Miljöpartiet överskattar våldsamt sin egen betydelse för klimatet. Men partiets förmåga att ställa till elände för vanligt folk kan knappast överskattas.
Att Miljöpartiet lämnade regeringen var enligt partiets språkrör Märta Stenevi en oerhörd förlust för klimatet. En bedömning som mest vittnar om en oerhörd överskattning av det egna partiets betydelse. Och en oerhörd överskattning av vad svensk klimatpolitik betyder globalt.
Enligt partiledningen hade avhoppet inget med politisk taktik att göra. Det var alls inte föranlett av en önskan om att kunna agera i en friare roll inför höstens val, om någon nu trodde det. Sådant simpelt taktiserande ägnar sig MP inte åt, enligt MP.
Nej, det plötsliga uttåget ur regeringen i november var helt och hållet en konsekvens av att högeroppositionens (M, KD och SD) gemensamma budgetalternativ gick igenom i riksdagen, hävdar De gröna. Socialdemokraterna ansåg att det mycket väl gick att regera vidare med oppositionens budget – det har en rödgrön regering gjort förr. Men det ansåg inte Miljöpartiet.
“Vi är inte i politiken för att administrera andras beslut som vi inte har kunnat påverka”, sade Stenevi när hon intervjuades i 30 minuter i SVT i onsdags.
Men även om miljöpartisterna enligt Stenevi är “mycket trygga i att det var rätt beslut att ta”, verkar det samtidigt finnas en gnagande oro för konsekvenserna.
“Klimatet har inte vunnit på att vi lämnade regeringen. Det har tvärtom förlorat oerhört mycket på den budgetreservation som gick igenom”, sade språkröret till Dagens Nyheter samma dag (19/1).
Sedan MP tog sitt pick och pack och tågade ut från regeringskansliet Rosenbad, har S-regeringen meddelat att Arlanda flygplats ska byggas ut, gått med på att kärnkraft klassas som hållbar av EU, och inom kort ges troligen klartecken för slutförvar av utbränt kärnbränsle. Likaså väntas regeringen snart säga sitt om det omstridda gruvprojektet i Kallak utanför Jokkmokk. Med tanke på att nye näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S) sagt att han ”älskar gruvor” ligger ett positivt besked nära till hands.
Sannolikt hade inget av detta blivit verklighet om Miljöpartiet fått vara med och bestämma.
Dessutom har tre propositioner, alltså lagförslag, som skulle lagts fram för beslut i riksdagen i vår, istället lagts på is av S-regeringen. Tre gröna hjärtefrågor: en proposition om hur alla fossila bränslen och bensin- och dieseldrivna bilar ska fasas ut; en om hur all relevant lagstiftning ska anpassas till det klimatpolitiska ramverket; en om hur tillståndsprövningen för vindkraftanläggningar ska bli rättssäkrare – i praktiken hur det ska bli svårare för lokala intressen och opinioner att stoppa planerade vindkraftsparker.
“Det är extremt oansvarigt. Jag är väldigt besviken”, klagade språkröret Per Bolund för Aftonbladet (19/1) med hänvisning till att världen befinner sig i en akut klimatkris som hotar mänsklighetens överlevnad.
Men om språkrören nu ser partiets medverkan i regeringsarbetet som så avgörande för klimatet, och rent av för mänsklighetens framtid, framstår beslutet att kliva av som obegripligt och direkt oansvarigt.
Läs även: MP:s Per Bolund om klimatet: ”Vi har enligt forskningen åtta år på oss”
Det mest konkreta svaret på frågan varför Miljöpartiet ansåg det omöjligt att regera med högeroppositionens budget stavas billigare bensin. I högerbudgeten ingår nämligen att energiskatten på diesel och bensin ska sänkas så att priset vid pump blir 50 öre lägre per liter.
Vilka blir då de katastrofala klimatkonsekvenserna av detta?
Enligt finansdepartementets beräkningar väntas den sänkta skatten på bensin och diesel öka de svenska koldioxidutsläppen med 0,2 miljoner ton om året.
De svenska utsläppen av växthusgaser utgör ungefär en promille av världens samlade utsläpp. Sveriges utsläpp av växthusgaser (inom landets gränser) uppgick 2020 till 46,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Det innebär att det sänkta priset på bensin och diesel motsvarar en ökning – eller utebliven minskning – av de svenska växthusgasutsläppen med drygt 4 promille.
I ett globalt perspektiv blir det 4 promille av 1 promille.
Det får en piss i Mississippi att framstå som en tsunami.
Det finns ingen anledning att avfärda hotet från de pågående klimatförändringarna. Även Sverige behöver ta sin del av ansvaret. Men det måste också finnas proportioner i de åtgärder som vidtas.
Att driva fram så höga energi- och drivmedelspriser att det slår sönder människors ekonomi och drar undan mattan för svenska företag – och det för en effekt som knappt ens är mätbar – är inte klok politik. Det är fanatism.
