När public service, SR och SVT, anlägger ett kritiskt perspektiv sammanfaller det påtagligt ofta med ett vänsterperspektiv.
Näringslivets Medieinstitut, NMI, har tittat närmare på hur public service, SR och SVT, rapporterade om värnskatten mellan åren 2005 och 2020, då skatten slopades.
Totalt 134 publiceringar har granskats och perspektivet som anlagts är tydligt:
“Framför allt beskrevs hur höginkomsttagare skulle gynnas av en slopad värnskatt och hur en sådan reform skulle öka de ekonomiska klyftorna i samhället. I betydligt mindre utsträckning skildrades skattens negativa inverkan på sysselsättningen, studiemotivationen och hur den påverkar Sveriges attraktionskraft på den globala arbetsmarknaden.”
I SVT:s rapportering är fördelningsperspektivet fyra gånger vanligare än effektivitetsperspektivet, konstaterar NMI. I rapporteringen i SR var fördelningsperspektivet tre gånger vanligare.
I november 2020 redovisade NMI en granskning av hur tre politiska kommentatorer, Tomas Ramberg och Fredrik Furtenbach i Sveriges Radio samt Mats Knutsson i SVT, föregående år skildrat slopandet av värnskatten. Totalt 27 inslag och publiceringar granskades. I 22 av dessa framhölls hur slopandet skulle leda till ekonomiska klyftor, i 16 betonades att resultatet skulle bli minskade skatteintäkter och i sju fall att ojämlikheten skulle öka.
Att reformen väntades finansiera sig själv på sikt nämndes bara vid två tillfällen, konstaterar NMI.
Läs även: Fler i arbete bättre än högre skatter
Värnskatten infördes 1995 och innebar att den statliga inkomstskatten höjdes från 20 till 25 procent på inkomster över en viss nivå. Avsikten var att pengarna som drogs in skulle användas till att sanera statsfinanserna efter finanskrisen i början av 1990-talet. Skatten skulle vara tillfällig men såg länge ut att ha fått evigt liv.
Att Liberalerna i januariöverenskommelsen fick den rödgröna regeringen att gå med på att slopa värnskatten får betraktas som något av en bedrift. Att sänka skatter ligger inte direkt i Socialdemokraternas eller Miljöpartiets politiska dna.
Men Liberalernas företrädare var påtagligt återhållsamma när skatten väl försvann. Om L firade denna seger så skedde det i all tysthet.
Med tanke på resultatet av NMI:s granskning är det kanske inte så konstigt.
Liberalerna kom sannolikt fram till att det inte fanns några politiska vinster att hämta genom att få en ny, svårhanterlig diskussion, påeldad av public service, om att partiet vidgat de ekonomiska klyftorna och gynnat höginkomsttagare.
Att två tidigare borgerliga regeringar låtit bli att ta bort värnskatten – något som rent ideologiskt borde ha haft en självklar plats i toppen på alliansens att-göra-lista vid tillträdet 2006 – kan åtminstone delvis ges samma förklaring.
Fredrik Reinfeldt hade stöpt om Moderaterna till “det nya arbetarpartiet”. Denna omgörning skulle förlora i trovärdighet om värnskatten slopades, något som av politiska motståndare och sannolikt även public service, skulle framställas som en gåva till de redan rika.
Det som publiceras av Sveriges Radio och Sveriges Television ska vara sant och relevant. Så lyder åtminstone det uttalade målet för public service.
Fast vad som är sant och relevant är sällan självklart, snarare är det en tolkningsfråga. I alla fall om man med sant menar att den bild som ges av en företeelse ska vara rättvisande.
I public service uppdrag ingår dessutom att ha “en kritisk hållning till företeelser”. Vilket ju är praktiskt att kunna hänvisa till när någon ifrågasätter rapportering och kommentarer.
Att det ofta finns en påtaglig slagsida i hur denna “kritiska hållning” kommer till uttryck ger NMI:s granskning ett illustrativt exempel på.
I likhet med riksdagspartierna på vänsterkanten är public service i sin rapportering mer intresserat av hur välstånd fördelas än av hur det skapas.
