Imorgon, onsdag, röstar samma riksdag som för drygt två veckor sedan avsatte Stefan Löfven (S) om att åter låta Löfven leda landet.

Det är inte bara i hockey det går fort.

Osvuret är som alltid bäst men det mesta talar för att det går vägen för Löfven. En statsministerkandidat behöver inte ha en majoritet med sig. Det räcker att han eller hon inte har en majoritet – 175 riksdagsledamöter eller fler – emot sig. Och den här gången tänker inte V göra gemensam sak med M, L, KD och SD.

Sexton dagar efter det historiska nederlaget i riksdagen – då en svensk regering för första gången röstades bort genom en misstroendeförklaring – kan Stefan Löfven vara uppe på banan igen. Och då återigen som bas för en riktig regering, inte bara en övergångsministär.

Socialdemokraterna ger sig inte i första taget när makten står på spel.

“Landet måste ha en handlingskraftig regering”, upprepade Stefan Löfven efter sitt besök hos riksdagens talman Andreas Norlén på måndagen.

Absolut. Synd att den regering han leder inte är en sådan.

Januariavtalet mellan den rödgröna regeringen och stödpartierna C och L är nu slutgiltigt dött och begravet. Historia. Det som förvånar är inte att avtalet föll utan att det höll så pass länge.

Att tvinga en vänsterregering att föra högerpolitik – och Vänsterpartiet att skänka bort sina riksdagsmandat – visade sig inte oväntat vara ett projekt dömt att misslyckas.

Stefan Löfvens bekymmer är dock långtifrån över även om allt skulle gå hans väg imorgon.

Snarare har de bara börjat.

Istället för januariavtalet finns nu en liten juliöverenskommelse mellan regeringen och Centern. I utbyte mot att Centern släpper fram Löfven som statsminister ska regeringen fullfölja reformeringen av arbetsrätten, samt stärka skogsägarnas äganderätt och göra strandskyddet mer flexibelt.

Det hävdar centerledaren Annie Lööf och Stefan Löfven, medan Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi säger att hennes parti inte gått med på de två sista punkterna, förändringarna av strandskyddet och äganderätten.

Så mycket för “samarbetsregeringen”.

Löfven skjuter problemen framför sig – på det området tycks han vara något av en mästare – men de lär inte försvinna.

Fast att hantera denna delikata konflikt mellan C och regeringskollegan MP är långtifrån Löfvens största bekymmer.

Läs även: Talmannen föreslår Stefan Löven (S) som statsminister

Efter sommar kommer höst och då ska ett förslag till statsbudget för nästa år tas fram. En process som brukar börja i september och pågå till december.

Löfven tvingades börja den här mandatperioden med att regera på en budget som lagts fram av Moderaterna och Kristdemokraterna. Han tänker inte avsluta mandatperioden på samma nesliga sätt, har han gjort klart. Får regeringen inte igenom sitt budgetförslag i höst kommer Löfven att avgå. Även om det kan låta som ett löfte är det menat som ett hot.

När det gäller budgeten är läget följande.

Vänsterpartiet kommer aldrig att rösta för en budget som partiet inte varit med och arbetat fram, har partiledaren Nooshi Dadgostar sagt.

Centern – enligt partiledare Lööf den konstruktivaste kraft svensk politik någonsin skådat – kommer inte att rösta på någon budget som förhandlats fram med Vänsterpartiet. Detta gäller oavsett innehåll. Budgeten får inte vara besudlad med Nooshi-baciller.

Skulle Moderaterna och Kristdemokraterna mot förmodan ta fram en gemensam höstbudget – som i så fall kan räkna med stöd från Sverigedemokraterna och kanske även Liberalerna – ligger regeringen Löfven III pyrt till.

Det krävs då att både C och V röstar på regeringens budget.

Fast det finns åtminstone en faktor som talar för Stefan Löfven. Och det är en viktig faktor: tiden.

Intresset från oppositionens sida att ta över regeringsansvaret så här när större delen av mandatperioden redan gått, är begränsat. Det anades av moderatledaren Ulf Kristerssons lite halvhjärtade försök förra veckan att sondera förutsättningarna för en borgerlig regering.

I december, när bara drygt ett halvår återstår av mandatperioden, lär intresset från oppositionene att gå till extraval vara ännu mindre, om inte rent av obefintligt. Det får nog räknas som osannolikt att M och KD tar fram en gemensam budget om det finns risk för att den går igenom och därmed får Stefan Löfven att göra allvar av sitt avgångshot.

Att hanka sig fram till september 2022 ser trots allt inte ut som en övermäktig uppgift. Att Sverige skulle behöva en regering med större ambitioner än att klamra sig fast vid makten är en annan sak.

Mycket väsen för ingenting är titeln på en romantisk komedi av William Shakespeare.

Det skulle också kunna stå som sammanfattning av sommarens korta regeringskris, även om komiken i det fallet är av det för landet tragiska slaget och relationerna mest liknar tvångsäktenskap.

Läs även: Gudmundson: Äntligen röstades Stefan Löfven ner