Det är något på en gång komiskt och sorgligt över Socialdemokraternas kritik mot allt som är fel i Sverige efter att de själva nyss haft den politiska makten i åtta år.
Efter att under åtta år vid makten själva totalt ha misslyckats med uppgiften låtsas Socialdemokraterna nu att partiet vet hur gängkriminaliteten ska tryckas tillbaka.
Efter att under åren vid makten ha sett överbeläggningen i landets fängelser öka utan att vidta nödvändiga åtgärder, anklagar Socialdemokraterna nu regeringen för att kriminalvården är i kris.
Regeringens besked om en större översyn av straffrätten – där dubblerade straff för gängkriminella är en av huvudpunkterna – möts av Socialdemokraternas rättspolitiske talesperson Ardalan Shekarabi med anklagelser om löftesbrott:
“Nu fokuserar man på att sätta medborgare som begår mindre allvarliga brott i fängelse, i stället för att fokusera på gängkriminaliteten.”
Regeringen skjuter med hagelgevär, klagar Shekarabi, vilket förmodligen ska tolkas som att kriminalpolitiken saknar precision. Själva sköt Socialdemokraterna med lös ammunition i åtta år. Aldrig har väl de kriminella gängen expanderat mer och snabbare än under de åtta år Shekarabi var en del av regeringen.
Utöver brott som begås av gängkriminella har regeringen siktet inställt på våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn och på brott som med justitieminister Strömmers ord utmanar rättsstaten, till exempel mened och hot mot vittnen. Det är inte brott som bör betraktas som mindre allvarliga.
Socialdemokraterna kommer nu att kalla justitieminister Gunnar Strömmer (M) till riksdagens justitieutskott, meddelar Shekarabi:
“Vi vill se en plan för hur Kriminalvården ska byggas ut.”
Strömmer kanske kan ta med sig S gamla plan. Javisst ja, någon sådan finns ju inte.
Läs även: Skogkär: Socialdemokraterna har tappat tron på den egna politiken
År 2021 var antalet fängelseplatser i Sverige bland de lägsta inom EU i förhållande till folkmängden, 73,2 per 100 000 invånare. Genomsnittet i EU var 116 per 100 000 invånare. Samtidigt skenade det dödliga skjutvapenvåldet sedan flera år på ett sätt som saknade motstycke i EU.
Och till skillnad från så många andra “utmaningar” Sverige ställts inför på senare tid tycks kriminalvårdens kris ha varit något Socialdemokraterna såg komma.
“Vi har fullt i häktena, vi har fullt i fängelserna, vi köper våningssängar för att [de intagna] ska rymmas”, skrävlade dåvarande statsministern Stefan Löfven (S) för fyra år sedan i ett försök att övertyga svenska folket om att regeringen visste hur det dödliga skjutvapenvåldet skulle stoppas.
Två år tidigare försäkrade dåvarande justitieministern Morgan Johansson (S) att regeringen var på väg att knäcka den organiserade brottsligheten. I och för sig ett påstående utan förankring i verkligheten, men om nu Johansson trodde på sina egna ord borde han och partiet där och då ha insett att detta skulle kräva fler fängelseplatser.
Johansson och ministerkollegan Mikael Damberg (S), med ansvar för polismyndigheten, missade under de här åren aldrig ett tillfälle att framhålla hur många lagar den rödgröna regeringen skärpt och hur många tusen ytterligare polisanställda som tillkommit eller var på väg. Om polisen får utökade resurser, om lagar skärps, bör det leda till att fler kriminella grips, åtalas och döms. Och när de väl dömts måste de placeras någonstans. På anstalt. Det kan ett barn räkna ut.
2019 fick Kriminalvården i uppgift av regeringen att identifiera och analysera varför beläggningen i häkten och fängelser ökat sedan hösten 2018. Fler dömda och längre straff var den inte särskilt överraskande förklaringen.
Det borde med tanke på omständigheterna ha varit startskottet för en snabb utbyggnad av kriminalvårdens resurser. Den storsatsning på fler häktes- och fängelseplatser som S kräver nu, borde S ha inlett då. Men Löfven, Johansson och Damberg valde att sitta på händerna.
Att i varje sammanhang och oavsett vad det handlar om anklaga regeringen för svek och löftesbrott är Socialdemokraternas övergripande idé om hur oppositionspolitik ska bedrivas. Det är ett politiskt fattigdomsbevis.
Det Socialdemokraterna inte förmådde åstadkomma under åtta år, det tycker Socialdemokraterna att regeringen Kristersson borde ha fixat efter åtta månader – drygt. Det är på sätt och vis smickrande att S har så höga tankar om sina politiska motståndare. Men det är också att rikta strålkastarljuset mot sin egen oförmåga.
