De fyra Tidöpartierna är nu klara med sin översyn av den svenska biståndspolitiken. Resultatet presenterades på torsdagen i ett dokument kallat Bistånd för en ny era, med underrubriken Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt. Långsiktighet, transparens och effektivitet är några av de viktigaste ledorden i denna reformagenda, förklarade bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M) vid en pressträff. Biståndet ska bli smalare, vassare och ge mer valuta för skattebetalarnas pengar.

Och det låter onekligen lovvärt. Men det är en sak att formulera en ny biståndspolitik, det är en annan och mer komplicerad sak att genomdriva den. Att regeringen Kristersson i sin första budget hade fräckheten att minska biståndet marginellt – från 57,4 miljarder kronor till 56 miljarder – och därmed frångå det heliga enprocentsmålet, utlöste en storm av indignerade protester från det mäktiga och vidsträckta biståndsindustriella komplexet. Samma komplex lär inte se på denna omläggning av politiken med blida ögon.

Biståndsmyndigheten Sida kan bli det första hindret på vägen. Sida arbetar visserligen på uppdrag av regering och riksdag, men det utesluter inte att i organisationen finns en kultur och en ideologi som innefattar väldigt bestämda åsikter om hur bistånd ska bedrivas. Åsikter som inte direkt går hand i hand med Tidöpartiernas syn på saken.

Sida är närmast en förgrening av Socialdemokraterna. Regeringen gav i september den socialdemokratiska trotjänaren Carin Jämtin respass som generaldirektör för Sida – hon fick istället bli landshövding i i Västernorrlands län. Men för att få Sida att omsätta Tidöpartiernas reformagenda i praktiskt biståndsarbete lär det krävas mer än att bara byta ut högste chefen. Det kommer att krävas uthållig, rejäl och direkt politisk handpåläggning om aktivisterna inom myndigheten ska kunna fås att gå fot. Att Gunilla Carlsson (M), biståndsminister 2006–2013, i samband med bytet av generaldirektör utsågs till ny styrelseordförande i Sida vittnar om att regeringen är medveten om problemet.

Läs även: Norell: Svenskt bistånd hjälper Hamas terror

Att Sida vill gå sin egen väg märktes när regeringen efter Hamas blodiga terrordåd mot Israel den 7 oktober pausade biståndet till Palestina och gav Sida i uppdrag att göra en översyn av utvecklingsbiståndet dit. Efter att Sida granskat sig själv kom Sida fram till att det inte finns något att anmärka på när det gällde Sidas bistånd till Palestina. Inte “i något fall” har resurser från det svenska biståndet “vidareförmedlats till terrorverksamhet. Inte heller har någon samarbetspart identifierats som inte fördömer våld mot civila och brott mot internationell humanitär rätt”. Vilket för övrigt Sidas avdelningschef Göran Holmqvist kunde berätta redan innan regeringsuppdraget kom:

“Jag är säker på att inga pengar går till Hamas”, slog han fast.

Regeringen beskrev rapporten som ofullständig och krävde in kompletteringar. Men att låta Sida granska Sida är knappast en framkomlig väg. Här behövs en extern granskning. Om sanningen ska fram.

Det är förvisso möjligt – åtminstone teoretiskt möjligt – att inte en krona av alla de miljarder som Sverige genom åren pumpat in i organisationer som verkar i de genomkorrupta palestinska områdena aldrig kommit på avvägar. Ismail Haniyeh och de andra Hamasledarna som gömmer sig i Qatar kan ju ha skaffat sina mångmiljardförmögenheter utan att just svenskt bistånd försnillats. Samma sak med den inte mindre korrupte palestinske presidenten Mahmoud Abbas med en privat förmögenhet på omkring 100 miljoner dollar.

Man skulle kunna säga att Sida har en viss erfarenhet av att föra såväl politiker som allmänhet bakom ljuset. 1997 fick Mellanösternexperten Sune Persson vid Göteborgs universitet i uppdrag av Sida att utreda hur det svenska biståndet till PLO, som då leddes av Yassir Arafat, fungerade. Persson kom fram till att det svenska biståndet till Västbanken och Gaza borde skäras ner och att inga biståndsmedel skulle gå till den – redan då – korrupta palestinska myndigheten. Dessa slutsatser uppskattades inte av Sidaledningen, som helt enkelt hemligstämplade Perssons rapport, kunde Expressen avslöja några år senare.

Sida lär dock undvika att obstruera offentligt. Det öppna motståndet mot omläggningen av biståndspolitiken kommer att skötas av de otaliga organisationer i Sverige som finansierar sin verksamhet med svenska biståndsmedel, fördelade av Sida. Regeringen har en rejäl uppförsbacke framför sig.

Läs även: Skogkär: Avbryt bistånd till länder som inte tar emot utvisade medborgare