På Berns i Stockholm arrangerades under onsdagen Fossilfri konkurrenskraft 2024, enligt anordnarna “Sveriges tyngsta omställningskonferens”. Här deltog bland andra klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), statliga Vattenfalls vd Anna Borg och den omsusade riskkapitalisten Harald Mix. Den senare är som bekant en av hjärnorna bakom krisande batteritillverkaren Northvolt och Stegra, tidigare H2 Green Steel, två av den omtalade gröna omställningens flaggskepp, vars resa i åtminstone Northvolts fall alltmer börjat påminna om regalskeppet Wasas olycksaliga jungfrufärd.

Under konferensen presenterades även en opinionsmätning genomförd på uppdrag av Fairtrans beskriver sig som ett transdisciplinärt forskningsprogram, men aktivism är en mer rättvisande benämning. Som det står i Fairtrans egen beskrivning av vad programmet syftar till: att underlätta och påskynda “en grundläggande omställning, en transformation, till en rättvis fossilfri framtid”.

Fairtrans drivs av Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle. Stockholm Resilience Centres mest kända ansikte utåt är klimatgurun och domedagsprofeten Johan Rockström. Medieälskling par excellence, lika flitig sommarpratare i statsradion som talare på World Economic Forum i Davos. En “fixstjärna för miljö- och klimatrörelsen med sina medryckande, men dystopiska berättelser om jordens tillstånd”, som han så stjärnögt introducerades av Söndagsintervjun i Sveriges Radio en gång. På den tiden Greta Thunberg inte uppmanade människor att lyssna på terrorgruppen Hamas utan på vetenskapen, var det personer som Rockström hon hade i åtanke.

Som av en slump visar enkätsvaren precis vad man kan föreställa sig att Fairtrans vill att den ska visa:
Folket är oroat över klimatförändringarna. Folket tror på forskarna. Folket vill tidigarelägga Sveriges klimatmål. Folket tycker att minskade utsläpp är viktigare än sänkta drivmedelspriser.

“Nu vet vi att det finns en hög förväntan på en skarpare klimatpolitik”, lyder Fairtrans slutsats.

Läs även: Skogkär: På väckelsemöte med klimatreligiösa rådet

Att människor efter över ett decennium av intensiv propaganda från överheten i alla dess skepnader säger sig vara oroade över klimatförändringarna, är väntat. Allt annat hade varit sensationellt. Särskilt som varje tendens till ifrågasättande och avvikande åsikter stämplats som klimatförnekelse och krimtänk.

Fairtrans hävdar att svaren i enkäten är träffsäkra och representativa för befolkningen i sin helhet. Men bortfallet är stort. Enkäterna har samlats in i tre omgångar. I den första uppgick svarsfrekvensen till 21 procent, i de två nästföljande till endast 16 procent. Från det totala urvalet på 33 432 personer inflöt 5 280 svar. Grovt räknat åtta av tio har alltså inte svarat.

Det här påstår sig Fairtrans ha fixat till i efterhand genom “efterstratifiering och viktning”. Det är nog enklare sagt än gjort.

Att få folk att svara på opinionsundersökningar har blivit allt svårare. I den senaste partisympatiundersökningen från SCB, som verkligen jobbar för att hålla uppe svarsfrekvensen, svarade 47,9 procent. Den nationella SOM-undersökningen från Göteborgs universitet kom 2023 upp i en svarsfrekvens på 48 procent. Svarsfrekvensen i SOM-undersökningen har sjunkit stadigt sedan början av 1990-talet då den låg mellan 65 och 70 procent.

En låg svarsfrekvens behöver inte vara ett problem om de som svarar verkligen är representativa. Men är de det i det här fallet?

Vilka personer kan tänkas vara mest intresserade av att svara på en enkät om klimatförändringar och klimatåtgärder? Med stor sannolikhet de som redan tycker att klimatfrågan är viktig, de som redan är engagerade. Det vill säga de som är mest benägna att ge de av Fairtrans önskade svaren. Hur kan de som gör undersökningen genom “efterstratifiering och viktning” parera ett sådant skevt urval?

Det finns ett engelskt begrepp som fångar vad Fairtrans ägnar sig åt: astroturfing. Astroturf är ett varumärke, ett slags konstgräs. Med astroturfing avses en manipulativ metod för att skapa illusionen av en bred folklig opinion, av en gräsrotsrörelse, när det i själva verket handlar om en liten minoritet som av politiska eller ekonomiska skäl vill påverka samhället i en viss, för denna grupp fördelaktig, riktning.

Astroturfing är ett sätt att försöka vinna gehör för sina egna snäva intressen genom att framställa en konstgjord, fabricerad opinionsyttring som spontan, naturlig, äkta och allmänt omfattad.

Fairtrans ligger även bakom det så kallade Medborgarrådet om klimatet – ett forskningsprojekt om “rättvis klimatomställning”. En slags pseudodemokratisk seminarieövning där 60 “slumpvist utvalda” svenskar först fick lyssna på forskare som berättar om klimatförändringarna och vad som krävs för en rättvis klimatomställning – kunskapsstöd kallas det. Rådsdeltagarna fick sedan diskutera och komma med förslag om hur denna omställning rent praktiskt ska gå till.

Även här hävdas att deltagarna “speglar samhället”, att de utgör “ett tvärsnitt av befolkningen”. Men hur representativt är detta urval? Vilka känner sig i första hand kallade att delta i ett sådant råd om inte just de medborgare som är engagerade i frågor som rör klimatomställningen, de som är mest angelägna och benägna att ta till sig budskap om vad en “rättvis klimatomställning” innebär och hur den ska gå till?

Som man frågar får man svar. Men minst lika viktigt är vem som svarar på frågan.

Läs även: Skogkär: Det klimatvänliga luftslottet