På lördag är det dags för höstens sista sagostund på arabiska på stadsdelsbiblioteket på Limhamn i Malmö:

“Kom och följ med Adawiehe på spännande äventyr. För dig mellan 5–9 år.”

Modersmålet är viktigt. Men är det inte så att barn med utländsk bakgrund främst behöver lära sig svenska?

De växer trots allt upp i en stad och i ett land där det svenska språket är tänkt att vara något slags integrerande, minsta gemensamma nämnare. Ett sammanhållande kitt.

“Språket är en nyckel till utbildning, jobb och att vara en del av det svenska samhället”, för att citera utbildningsminister Anna Ekström (S).

Nu gör sagostunder på biblioteket förmodligen varken till eller ifrån. Men det gör förskolan, som enligt gällande läroplan ska “lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska”.

Det är lättare sagt än gjort om förskolepersonalen knappt talar hjälplig svenska.

Med medarbetare som talar 76 olika språk är förutsättningarna goda för att stimulera barn med annat modersmål än svenska, noteras det i rapporten Lägesbedömning 2019 från Malmös förskoleförvaltning. Med svenskan är det sämre.

“Det är framför allt i arbetet för att ge barnen förutsättningar att utveckla det svenska språket som förutsättningarna är svåra”, heter det i rapporten.

Så nu får förskolepersonal fortbildning i svenska. En del barnskötare – utbildade barnskötare väl att märka – får inte jobb därför att de talar för dålig svenska.

Läs även: L vill införa obligatorisk lovskola från fyran

Malmö är inte ensamt om detta problem.

“Det är en stor problematik idag, som finns i nästan alla storstadsregioner”, enligt forskaren Polly Björk-Willén.

I Stockholm gav Stadsrevisionen förra året flera stadsdelsnämnder en uppsträckning: “Nämnderna behöver bland annat säkerställa att pedagogernas kunskaper i det svenska språket är tillräckliga för att kunna uppfylla läroplansuppdraget och nationell lagstiftning.”

Föräldrar vittnar om att deras barn fått en sämre språkutveckling sedan de börjat på förskola.

“Jag hör personalen prata med barnen på sitt eget språk. Mina barn lär sig nästan mer arabiska än svenska på förskolan.”

I augusti införde Botkyrka ett särskilt språktest för alla som söker jobb inom förskolan.

“För det första handlar det om barnens framtid, för det andra kan vi som kommun inte fortsätta fylla på med personal som inte behärskar svenska”, sade Emanuel Ksiazkiewicz, (S), ordförande i Botkyrkas utbildningsnämnd, till Dagens Nyheter.

I det segregerade Malmö, en stad där i stort sett hälften av invånarna har utländsk bakgrund, har förskolan och skolan för många barn blivit nästan den enda plats där de kommer i kontakt med svenska språket.

Men barn som ska lära sig svenska på modersmålsnivå – trots allt ett rimligt mål i svenska skolor – behöver pedagoger med svenska som modersmål eller som behärskar svenska på modersmålsnivå. Och sådana pedagoger har blivit en bristvara.

Om barn i tidiga år hamnar på efterkälken i språkutvecklingen blir det svårt att hinna i fatt. Det får konsekvenser. Som av allt att döma redan syns.

Svenska som andraspråk är det ämne i grundskolan där i särklass flest elever får underkänt (betyget F). Våren 2020 var det nästan en tredjedel, 32 procent.

I Pisaundersökningen 2018 nådde 18 procent av de svenska eleverna inte basnivån för läsförståelse. Då hade ändå ett stort antal elever på felaktiga grunder undantagits från att delta i mätningen – eftersom deras kunskaper i svenska ansågs vara för dåliga.

Om språket är nyckeln till att bli en del av det svenska samhället, som utbildningsminister Ekström och andra med henne hävdar, riskerar många att bli utelåsta.

Läs även: Satsning på egen SFI-lärare åt personal inom barn- och äldreomsorg