Eskatologi är läran om de yttersta tingen och döden, den enskilde individens död, världens undergång eller tidens slut.

Glöm Den stora kometen. Glöm Domedagsbomben. Den för tillfället populäraste eskatologiska föreställningen är att mänskligheten kommer att gå under i en snabbt annalkande klimatkatastrof.

Eskatologi är främst förbundet med religiösa föreställningar om undergången. Men klimatrörelsen har i dag antagit religiösa proportioner och ett religiöst, profetiskt språkbruk.

På torsdag inleds Stockholm+50, ett så kallat högnivåmöte, femtio år efter FN:s första miljökonferens hölls i Stockholm 1972. Detta är veckan då världen kommer till Stockholm för att kraftsamla i klimat- och miljöfrågorna, förklarade klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S) vid en pressträff på måndagen.

“I Sverige har oron för att drabbas av lite regn till midsommar egentligen bytts ut till oro inför att drabbas av översvämningar, av skogsbränder, av vattenbrist eller torka”, sade Strandhäll.

I jämförelse med Miljöpartiets undergångsvisioner är Strandhälls lägesbeskrivning påtagligt återhållsam.

När De gröna i helgen höll valupptakt i Karlstad beskrev språkröret Per Bolund hur asfalten smälter i Indien och fåglar faller ner döda från himlen. Undergångsprofeter har i alla tider hittat järtecken, saker eller händelser som förebådar den annalkande katastrofen. Så även idag. “Jag är faktiskt jävligt arg”, förklarade Bolund.

Hans språkrörskollega Märta Stenevi ville inte vara sämre. Stenevi målade upp en värld där allt fler arter hotas av utrotning, där skogar och hav förstörs och töms på liv. ”Helt sjukt”, sammanfattade språkröret:

“Och det här är vår nya verklighet. Det händer här och nu. Vi har all anledning att elda under vår vrede. Och vi ska använda den vreden till förändring.”

De gröna skruvar upp retoriken. Tydligen ska MP:s vrede även användas till att “göra KAOS med alla som tänker stå i vägen för klimaträttvisa”, vad det nu innebär.

Läs även: Skogkär: Det låga förtroendet för Miljöpartiets politik är alldeles för högt

Det senaste decennierna har det återkommande varnats för radikaliseringen i kretsar på högerkanten. När MP lovar att “göra KAOS” framstår det lätt som komiskt. Men det kan finnas anledning att vara uppmärksam på tendenserna till radikalisering även inom den klimatrörelse Miljöpartiet är en del av.

När rörelsens ideologer manar till storskaliga sabotageaktioner handlar det inte om tilltag som att limma fast sig på en genomfartsled. Demokratin sätts ifråga, eftersom demokratiska processer anses vara för tidsödande. Den kände filosofen och debattören Torbjörn Tännsjö har efterlyst en global despoti, en klimatdiktatur, en tanke MP:s Europaparlamentariker Pär Holmgren fann “intressant”. Samme Holmgren undslapp sig en gång att om han blev statsminister så skulle han avskaffa alla val.

Ett alternativ är att förse regeringen med en överrock, “ett medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet”, som organisationen Extinction Rebellion föreslår.

Eftersom den radikala klimatrörelsen anser sig kämpa för mänsklighetens och alla andra arters överlevnad blir den som motsätter sig rörelsens krav rent logiskt ett hot mot allt och alla. Och vilka metoder är inte tillåtna för att avlägsna sådana existentiella hot?

Klimatförändringarna är verkliga. Men när värsta möjliga scenario gång på gång målas upp som mest troliga scenario får det följder.

I vad som beskrivs som den största studien i sitt slag, har 10 000 ungdomar i tio länder fått svara på frågor om klimatångest.

Fler än åtta av tio var oroade över klimatförändringarna. Sex av tio beskrev sig som extremt oroliga. Drygt hälften, 56 procent, menar att mänskligheten är dömd till undergång. 55 procent ser framtiden som skrämmande. En betydande andel av alla barn och ungdomar känner påtaglig känslomässig stress med känslor som sorg, rädsla, ilska, maktlöshet. hopplöshet, skuld, skam, förtvivlan, sorg och depression, konstaterar forskarna bakom studien. De bedömer att denna klimatångest kommer att få en påtaglig negativ inverkan på den psykiska hälsan hos barn och ungdomar.

“Jag vill inte att ni ska känna hopp. Jag vill att ni ska gripas av panik. Jag vill att ni ska känna den skräck jag känner varje dag. Och sedan vill jag att ni ska handla”, för att citera klimataktivisten Greta Thunberg.

Tydligare kan det inte sägas, och det är bara att lyfta på hatten för Thunberg och den rörelse hon inspirerat; kampanjen med syfte att sprida panik och skräck har helt uppenbart varit oerhört framgångsrik.

Dessvärre är det väl inte mycket som talar för att skräckslagna människor som handlar i panik fattar kloka och välunderbyggda beslut.

Det är lätt att se var radikaliseringen tar sin början, svårare att förutspå var den kommer att sluta.

Läs även: Dan Korn: Den orimliga klimatskammen