Conquests andra politiska lag säger att varje organisation som inte från början är uttalat höger förr eller senare kommer att bli vänster. Public service är ett talande exempel.
Om drygt en månad röstar riksdagen om regeringens public serviceproposition. Går propositionen igenom kan Sveriges Radio och Sveriges Television fortsätta att ostört driva sin vänsteragenda i ytterligare åtta år.
Tidöpartierna försitter därmed chansen att avveckla eller åtminstone reformera public service i dess nuvarande form. Sannolikt för överskådlig tid. I politiken är åtta år närmast en evighet. Och vem vet när nästa möjlighet dyker upp. Eller om den dyker upp. Det är att skjuta sig själv i foten.
Regeringen föreslår i propositionen att de tre public servicebolagen ska få dela på närmare 83 miljarder kronor under åren 2026–2033. Mycket vill i vanlig ordning ha mer. Enligt SVT:s vd Anne Lagercrantz riskerar förslaget att leda till omfattande nedskärningar. SR-chefen Cilla Benkö vill inte vara sämre: följden blir “en stegvis nedmontering av Sveriges Radio” varnar hon.
Inte alla skulle se det som något dåligt. Allt fler tröttnar på att behöva betala för att uppfostras politiskt av SVT och SR. Men när public service opartiskhet ifrågasätts hänvisar de ansvariga – de politiskt ansvariga och de programansvariga – alltid till bolagens höga förtroendesiffror. I propositionen framhåller regeringen med hänvisning till den senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet att andelen som har stort eller ganska stort förtroende för SVT:s och SR:s innehåll uppgår till 73 respektive 71 procent. I propositionen förs dock inget resonemang om det faktum att förtroendet skiljer sig stort mellan olika grupper. Enligt samma undersökning uppgav 86 procent av dem som sade sig stå klart till vänster politiskt att de hade mycket stort förtroende för SVT. Bland dem klart till höger var andelen betydligt mindre, 57 procent. En skillnad på 29 procentenheter beroende på politisk uppfattning kan inte bara viftas bort.
I Medieakademins förtroendebarometer är detta förtroendegap ännu mer uttalat. Där uppgav 87 procent av dem som placerade sig själva klart till vänster att de hade mycket eller ganska stort förtroende för SVT. Bland dem som placerade sig själva klart till höger var det bara 33 procent. För Sveriges Radio var motsvarande andelar 88 respektive 40 procent.
Det är nog ingen slump att de partier som gynnas av denna ideologiska slagsida alla har talat om grundlagsskydda public service.
Läs även: Hjort: 30 plågsamma minuter med SVT
Public service ska stå för radio och teve i allmänhetens tjänst, för en journalistik oberoende av politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen. Men står journalistiken fri från det särintresse som de egna medarbetarna utgör?
Den brittiske historiken Robert Conquest ska ha formulerat tre i hans ögon allmängiltiga politiska lagar. Conquests andra lag lyder: Varje organisation som inte uttryckligen är höger kommer förr eller senare att bli vänster.
För att bekräfta riktigheten i denna observation är det bara att gå till det som brukar kallas civilsamhället och organisationer som Amnesty, Rädda Barnen eller Röda korset, som alla gradvis intagit allt tydligare vänsterpolitiska positioner.
Conquests andra lag gäller även för public service. Mätningar av journalistkårens politiska sympatier har gång på gång visat en påtaglig slagsida till förmån för partier på vänsterkanten. I runda slängar tre fjärdedelar av landets journalister sympatiserar med de rödgröna partierna S, V och MP. Att detta inte skulle avspeglas i innehållet – även på nyhetsplats – får ses som uteslutet.
Nu senast har kriget i Gaza gett närmast dagliga exempel på public service oförmåga att upprätthålla den trovärdighet och opartiskhet som bolagen själva påstår utgör grunden för deras journalistik. Journalister på Sveriges Radio skriver på ett uppenbart partiskt upprop om konflikten – men får ändå fortsätta att bevaka kriget. Detta trots att radions egna regler säger att medarbetare som öppet tar ställning i en viss fråga inte får fortsätta att bevaka frågan.
Den instans som ska se till att SVT och SR följer avtalet med staten om opartiskhet, Granskningsnämnden, är mest en kuliss.
Det har i flera år märkts ett växande missnöje med public service också bland Tidöpartiernas riksdagsledamöter, även om få varit lika öppet kritiska som Moderaternas Lars Beckman. Den 21 oktober blir det debatt i kammaren. Då är det upp till bevis.
De riksdagsledamöter som dagen därpå röstar för propositionen ska ha klart för sig att de därmed avsäger sig rätten att bli tagna på allvar om de får för sig att kritisera public service de kommande åtta åren.
Läs även: Skogkär: Det är till vänster SVT och SR söker sina sanningar
