Sara Skyttedal, Kristdemokraternas toppkandidat inför årets val till EU-parlament, petas. Beskedet kom på fredagsmorgonen, en blixt från klar himmel. Orsaken är att Skyttedal i hemlighet erbjudit ett annat parti sina politiska tjänster. Och detta andra parti råkar tydligen vara Sverigedemokraterna. Förtroendet för henne är förbrukat, klargjorde KD:s ordförande Ebba Busch.

Kristdemokraternas valberedning föreslår att debattören Alice Teodorescu Måwe, som för övrigt ledde arbetet med Moderaternas nya idéprogram inför valet 2022, tar Skyttedals plats. Det är inte ofta den svenska politiska lunken bryts av sådan dramatik.

Upphovet till dessa förvecklingar står att söka i Kristdemokraternas konfliktfyllda nomineringsprocess under fjolåret.

Det är ingen hemlighet att Skyttedal är illa sedd inom de mera traditionella och frikyrkligt sinnade delarna av partiet. Skyttedal vet att skapa uppmärksamhet kring sin person, uppmärksamhet av en typ inte alla i partiet uppskattar. Det är för mycket som leder tankarna till sex, and drugs and rock’n’roll och andra okristligheter.

När KD:s riksting 2015 beslutade att partiet skulle lämna Decemberöverenskommelsen vållade Skyttedal rubriker genom att fira med champagne. I SVT-programmet Min sanning berättade hon 2022 om hur hon några år tidigare gjort abort – fast det “gick emot hennes inre övertygelse”.

Skyttedal bröt dessutom mot partilinjen och förespråkade förra året avkriminalisering av narkotika för eget bruk, och berättade även att hon själv rökt cannabis. I samma veva polisanmälde hon partikamraten Johan Ingerö, då nyutnämnd partisekreterare, för sexuellt ofredande under en sen och spritindränkt efterfest på ett hotell nio år tidigare. Polisanmälan var, eller såg åtminstone mest ut som, en hämnd på Ingerö för att han i egenskap av partisekreterare tagit Skyttedal i örat och sagt åt henne att hålla sig till partiets linje i narkotikafrågan.

Inget av detta stärkte Skyttedals aktier bland Kristdemokraternas fotfolk. Hon kom att alltmer framstå som en lös kanon på den kristdemokratiska skutans däck. När nomineringsprocessen inför valet till EU-parlamentet drog igång visade det sig mycket riktigt att många inom partiet tröttnat på Skyttedals piruetter. Efter en rådgivande medlemsomröstning petades hon från förstaplatsen på KD:s valsedel. Istället föreslog nomineringskommittén David Lega som partiets toppnamn.

Men partifullmäktige ville annorlunda och när dammet lagt sig var det åter Skyttedals namn som stod överst. På en presskonferens efteråt förklarade Ebba Busch att partifullmäktiges förtroende för Skyttedal förklarades av den “lyhördhet och ödmjukhet” hon visat. Skyttedal lovade för sin del att “representera Kristdemokraternas politik i alla politiska områden”.

Allt var frid och fröjd, i alla fall utåt. Men vad Busch och de övriga i partiets ledning inte visste då, men snart skulle bli varse, var att Skyttedal efter den första petningen kontaktat Sverigedemokraterna och försökt bli kandidat för detta parti istället.

En cyniker skulle slås av misstanken att Skyttedals försök att byta häst mitt i loppet hade mer med ekonomi än med politik att göra. Hon riskerade att bli av med sin utkomst och för en europeisk politiker är det svårt att hitta en köttgryta med fetare fläsk än den i Bryssel. En ledamot av Sveriges riksdag har ett arvode på 75 500 kronor före skatt. En ledamot i parlamentet får ett arvode på drygt 91 000 kronor netto. Därutöver tillkommer ersättningar av olika slag. Som ett schablonbelopp avsett för “allmänna utgifter” på 57 800 kronor i månaden. Som ett dagtraktamente på 4 200 kronor de dagar ledamoten är på plats i parlamentet. På sådana inkomster går det att leva ett väldigt behagligt liv. Och den ekonomiskt sinnade lär på ett par mandatperioder kunna lägga undan en rejäl slant. Men, som sagt: så resonerar kanske bara en cyniker.

Läs även: Hjort: KD ersätter C på landsbygden

Skyttedals drag är inte ologiskt. När det gäller konkret politik har Kristdemokraterna de senaste åren närmat sig Sverigedemokraterna. Och Skyttedal har varit en av dem som lett detta närmande.

Sverigedemokraternas nuvarande toppnamn i Bryssel, Charlie Weimers, har för övrigt gått en väg liknande den Skyttedal försökte gå. Weimers inledde sin politiska karriär i KD, arbetade som stabschef för KD:s EU-parlamentariker Lars Adaktusson åren 2014–2018, då han med visst buller och bång bytte till SD och sedan själv tog en plats i EU-parlamentet för sitt nya parti i valet 2019.

I det här fallet överskattade Skyttedal sitt eget värde. Det erbjudande hon gav SD var gissningsvis inte särskilt svårt att tacka nej till. Inte med tanke på de kontroverser Skyttedal varit indragen i under senare år. Istället informerades KD om hennes trevare. På så sätt blev Sverigedemokraterna kvitt en politiker – Skyttedal – som till stor del konkurrerar om de väljargrupper SD hoppas locka.

KD:s förstanamn i EU-valet blir istället Alice Teodorescu Måwe. För andranamnet, Ella Kardemark, kommunalråd i Halmstad, är det förmodligen inte så kul att bli förbigången av någon som aldrig haft ett uppdrag för partiet och som blev medlem först i torsdags. Men med bara några månader kvar till valet är KD i akut behov av en känd profil.

Skyttedals agerande har varit förtroendeskadande, säger Ebba Busch. Men det sätt som Busch och partiledningen agerat på har knappast stärkt förtroendet för partiet. Först slängde de Johan Ingerö under bussen för Skyttedals skull. Sedan åkte David Lega samma väg. Tala om missriktad lojalitet. Tala om missbedömning.

Opinionssiffrorna är urusla. Och nu, med en viktig valrörelse bara några månader bort, vill Busch satsa allt på ett oprövat kort. Om det inte varit för det faktum att KD sitter i regeringen och att Busch är vice statsminister hade KD-ledaren nog tvingats ställa sig till arbetsmarknadens förfogande för ett bra tag sedan.

Läs även: Skogkär: Kristdemokraterna har blivit krisdemokraterna