Ebba Busch (KD) går från kris till kris. Hennes skiftande förklaringar till varför partisekreteraren Johan Ingerö fick sparken övertygar inte.
Kristdemokraterna befinner sig i en förtroendekris. Partiordföranden Ebba Busch tror att många inom partiet tappat förtroendet för KD:s cannabisrökande europaparlamentariker Sara Skyttedal. Själv tappade Busch förtroendet för den nye partisekreteraren Johan Ingerö nästan i samma ögonblick som han tillträdde.
Samtidigt vacklar väljarnas förtroende för Busch betänkligt. I augusti förra året uppgav enligt Novus 29 procent att de hade stort eller mycket stort förtroende för Ebba Busch. I februari i år hade andelen sjunkit till 22 procent. Den senaste veckans många märkliga turer lär inte vända den nedåtgående trenden.
Det har knappast undgått någon politiskt intresserad att KD:s partisekreterare Johan Ingerö fick sparken i förra veckan.
Enligt Ingerö blev han som en följd av en grundlös polisanmälan för “någon form av ofredande” från en partikamrat “skild” från sitt uppdrag som partisekreterare.
Enligt Ebba Busch och partiledningen var förklaringen en annan; att Ingerö inte höll måttet.
“Hans väldokumenterade kommunikativa förmåga och politiska kunnande har kommit väl till pass”, hette det visserligen i ett inledande pressmeddelande, men nu behövde KD en partisekreterare med annan profil, någon som kan “bygga organisationen stark, och en person som långsiktigt förbereder partiet inför kommande val”.
På en pressträff i tisdags lät det dock annorlunda. Nu brast det även i Ingerös kommunikativa förmåga.
“Min tanke med Ingerö var att vi skulle ha en extern röst som alltid skulle tala för partiet. Tanken var att han skulle lägga väldigt mycket tid på att resa runt i partiet. Det har inte funkat”, sade Busch till Expressen.
Sällan eller aldrig har väl en partisekreterare fått gå under så förnedrande former.
Till saken hör att Ingerö i flera år varit en nyckelperson i KD. Han började sin karriär i partiet som den förre partiordföranden Göran Hägglunds presschef 2012. Efter en sejour på tankesmedjan Timbro 2016–2018 återvände Ingerö till KD, nu som policychef i partiledarstaben, en central position när det gäller att utveckla partiets politik. Den 24 oktober förra året utsågs Ingerö till partisekreterare. Ett naturligt steg, menade Busch då.
“Han är en väl etablerad kristdemokrat både i och utanför partiet.”
Nu säger Busch att hon redan i december drabbades av “kraftiga dubier” och att hon i januari drog slutsatsen att Ingerö inte fungerade på sin post.
Läs även: Korn: Ingerö och Skyttedal förtjänar medkänsla oavsett skuldfrågan
Men som bekant hände även något annat i januari: Sara Skyttedal kontaktade Busch och anklagade Ingerö för att flera år tidigare ha tafsat på henne. Busch säger till Svenska Dagbladet att hon uppmanade Skyttedal att polisanmäla, fullt medveten om att det påstådda brottet var preskriberat sedan länge.
“Det är i enlighet med våra rutiner, men jag menar också att det är moraliskt rätt och riktigt”, fastslår Busch.
Skyttedals polisanmälan om sexuellt ofredande lades som väntat ner omedelbart. Ord står mot ord och frågan om vad som verkligen hände på den där spritdränkta valvakan i samband med EU-valet 2014 får sannolikt aldrig något svar. Men anklagelsen och anmälan fick sin möjligen avsedda effekt. Ingerö fick gå.
I bakgrunden finns en annan konflikt, en politisk konflikt, den om Kristdemokraternas hållning i narkotikafrågan. “Vi vill ha ett narkotikafritt samhälle och arbetar för att stoppa alla tendenser till drogliberalisering”, sammanfattar partiet sin syn på narkotika. Det lämnar inte mycket utrymme för Skyttedals tankar om att avkriminalisera allt bruk av narkotika, som hon luftat i debattinlägg och uppmärksammade intervjuer.
I egenskap av partisekreterare fick Johan Ingerö i uppdrag att tala Skyttedal tillrätta. Det gick inte så bra.
Av Skyttedals inlägg på Facebook går det knappast att dra någon annan slutsats än att hennes polisanmälan utlöstes av Ingerös försök att få henne att hålla sig till partilinjen i narkotikafrågan.
KD-ledarens valhänta krishantering lär inte stärka förtroendet för henne. Möjligen såg Busch ingen annan utväg än att säga att Ingerö fick sparken för att han inte klarade sitt jobb. Alternativet, att säga att han fick sparken på grund av Skyttedals polisanmälan riskerade att försätta Busch i en möjligen ännu besvärligare sits.
Sommaren 2021 tvingades KD-ledaren erkänna sig skyldig till grovt förtal. Ett brott som för övrigt har samma straffskala som sexuellt ofredande. Pinsamt för henne. Pinsamt för partiet. Ändå ansåg Busch att hon kunde sitta kvar som partiordförande. Hur skulle det då se ut om hon gav Ingerö sparken för en anklagelse han nekar till, om ett brott som för länge sedan preskriberats?
