I ett par decennier har barn och ungdomar som plågats av känslan att de är födda i en kropp med fel kön behandlats enligt metoder utan tydligt stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Den så kallade transvården för unga har i praktiken varit något av en medicinsk experimentverkstad, där ideologisk övertygelse snarare än behandlingsmodellernas visade effektivitet styrt vilken hjälp patienterna fått.

Ungefär så kan slutsatserna i världens mest omfattande genomgång av kunskapsläget när det gäller vården av unga med upplevd könsinkongruens och könsdysfori, The Cass Review, sammanfattas. Granskningen, beställd av den offentliga brittiska sjukvården, National Health Service, NHS, och ledd av barnläkaren Hilary Cass, publicerades nu i veckan.

Det som kallas könsbekräftande vård har inneburit att tonåringar, i vissa fall barn, fått brösten bortopererade och medicinerats med starka hormonpreparat som oåterkalleligen förändrat deras fysiska utveckling. Och detta har kunnat ske utan att det funnits någon stabil vetenskaplig grund för behandlingen. Detta har pågått även i Sverige och pågår fortfarande.

Den könskorrigerande kirurgin och hormonbehandlingen leder till kraftiga biverkningar och mer eller mindre allvarliga livslånga besvär som kräver likaledes livslång medicinering. Denna vård, som mer liknar medicinska experiment utförda på vilsna, olyckliga och sköra ungdomar, har i flera fall slutat i vad som måste beskrivas som mänskliga tragedier. Den som tror att detta är överord bör läsa boken Ånger av journalisterna Carolina Jemsby och Karin Mattisson.

Cassrapporten kommer lägligt – eller väldigt olägligt skulle andra förmodligen säga – mitt i den pågående svenska debatten om ny könstillhörighetslag.

I nästa vecka ska riksdagens ledamöter rösta dels om en ny lag om könskorrigerande kirurgi för personer över 18 år, dels en ny lag som gör det avsevärt lättare att byta juridiskt kön.

Den föreslagna reformen splittrar såväl Tidöpartierna som regeringen och enskilda riksdagspartier. Men förespråkarna framställer det som en välbehövlig och nödvändig modernisering av regler som tiden sprungit ifrån. Den nu gällande svenska lagen är från 1972, andra nordiska länder har på senare år uppdaterat sin lagstiftning – i Norge kan sexåringar byta juridiskt kön. Och att inte vara först med det senaste är progressiva svenska politikers fasa.

Men att gå före på en väg som leder i fel riktning är inget att eftersträva.

Läs även: Ahmed: Transkriget mot barnen är en ohygglig tragedi

Enligt lagförslaget ska det vara tillåtet att byta juridiskt kön från 16 års ålder. I dag går gränsen vid 18. För ungdomar som är osäkra på sin könsidentitet blir den sänkta åldersgränsen en bekräftelse på att deras problem har en radikal men självklar lösning: en på kirurgisk och kemisk väg modifierad kropp där byte av juridiskt kön är det inledande steget på vägen mot lycka.

De förändringar som föreslås är inte alls så triviala som förespråkarna vill göra gällande. Den nya könstillhörighetslagen liksom den nya lagen som reglerar könskorrigerande kirurgi – borttagning av bröst, förändrade genitalier – är grundade i samma radikala och problematiska ideologi som den vid det här laget diskrediterade könsbekräftande vården för unga. Den vård som får så hård kritik i Cassrapporten.

Enligt denna ideologi finns en uppsjö av olika könsidentiteter – långt fler än man eller kvinna – och det är den enskilda individen som alldeles oavsett biologiskt kön bestämmer sin egen könsidentitet och även har rätt att få denna könsidentitet bekräftad med hjälp av korrigerande kirurgi och annan behandling.

Det förslag riksdagen ska rösta om i nästa vecka innebär följdriktigt att “det blir möjligt att genomgå underlivskirurgi för de personer som identifierar sig som mellan, bortom eller med båda könskategorierna kvinna och man.”

Det går inte att byta biologiskt kön men det går att med kirurgi och hormonbehandling få kroppen att åtminstone hjälpligt överensstämma med den upplevda könsidentiteten. Och med den nya lagen är det bara fantasin som sätter gränser, åtminstone för önskemålen.

De riksdagspartier som står bakom förslaget till ny könstillhörighetslag och ny lag om könskorrigerande kirurgi bejakar därmed denna vänsterradikala ideologi och dess syn på kön och könsidentitet.

Av liberalpartister och rödgröna är det inte mycket mer att vänta. Men att det krävs rejäla tag med partipiskan för att få den moderata riksdagsgruppen att rätta in sig i det ledet är inte förvånande. Det förvånande är att partiledningen med Ulf Kristersson i spetsen ser förslagen som förenliga med Moderaternas liberalkonservatism.

Läs även: Skogkär: Ibland hittar även Annika Strandhäll rätt