Ja, då har vi en ny regering, nya ministrar, som i valrörelsen tävlade med nuvarande oppositionspolitiker om vilka som kunde buda högst vad gäller mer pengar till polisen, fler begärda ”verktyg”, ändrade lagar och strängare påföljdssystem. En övervägande del av landets medborgare sätter nu sin tilltro till att vändningen skall börja när det kommer till den eskalerande grova brottsligheten och den ökade otryggheten. Men någon vändning kommer vi inte att få se. Snarare är det så att brottsligheten kommer att fortsätta öka. Polisens tillkortakommanden och oförmåga att utreda brott i allmänhet och grova brott i synnerhet, kommer att fortsätta. De grova våldsbrotten, såsom skjutningar, mord, utpressningar, människorov och så vidare, kommer att öka. Om inte radikala steg tas.

Läs även: Hon blir ny polischef i Storgöteborg : ”Ditt bästa vapen är din mun”

De recept mot den eskalerande brottsligheten som trumpetats ut i den allmänna debatten de senaste åren är totalt missriktade. Anledningen till detta är att man så gärna vill att dessa åtgärder som förespråkas ska ha effekt. Men det har de inte. Pratet om fler poliser, hårdare straff och ändrad lagstiftning hit och dit, är endast att liknas vid en snuttefilt för frustrerade och stressade polischefer. I stort sett hela journalistkåren och andra ”experter” har år efter år tillåtit högre polischefer och andra ”chefsaspiranter” inom polisorganisationen att tjej -och killgissa sig fram i sin iver att konstruera kortsiktiga alibin och kulisser, för att skydda sig själva och varumärket polisen.

Jag tillhör den lilla skaran av ändå erfarna och hyfsat kompetenta poliser som oförtrutet pekat på den stora elefanten i rummet, nämligen polisorganisationen själv och den dysfunktionella struktur som genomsyrar allt från utbildning till chefskap och ledarskap. Det förvånar mig mycket att inte samhällets granskande professioner och den samlade politikerkåren, på ett mycket tydligare och hårdare sätt, fördjupat sig i hur polisen egentligen sköter sitt uppdrag och i större utsträckning utkräver ansvar av de chefer som uppenbarligen gång på gång misslyckas inom sina ansvarsområden.

Det är sedan lång tid tillbaka känt att i länder där olika typer av korruption får råda, där polisens oförmåga och inkompetens inom olika områden lyser igenom och där polisens legitimitet är så låg att den inte ens är mätbar, där frodas också laglöshet, utveckling av grov gängkriminalitet och kriminalitet av mer krigsinspirerad karaktär. Exakt det förhållandet har vi tyvärr i Sverige idag.

Den 2 november 2022, presenterades en rapport från polisens internrevision, där man granskat polisens förmåga att utreda grova brott. Jag har läst denna rapport från pärm till pärm. En mycket tragisk läsning, men helt igenom kompatibel med mina egna iakttagelser och uppfattningar om polisens bristande förmågor och de konsekvenser vad gäller brottsutvecklingen detta för med sig. Det är på många punkter en mycket, mycket svidande kritik.

Några exempel är kritik mot både bristande kompetenser, inkompetenta chefer och den negativa påverkan deras okunskap har på polisens resultat vid utredningar av grova brott. Kritik även mot avsaknad av strukturer, uppföljningar, underlåtenhet att använda de handlingsplaner och metodstöd som finns, avsaknad av nödvändiga utbildningar, avsaknad av kompetenser som kan besätta för utredningarna avgörande poster, och så vidare. Man konstaterar att chefer för utredningarna inte vet hur de ska agera och vilka åtgärder som bör sättas in och när, vid exempelvis ett inträffat grovt brott.

Läs även: Lidström: Domare och polischefer bör utses i val

Man konstaterar också i granskningen att alltför många chefer i den utredande verksamheten, som tillsattes framför allt efter omorganisationen 2015, har sin bakgrund från den uniformerade verksamheten i yttre tjänst. Dessa har således ingen som helst kunskap eller erfarenhet av den verksamhet de är satta att styra och utveckla. Man kritiserar också att de utredare som sätts att utreda grova brott ofta tas från lokalpolisområden med mycket liten erfarenhet av brottsutredningar över huvud taget. Allt detta är naturligtvis inga som helst nyheter för mig, men dock mycket intressant att detta nu kommer på pränt genom en internrevision.

Jag har många gånger påpekat just det man nu kommit fram till. Och i det stora hela är det så att den bästa brottspreventiva – och mest trygghetsskapande verksamheten – är just att polisens kriminalverksamhet fungerar. Att det finns fungerande brottsspaningsrotlar som kan spana upp gärningsmän och kompetenta brottsutredare som kan utreda och förhöra på ett relevant och framgångsrikt sätt.

Just denna verksamhet har de senaste årens omorganisationer monterat ner fullständigt. Förhoppningen är nu att denna revisionsrapport verkligen skall få våra högst ansvariga politiker att vakna upp och vända sina blickar mot polismyndigheten och dess chef Anders Thornberg, när de jobbar för att försöka bromsa upp den eskalerande brottsutvecklingen.

Läs även: ”Regeringens första beslut måste vara att byta ut rikspolischefen”