Enligt en ny rapport från polismyndigheten tycks riket plötsligt överlupet av gängkriminella och ”kopplade” – hela 62 000 personer inalles. Det faller på sin egen orimlighet och är bara ett sätt att ursäkta usla resultat. Och samma siffertrixande märks i de jublande kommentarerna kring den nya avlyssningslagen från i fjol, skriver Peter Springare.
I början på 2000-talet sändes ett mycket uppskattat barnprogram i TV som hette ”Myror i brallan”. Ett av de stående inslagen i detta program hette Gissa bajset. Detta inslag leddes av före detta polisen Jonas Leksell. Han visade upp olika bajskluttar från djur för barnen – och talade sedan om från vilka djur bajskluttarna kom. Det jag i denna krönika ska försöka ge mig på, är att ”förklara bajset”, dock inte några bajskluttar från djur.
Läs även: Ahmed: Välkomna till Swedistan!
Bakgrunden är den rapport – Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige – som polismyndigheten för några dagar sedan lämnade över till regeringen. Och de kommentarer som polismyndigheten redovisat kring den nya lagen om avlyssning utan konkret brottsmisstanke.
Jag har med viss indignation, men även viss munterhet, tagit del av detta aktstycke. Med denna rapport har den nyss tillträdde rikspolischefen Petra Lundh med all önskvärd tydlighet visat att hon redan totalt ”har tappat det”. Polismyndigheten konstaterar på fullt allvar att antalet ”aktiva” i kriminella nätverk, uppgår till 14 000 personer. Ytterligare 48 000 personer har ”koppling” till kriminella nätverk vilket innebär att 62 000 personer är aktiva eller har koppling till kriminella nätverk. Detta är alltså hela befolkningen i Falu kommun, plus några tusen till. Är detta rimligt?
Nej, naturligtvis inte. Denna rapport är ett tydligt exempel på trixande och fixande med siffror och ett kvalificerat ordbajseri i syfte att skaffa sig ett alibi för misslyckandet med att hejda och få kontroll på en eskalerande och grov kriminalitet. Som vanligt låter det i samband med att rapporten presenteras som att detta inte är polisens ansvar, utan hela samhällets. Då måste man också presentera dessa groteska siffror, på ett sådant sätt att de skall applicera på den grova organiserade våldsbrottsligheten inom gängkriminaliteten. Vilket i sin tur gör att okritiska journalister hoppar jämfota och går i taket.
Vid en djupdykning i de kriterier och antaganden som ligger till grund för siffrorna kan man konstatera att för att hamna i gruppen ”aktiva” räcker det med att man förekommer i ett enda underrättelseuppslag. För att ”kopplas” räcker med att man bedöms ha samröre med någon aktiv.
Vad innebär då detta, hur blir man ”aktiv”? Jo, en person kan ha varit synlig tillsammans med en känd kriminell i samband med att polisen spanar eller att någon tipsar polisen. Personen nämns kanske i en spaningspromemoria eller annat spaningsuppslag, utan att man säkert vet vad personen vid tillfället egentligen gjorde. Då blir man ”aktiv” i denna rapport.
För att kopplas kan det vara så att en sådan ”aktiv” synts med en släkting åkandes i en bil, eller att en granne slagit följe med en ”aktiv” ner på stan en lördag för att handla. Då ”kopplas” släktingen eller grannen till den ”aktive”, och sällar sig till de 48 000 i denna rapport.
I rapporten finns också ett avsnitt om redovisning av nationalitet. (För att säkerställa att träffsäkra och effektiva åtgärder vidtas för att stävja den grova brottsligheten). Där konstaterar man att de allra flesta ”aktiva” gängkriminella är ”svenska medborgare” (81procent), bara 19 procent menar man är utländska medborgare.
Vad säger det i frågan om invandrad kriminalitet och integrationsfrågan? Resultatet är skrivet så att man kan tro att invandrare är i klar minoritet. Men om detta skulle redovisas på ett adekvat sätt, skulle man naturligtvis redovisat att cirka 95 procent av de aktiva har invandrarbakgrund och endast fem procent är ”etniska” svenskar.
Läs även: Sandström: Utan demokrati frodas gatans parlament
Jag vill avsluta med några ord om den nya lagen om att kunna avlyssna utan konkreta brottsmisstankar, som infördes 1 oktober 2023. Petra Lundh och ett par andra höga polischefer har med buller och bång tokhyllat denna nya lag och gjort vågen i pressen den senaste tiden. Man är helt saliga över att man de senaste fem månaderna har fått 200 tillstånd till avlyssning enligt den nya lagen och att man gripit 30 personer i samband med sådana ärenden. Man fick till en början det att framstå som att man lyssnat på 200 personer, vilket man fick revidera.
Jag har hållit på med en mängd telefonavlyssningsärenden genom många år på grova brott. Dock enligt de gamla kriterierna med konkret brottsmisstanke. Antal beslut i ett lyssningsärende är totalt ointressant och inget man överhuvudtaget räknar eller redovisar. Jag förstår inte varför man gör det här. Ett normalt lyssningsärende med exempelvis 5–6 inkopplade personer kan under en tvåmånadersperiod utan vidare generera 50–60 beslut, beroende på antal inkopplade ”linor”.
I regel måste varje lina omprövas var fjortonde dag och ett nytt beslut tas på varje lina. Så 200 beslut säger ingenting om effektivitet eller framgång. Denna siffra skulle aldrig presenterats om det var initierade, seriösa och kompetenta aktörer som skötte detta.
Man redovisar också 30 gripna personer som framgång i dessa ärenden. Denna numerär säger ingenting heller. Vid tillslag i lyssningsärenden blir det som en fisketrålare. Man får ett stort antal skitfiskar med i trålen som kastas överbord. I detta fall sannolikt efter ett dygns anhållande. Vi vet inget om hur många som lagförts för grov gängkriminalitet av dessa 30. En grov gissning är att över hälften inte lagförs.
Om man nu betänker att det mycket väl kan vara ca 8–10 personer som avlyssnats under dessa 5 månader, så är ju resultatet av denna nya ”superlag” helt bedrövlig, all den stund man enligt rapporten borde ha minst 14 000 personer att koppla in veckans alla dagar. Jag gör den bedömningen efter antalet avlyssningsbeslut under 5 månaders tid.
Jag vill helt kort avsluta med att konstatera att detta är ett ”verktyg” som polisen och då främst den uniformerade delen skrikit sig hesa efter, utan att förstå vad som krävs i fråga om resurser och kunskap för att hantera. Det är ingen idé att ge en snickare en superavancerad ellasersåg med multifunktioner, om han inte kan läsa manualen eller rent allmänt förstår hur en elsåg fungerar.
