Först lite historia. Under början av det kalla kriget prövade Sverige på allvar frågan om vi skulle utveckla och tillverka egna kärnvapen. Militären drog igång ett utvecklingsprojekt och den dåvarande socialdemokratiska regeringen prövade frågan på allvar under 1950- och 1960-talet, med en i början positiv ansats.

Läs även: LISTA: Så mycket spenderar respektive Natoland på sitt försvar

Ett exempel. I Norrland klargjordes en sprängplats för kommande provsprängningar, där militären sprängde kraftfulla konventionella bomber för att se hur det skulle se ut. Söder om Jokkmokk genomfördes 1956 och 1957 provsprängningar som resulterade i att sjön Foajaure skapades. Explosionerna var så kraftfulla att det utvecklades en kärnvapensvamp uppe i skyn, sådana som ni alla sett på bild någon gång. Sjön växte senare igen, men minnena efter provsprängningarna och de svenska försöken till kärnvapenframställning lever fortfarande kvar däruppe i norr.

På den tiden hade Sverige världsledande kärnfysiker, få men ytterst kompetenta. Det startades i hemlighet och med stöd av regeringen ett program på den militära forskningsanstalten FOA (idag FOI) för att utveckla egna kärnvapen. Därav de kärnreaktorer som startades ungefär vid samma tid, i början på 50-talet.

Det handlade alltså inte om kärnkraft för civil elförsörjning vid den tiden, utan fokus låg på att producera klyvbart material till svenska atombomber, om än i hemlighet, man talade inte öppet om detta. Den första försöksreaktorn låg djupt nere i berget under KTH, mitt i centrala Stockholm. Budskapet att det var försöksreaktorer det handlade om var ett försök att dölja sanningen, alltså att fokus låg på produktion av plutonium som skulle komma att användas i svenska atombomber.

Ett tag senare drogs det igång ett öppet protestarbete mot svenska kärnvapen, lett av det Socialdemokratiska kvinnoförbundet, som ryktesvägen i riksdagen förstått vad som i hemlighet förbereddes. De var mycket aktiva i protestarbetet, vilket följdes av en folkkampanj mot svenska atombomber. Det var faktiskt så hårda politiska diskussioner om detta att det socialdemokratiska partiet höll på att spricka. Och vi skriver 1960-tal.

1968 fattade den dåvarande S-regeringen beslut om att lägga ner utvecklingen av en svensk atombomb. Det försvarsstrategiska argumentet löd uttalat att vi svenskar nu var skyddade av det amerikanska kärnvapenparaplyet och därför inte behövde tillgång till egna taktiska kärnvapen.

På det sättet var den socialdemokratiska regeringen både för och emot kärnvapen på en och samma gång. Och, vilket var minst lika viktigt eller kanske till och med viktigare, så höll man samtidigt ihop partiet genom detta beslut.

Läs även: PODD: Media och politiker fultolkar Donald Trump om Nato

Det argumentet höll fram till i mitten på februari år 2024, då Trump under ett tal i sin presidentvalskampanj gav Putin och Ryssland grönt ljus att attackera västländer som inte lägger två procent av sin budget på försvaret, alltså det Natomål som finns antaget och beslutat sedan länge.

I sitt utspel visar den utpräglade transaktionspolitikern Trump att han verkligen inte förstår Natos grundläggande idé om gemensamt samarbete för kollektiv säkerhet, alltså principen om En för alla – alla för en. Indirekt berättar han samtidigt att han inte inser att USA är det enda land som någon gång åberopat artikel fem i Natofördraget, vilket skedde efter 9/11 – Bin Ladins terrorattack mot World Trade Centre i New York.

Artikel fem är den kollektiva försvarsklausul som säger att ett väpnat angrepp på någon av medlemsstaterna i Nato ska betraktas som ett angrepp mot dem alla, och att en attackerad medlemsstat följaktligen ska bistås av övriga medlemmar.

Det där har Trump nu öppet förklarat för sin kompis Putin att han i praktiken satt ur spel, om han blir USA:s nästa president.

Idag är det två Natoländer som har kärnvapen vid sidan av USA – Storbritannien och Frankrike. Men frågan är om deras fåtaliga kärnvapen verkligen är en adekvat avskräckande militär kraft, när vi nu inte längre kan utgå ifrån att vi alla i Europa beskyddas av USA:s kärnvapenparaply?

I Tyskland har ledande politiker redan väckt frågan om risken för att vi snart ser president Trump II betyder att Tyskland kommer tvingas utveckla egna kärnvapen. Samma fråga måste vi svenskar också pröva seriöst. Vi behöver för övrigt utveckla en egen kärnvapendoktrin, oavsett om vi har egna kärnvapen eller ej. Detta för att vi skall kunna förhålla oss till Natos kärnvapendoktrin och de diskussioner som förs bland Natos försvarsministrar och toppgeneraler. Vi måste helt enkelt veta vad vi själva tycker, för att ha en grund att stå på i kommande Natoförhandlingar om detta.

Det mest bärkraftiga argumentet mot att utveckla egna taktiska kärnvapen handlar inte om olika ickespridningsavtal och liknande som vi som land skrivit under. Det är politik och politik kan som bekant ändras när omständigheterna tvingar oss till detta. Se bara Natomedlemskapet efter Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina som ett exempel på den realpolitiska logiken.

Det stora problemet är istället kostnaden. Jag frågar en kunnig bekant verksam på FOI om hur vederbörande ser på den frågan, alltså prislappen på en svensk taktisk kärnvapenmissil att hänga under vingarna på ett Gripenplan. Han svarar:

– Jag vågar inte gissa. Det är inte bara att utveckla laddningar och vapenbärare. Det krävs bland annat ledningssystem för att hantera kärnvapeninsatser. Sensorer för målinmätning etc. Sedan är det en fråga om doktrin. Handlar det om avskräckning eller insats? Counter force (som USA) eller Counter value (som UK och Frankrike)? Så nej, det kommer ingen kalkyl från mig.

Vi kan lugnt räkna med att en sådan prislapp framräknad på FOI efter beställning av försvarsdepartementet skulle bli hög. Väldigt hög. Men oavsett detta så behöver vi som sagt en svensk kärnvapendoktrin att förhandla om i Nato.

Och arbetet med en sådan behöver börja nu, när det ungerska parlamentet klubbat ett ja till att släppa in oss i den säkerhetspolitiska värme som följer av ett medlemskap i North Atlantic Treaty Organization, Atlantpakten. Putinkramaren Trumps utspel i valkampanjen har tydliggjort detta för oss alla med skrämmande klarhet.

Läs även: Hjort: Nato måste ge politisk insikt