I början av år 2023 offentliggjordes en rapport efter att polisens egen internrevision gjort en granskning av polismyndighetens förmåga att utreda grova våldsbrott. Rapporten slutfördes i november 2022 och hade upprättats av två internrevisorer. Jag har sett fram emot denna rapport, eftersom den har granskat ämnen och företeelser som jag offentligt och under flera år på ett mycket hårt sätt kritiserat i olika sammanhang.

Läs även: Polisen: Allt fler utomstående drabbas av gängens våld

Grova våldsbrott och den alltmer växande generella kriminaliteten är ett växande problem för hela samhället. Att utreda sådan brottslighet är som regel resurskrävande och kräver kompetent och erfaren personal för att polismyndigheten ska klara sitt uppdrag. Därför finns sedan ett 20-tal år tillbaka ett framtaget metodstöd, ”Polisens metodstöd för utredning av grova våldsbrott (PUG)”, som är avsett som ett stöd vid utredning av brott som är av sådan karaktär att särskilda utredningsresurser är motiverade. För att jobba efter detta metodstöd krävs adekvat kriminalpolisutbildning och dessutom gedigen erfarenhet av just arbete mot grova brott.

Revisionen kommer initialt fram till att metodstödet, vilket är helt nödvändigt för att lyckas med merparten av alla grova våldsbrott som från början är så kallade brottsspaningsärenden, inte ens finns omnämnt i den nya polisorganisationens dokument om utredningsstrategier. Revisionen konstaterar också att orsaken är att de som ytterst har ansvaret för PUG och ansvaret att se till att detta används ute i Sverige, inte har den kompetens och utbildning som krävs för att ens förstå och läsa denna manual. Så redan där börjar ”en blind leda en blind”, när det kommer till att exempelvis utreda alla skjutningar och sprängningar.

Av metodstödet PUG framgår till exempel att det inom polisen ska finnas en nationell bedömandegrupp vid våldsbrott. Gruppens uppdrag är att vara en granskningsfunktion vid förundersökningar avseende dödligt våld där det efter 30 dagars utredning inte finns en skäligen misstänkt. Gruppen ska bestå av 16 erfarna utredningsledare. Granskningen visar att systemet med bedömandegruppen inte längre fungerar och att det beror på att det saknas erfarna utredare med kompetens att genomföra aktuella bedömningar. Häpnadsväckande! Man konstaterar alltså att det inte ens finns 16 kompetenta mordutredningsledare idag i hela Sverige.

Internrevisionen konstaterar också att det finns polisregioner som inte lever upp till metodstödets anvisningar om att varje regionledning ska ha riktlinjer som styr arbetet med grova brott. Sammantaget finns det uppenbara brister vad gäller att i förväg skapa en ändamålsenlig organisation och kompetenssätta den på ett adekvat sätt i enlighet med metodstödets anvisningar. För bara 15–20 år sedan jobbade vi framgångsrikt mot grova brott efter detta koncept och då med kompetenta och utbildade kriminalpoliser. Både chefer och utredare.

Rapporten konstaterar också att det är vanligt att chefsfunktionerna, när det gäller utredning av grova brott, saknar aktuell kompetens och erfarenhet av utredningsarbete. Vidare att dessa befattningshavare behöver stödkompetenser som kan sköta arbetet åt dem i sitt beslutsfattande. Också detta är ett minst sagt häpnadsväckande konstaterande. Det framhålls också, att i samband med ombildning till den nya myndighetsorganisationen 2015, rekryterades chefer som främst hade en bakgrund i den uniformerade operativa verksamheten. Något som bland annat jag under flera år berättat om och varnat för.

Läs även: Gunnar Strömmer om hur polisen ska bli mer effektiv

Detta är en effekt av den cementerade nepotism som finns inom de högre polischefsskikten. Detta kallar vi också för ”blårockssyndromet”, vilket innebär villfarelsen om att det är de nya hybridpoliserna som ska effektuera och lösa allt arbete inom polisen. Och då utan utbildning, kompetens eller erfarenhet. Utredningen konstaterar också att kompetensen i dagsläget är alltför dålig för att i ett initialskede hantera en anmälan om ett grovt brott. Där i ligger också orsaken till mitt påstående att svensk polis sjunkit så lågt att man tvingas lajva effektiv polisverksamhet och då i synnerhet när det gäller att utreda grova våldsbrott.

Sammantaget konstaterar internrevisionen att över tid har utredningsverksamheten tappat kompetens och erfarenhet generellt på utredningssidan och detta sätter spår i förmågan att bedriva grova våldsbrottsutredningar. Bristen på kompetens och tillgängliga nyckelfunktioner försöker verksamheten kalibrera genom att arbeta med vad polismyndigheten kallar ”Pug-light”. Vad det står för formellt framgår inte och det saknar giltighet som begrepp, men efter vad internrevisionen förstår så handlar det mer om att markera att en utredning bedrivs i ”PUG:s anda” än att hävda att metodstödet tillämpas fullt ut. Alltså återigen ett bevis på polismyndighetens manipulationer och försök att mörklägga fakta i syfte att lura allmänheten och ansvariga politiker.

Detta är bara ett axplock ur rapporten, där det finns ytterligare skarp kritik mot polismyndighetens förmåga att sköta sitt uppdrag – och då helt i motsats till det som rikspolischef Anders Thornberg förmedlar till allmänhet och politiker. Har vi kunnat se några pressmeddelanden och presskonferenser till följd av denna rapport? Nej, naturligtvis inte. Den här rapporten vill man naturligtvis inte kommunicera. För den här rapporten, precis som liknande revisioner de senaste åren, kan man inte manipulera.

Samma revisionsgrupp har bland annat också skrivit kritiska rapporter när det gäller poliser i yttre tjänst och deras kunskaper och förmågor när det gäller forensiskt arbete på brottsplatser. Det finns även en rapport som kraftigt kritiserar polisers oförmåga att förstå lagstiftning, strategier och annat kring arbetet mot att rikta in sig på återtagande av brottsvinster.

Kort sagt, dessa rapporter vidimerar alltså mina påståenden om vilken kris svensk polis befinner sig i och behovet att byta ut de högre polischefsskiktet omgående.

Läs även: Springare: Ingen minskning av grov brottslighet i sikte