Statsvetaren om M:s C-plan: ”Aldrig i helsike”
Moderaterna hoppas kunna locka över Centerpartiet och bilda regering om Magdalena Andersson (S) misslyckas. Lockbetet är stora mängder centervänlig sakpolitik. Men chansen är minimal, menar statsvetaren Mikael Sundström rapporterar Expressen.
Redan före valet kallade Moderaterna till presskonferens för att uppvakta Centerpartiet. Partiet lovade då att möta C i flera politiska frågor, bland annat fler jobb, minskade utsläpp och satsningar på ungas psykiska hälsa.
Svaret från Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist (C) blev nej.
– Det är försent. Han har valt Sverigedemokraterna och han får stå för det, sade hon om Ulf Kristersson (M).
När det under valnatten stod klart att Tidöpartierna gick mot förlust upprepade Kristersson inbjudan och beskrev C som en del av den icke-socialistiska majoriteten. Centerpartiet nobbade även då och slog fast att man vill se Magdalena Andersson (S) som statsminister.
På fredagen fick Andersson talmannens uppdrag att försöka bilda regering. Men enligt Moderaterna är hoppet inte ute.
– Vi har lärt oss läxan, att inte ge upp för snabbt, sade en moderat källa till Expressen.
Planen, enligt tidningens uppgifter, är att avvakta och räkna med att Andersson misslyckas. Därefter ska Moderaterna lägga fram en renodlad M-budget, kryddad med centervänlig politik, i hopp om att C ska överge sina röda linjer mot Sverigedemokraterna och byta sida.
Det är inte troligt, menar Mikael Sundström, statsvetare vid Lunds universitet som forskat om Centerpartiet.
– De har i två val nu sagt att aldrig i helsike kommer vi att samarbeta med SD i regeringsbildning eller som stödparti. Jag kan inte se att de kan ändra det, säger han.
Enligt honom förväntar sig C:s väljare kraftfullt att partiet håller den linjen. Att stå fast i SD-frågan handlar därför om ren överlevnad. Ett byte skulle utlösa en kraftig svekdebatt inom partiet, varnar han, och Centerpartiet riskerar att åter framstå som ett parti där ingen vet åt vilket håll det lutar.
Samtidigt lämnar Sundström en öppning. Skulle ett extraval börja hota kan de röda linjerna, både mot Sverigedemokraterna och mot Vänsterpartiet, börja luckras upp. I den första talmansrundan tjänar alla partier på att framstå som orubbliga, eftersom det stärker förhandlingspositionen. Blir läget tuffare kan andra överväganden ta vid.