De slipper undan för att de är unga, för att de kan förlora jobbet eller för att brottet inte var nog grovt. Brottsoffrens lidande tycks mindre viktigt än brottslingarnas. Var finns logiken i det?
KRÖNIKA. Polisen och författaren Fredrik Kärrholm skrev i veckan på Twitter. ”Idag dömde Hovrätten den 20-åriga gärningsman som kastade in en handgranat hos en barnfamilj. Endast tur gjorde att ingen dog eller skadades allvarligt. Gärningsmannen är tidigare lagförd vid elva tillfällen, bl.a. för grovt vapenbrott. Straffet? Fängelse i ett år. Ack Sverige” (14/4).
Ja, suck för ett land där brottslingar kan säga ”tack” medan skötsamma suckar ”ack”.
I veckan dömdes en 18-årig man till två års vård för ett hedersrelaterat mordförsök i Osby efter att ha försökt mörda en man eftersom denne hade haft en relation med hans storasyster.
I Kristianstadsbladet kunde man läsa: ”18-åringen hade som vuxen dömts till nio års fängelse. Vid gärningen var han knappt 17,5 år och då ersätter sluten ungdomsvård fängelse. Eftersom villkorlig frigivning inte tillämpas där reduceras vårdtiden med en tredjedel till sammanlagt två år” (14/4).
Okej. Straffet hade alltså varit NIO år om han hade varit ett par år äldre. Men i stället hamnade han på SiS-hem och är ute efter ett par år. Straffrabatten på grund av ungdom sticker i ögonen. Hur kan det försvaras?
Ungdomsrabatten är dock bara ett exempel på hur straff lindras av diverse skäl. Bulletin skrev i veckan om en 21-åring som våldtog en 14-årig flicka i Lund förra året. Han dömdes i tingsrätten till fängelse i två år, men slapp utvisning då brottet tydligen inte ansågs tillräckligt grovt (12/4).
Tingsrätten skrev: ”Det rör sig utan tvekan om ett mycket allvarligt sexualbrott mot en underårig person. Med hänsyn till den praxis som finns rör det sig emellertid inte, trots att brottsligheten är allvarlig, om ett synnerligen grovt brott i den mening som avses i utlänningslagen. Dlovan Jamals flyktingförklaring utgör följaktligen hinder mot ett utvisningsbeslut.”
Detta trots att Migrationsverket för närvarande undersöker om Jamal ljugit i sin asylansökan, att han inte ansågs etablerad i samhället trots att han haft permanent uppehållstillstånd i över fyra år, samt redan lagförts åtta gånger för brott.
Fler exempel finns. I mars upphävdes ett utvisningsbeslut av en annan man som dömts till fängelse för bland annat våldtäkt mot barn, då han skulle riskera att behöva göra militärtjänstgöring om han utvisades till Syrien (Skaraborgs Läns Tidning 16/3).
Så rörande.
Varför ska det tas hänsyn till en våldtäktsman på det sättet?
En annan man, dömd för minst 100 grova barnvåldtäkter mot en ung flicka, fick både sänkt fängelsestraff och upphävd utvisning ”eftersom han har svag anknytning till hemlandet” och att det inte fanns några ”synnerliga skäl” (GT 27/7). Flickan själv tippade på att hon hade blivit våldtagen 500-600 gånger, men nej nej nej, det var inte synnerliga skäl enligt svensk domstol…
Christian Carlsson och Andreas Carlson från Kristdemokraterna uppmärksammade nyligen att straffen kan kortas om den dömde förlorat eller riskerar att förlora jobbet.
Detta då det i Brottsbalken står att det kan bli lindrigare straff ”om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning.” Till exempel sänkte hovrätten straffet för en massör som förlorat sin anställning efter att ha våldtagit en kvinna under en behandling (Expressen 17/3).
Öh. Det kanske han borde ha tänkt på innan? Varför ska det tas hänsyn till en våldtäktsman på det sättet?
Samtidigt som det verkar som att det söks med ljus och lykta efter skäl att visa omsorg om brottslingar lider deras offer. Mannen i Osby ”har haft en fruktansvärd ångest efteråt, eftersom han har förstått att han kunnat dö om han inte kommit under omedelbar vård efter attacken”. Flickan i Lund ”har efter våldtäkten fått sömnproblem, blivit rädd för att åka kollektivtrafik och mår psykiskt dåligt”.
Hur framtida offer som kan tvingas lida på grund av att brottslingar slipper undan kommer att må kan man bara spekulera kring.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
