Enligt en ny översiktsstudie varierar mäns preferenser mer än kvinnors. Till exempel är både andelen män med extremt högt och andelen män med extremt lågt risktagande högre än motsvarande andelar för kvinnor.
En översiktsstudie publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences tyder på att mäns preferenser varierar mer än kvinnors. I analysen använde sig forskarna av fem olika standardmått hämtade från den ekonomiska litteraturen, ett för tidspreferenser, ett för riskpreferenser och tre olika mått på preferenser i sociala situationer. Totalt analyserades data från 97 olika studier med drygt 50 000 deltagare. Alla preferensmåtten baserades på experimentella beslut som hade verkliga ekonomiska konsekvenser (om än oftast tämligen obetydliga).
Det visade sig att även om könsskillnaderna i genomsnittliga beslut var ganska små förutom för risktagande, så var variationen i mäns beslut betydligt större. För fyra av de fem studerade måtten var dessa skillnader statistiskt signifikanta och även för det femte varierade mäns beslut mer.
Till exempel fanns det inga genomsnittliga skillnader i hur män och kvinnor värderade tid, men mäns preferenser var mer extrema. Andelarna män med både en kortsiktig och en långsiktig tidshorisont var större än motsvarande andelar för kvinnor. Över lag var män mer risktagande än kvinnor och de flesta extrema risktagare var män, men samtidigt var också en större andel män extremt försiktiga.
Enligt forskarna stöder resultaten evolutionära teorier om att män har större variation i utseende, förmågor, personlighetsdrag och preferenser än kvinnor som en följd av att män har två olika könskromosomer och att kvinnor står för det sexuella urvalet. Något som i sin tur talar för att fokuset i diskussioner och forskning om könsskillnader bör breddas från medelvärden till att också inkludera variation.
Dylika åsikter är dock inte okontroversiella. När den dåvarande rektorn vid Harvard University, världens kanske ledande universitet, för drygt 15 år sedan föreslog att en högre manlig variation i matematisk förmåga kunde vara en delförklaring till att män var överrepresenterade på ledande positioner inom matematisk och naturvetenskaplig forskning ledde det till ett stort bråk som bidrog till hans avgång (även om andra skäl lär ha varit viktigare).
Läs även: Lev hårt, dö ung? Dominanta babianhanar åldras snabbare
Läs även: Mäns attityder till jämställdhet ändras på kort sikt av att arbeta nära kvinnor
TEXT: Vetenskapsredaktionen
