Många av våra viktigaste grödor tros ursprungligen ha tagits i odling i det område som benämns den bördiga halvmånen, vilken sträcker sig österut från Egypten och längs Medelhavskusten upp till Turkiet och sedan ner genom Mesopotamien. Vattenmelon är dock ett exempel på en gammal kulturväxt med ett annat, om än omdebatterat, ursprung.

De flesta av vattenmelonens vilda släktingar finns nämligen i Afrika, men utanför Egypten. Dessutom har de ett vitt fruktkött och en bitter smak som gör dem oattraktiva som föda. En studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences har undersökt dna från meloner (”Kordofan melon”, Citrullus lanatus subsp. cordophanus) från Darfur i nuvarande Sudan.

Det visar sig att dessa meloner är närmare släkt med vattenmelon (C. lanatus subsp. vulgaris) än någon annan studerad melon. Dessutom smakar de inte bittert, vilket troligen var en förutsättning för att de skulle tas i odling. Mer detaljerade analyser tyder också på att vattenmelonerna inte bara är nära släkt med, utan härstammar från, de sudanesiska melonerna.

Forskarna tror att dessa sudanesiska meloner ursprungligen var spridda över ett större område. Avbildningar från Egypten som är mer än 4 000 år gamla visar växter som liknar såväl vattenmeloner som de sudanesiska melonerna. En teori är att de sistnämnda började odlas något tidigare i vad som idag är södra Sahara, kanske av nubierna.

Baserat på dna-analyserna tror forskarna också att vattenmelonens karakteristiskt röda fruktkött uppstod ganska kort tid efter att den togs i odling, men att den genom ett ännu pågående urval blivit allt sötare med tiden.

Läs även: Sicilianska dvärgelefanter krympte snabbt

Läs även: Studie: Sallat började odlas i Kaukasus för 6 000 år sedan