Facebook noscript imageSverige – en kunskapsnation i stagnering, men vi kan bli bra igen
Nima Sanandaji
Krönikörer
Sverige – en kunskapsnation i stagnering, men vi kan bli bra igen
Foto: Jeppe Gustafsson/TT
Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Sverige är EU:s ledande kunskapsekonomi, i en tid då kunskap är den kanske främsta konkurrensfördelen. Med det utgångsläget borde vi förvänta oss att Sverige också har en stark ekonomisk tillväxt, men så är inte fallet.

Gradvis halkar vi efter omvärlden. Anledningen är att våra höga skatter och rigida regelverk sätter käppar i hjulet för företagen och förhindrar tillväxt. Samtidigt urholkar den elevstyrda pedagogiken skolresultaten och med det nya generationers kunskapsnivå.

För femte året i rad har Brain Business Jobs Index kartlagt fördelningen av kunskapsintensiva yrken i Europa. Indexet visar att Sverige har den högsta andelen av den vuxna befolkningen som är anställda i kunskapsintensiva näringar, bland EU:s medlemsländer. Men tillväxten av nya kunskapsjobb i Sverige är relativt begränsad. Om trenden fortsätter kommer Sverige gradvis att hamna efter som kunskapsnation.

Stagnation präglar även utvecklingen av Sveriges bruttonationalprodukt (BNP). Låt oss räkna på den samlade tillväxt som europeiska länder kan förvänta sig under 2021 och 2022, enligt Europeiska kommissionen. Som vi kan se i tabellen hamnar Sverige relativt långt ned i den europeiska tillväxtrankingen.

De europeiska länder som har högst förväntad tillväxt är framför allt turismekonomier, som väntas återhämta sig från covid-19 krisen. Man skulle kunna tänka sig att också Sverige skulle rankas högt, på grund av att samhället varit relativt öppet under pandemin, men Sveriges förväntade tillväxt är trots det relativt svag.

Sverige har många framgångsrika kunskapsföretag – inom alltifrån fintech till dataspel och digitala tjänsteplattformar – som det går bra för. Dessa kunskapsföretag lyfter ekonomin, men samtidigt tyngs den svenska ekonomin av skatterna och regleringarna.

Den svenska ekonomin väntas, totalt för detta år och nästa, ha en tillväxt på knappt 8 procent. Snittet för de europeiska ekonomierna är 9 procent. Att Sveriges ekonomi växer en procent mindre, spritt över två år, jämfört med de andra europeiska ekonomierna kan tyckas vara en liten skillnad. Men små skillnader blir stora om de håller i sig under längre tid.

Läs även: Islamistisk skola finansieras av Skolverket

Om vi backar bandet till strax före coronapandemin hittar vi en artikel som Statistiska Centralbyrån, SCB, publicerade om Sveriges långsiktiga välståndsutveckling. I den kan vi läsa om hur Sverige 1970 hamnade på fjärdeplats i världen sett till välstånd per invånare.

Med åren har dock välståndet i Sverige vuxit så långsamt att Sverige nu återfinns först på plats tolv bland de rika OECD-länderna. Länder som Irland, Norge, Island, Nederländerna, Österrike, Danmark, Tyskland och Australien har klättrat förbi Sverige i välståndsrankingen.

Att Sveriges relativa position var mycket starkare 1970 är inte en slump. Det var ungefär då som vi gick från att ha låga skatter och fria regelverk, till att i stället ha höga skatter och en omfattande statlig inblandning i ekonomin.

Det är värt att fundera på hur bra det skulle kunna gå för Sverige om kunskapsförsprånget kombinerades med en företagar- och tillväxtvänlig ekonomisk politik. Det finns goda skäl att tro att Sverige i så fall skulle kunna dra nytta av sina fördelar och återta sin forna plats i välståndsligan.

Tyvärr är detta för tillfället bara en dröm, eftersom Sveriges ekonomiska politik snarare förhindrar än möjliggör tillväxt. Till exempel har det gått mycket bra för svenska företag i fintech (finansiella teknologier). Men i stället för att uppmuntra företagen att fortsätta växa i Sverige, väljer regeringen att skrämma bort dem med hot om en bankskatt.

I en tid då den globala konkurrensen om jobben, företagen och riskvilliga investeringar blir allt tuffare väljer den svenska regeringen att höja skatterna på kapital och företagande. Resultatet av denna politik är att vi stagnerar, både som kunskapsnation och ekonomi.

Kom också ihåg att Sveriges starka kunskapsposition beror på att vårt utbildningsväsende tidigare fungerade mycket väl. När de första föregångarna till PISA-mätningen kom hamnade svenska elever på topp. Men övergången från lärarledd pedagogik till elevledd har, tillsammans med migration från länder med svaga studieresultat, lett till att de svenska resultaten fallit betydligt.

När resultaten av det senaste PISA-testet presenterades i slutet av 2019 var det positiva nyheter, eftersom nedgången i svenska skolresultat äntligen vändes till en uppgång. Men Expressen avslöjade strax därpå att resultatet berodde på att svaga elever hade exkluderats från att skriva testet. Utan denna systematiska snedvridning hade det sannolikt visat sig att nedgången fortsatt.

Trots allt är Sverige ännu EU:s ledande kunskapsekonomi, så det är inte för sent att vända utvecklingen. Men det är oroväckande att vi gradvis faller efter i framväxten av nya kunskapsjobb, ekonomisk tillväxt och skolresultat.

För att vända trenden krävs förändringar. Skolundervisningen behöver återigen bli lärarledd. Vi måste sluta beskatta och reglera företagen hårdare än omvärlden. Med detta som recept kan vi vända stagnation till framtidsoptimism.

Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform)

Nima Sanandaji

Stöd oberoende journalistik och prenumerera på Bulletin.

Sverige förtjänar det bästa!