Min konstintresserade bror kontaktade mig nyligen för han ville köpa en tavla, som var till salu hos ett franskt auktionshus. Värderingsexperterna visste inte vem som hade målat tavlan och hade därför skrivit målare okänd med ett utropspris på 1000–2000 euro. Efter att ha rotat i allehanda register och kataloger trodde sig dock min bror uttyda signaturen C.M. och att det skulle vara Carl Moll, en känd österrikisk jugendkonstnär.

För att vara på den säkra sidan bad jag honom att söka upp målningen i en Catalogue raisonné, en komplett förteckning över en konstnärs tavlor. Det visade sig att en sådan förteckning över Carl Moll getts ut för första gången för bara drygt ett år sedan, trots att han dog 1945. I denna fann min bror målningen och beslöt sig för att bjuda runt utropspriset, i tron att han skulle göra ett riktigt kap. Budgivningen slutade emellertid på över 30 000 euro, som var långt över min brors förväntningar – och plånboksstorlek.

Läs även: Det svenska deckarundret - brott lönar sig

Carl Moll (1861–1945) var fram till sin död verksam i födelsestaden Wien. 1895 gifte han sig med den fyra år äldre Anna Sofie Bergen (1857–1938), änkan efter Molls läromästare Emil Jakob Schindler. Hans fru hade sedan tidigare två döttrar varav den ena, Alma, gifte sig med kompositören Gustav Mahler och efter dennes död med författaren Franz Werfel.

Eftersom Almas man Franz Werfel var jude, precis som hennes första man, tvingades hon i landsflykt i samband med Anschluss 1938 då Österrike anslöt sig till Nazityskland.

Som kollega och god vän till Gustav Klimt grundade Moll tillsammans med denne och andra Wienersecessionen (1897–1905), som var en förening av österrikiska konstnärer som representerade landets jugendstil.

Kvinnan i guld (2015) är en film som handlar om den sanna historien hur en rättmätig arvinge till en ovärderlig Klimt-målning, som hade konfiskerats av nazisterna, lyckas återfordra den från konstmuséet Österreichische Galerie Belvedere. Filmen har bidragit till att intresset för österrikisk jugendkonst blossat upp de senaste åren.

Läs även: Könskonst, en tröttsam termometer i samtidens armhåla

Auktionshuset Freeman’s i Philadelphia sålde i fjol Carl Molls målning Weißes Interieur för 4,756 miljoner dollar, som är det hittills dyraste verket av honom och mer än tio gånger högre än utropspriset. På tavlan syns ryggen på Molls nära vän journalisten och konstkritikern Berta Zuckerkandl. Likt många andra skildes de åt av kriget och chefredaktören för den tyska tidningen Weltkunst Lisa Zeitz skrev (24/02/21):

Allt eftersom historien fortskred gick Carl Moll och Berta Zuckerkandl skilda vägar. Konstnären blev en hängiven nazist och tog sitt liv efter Röda arméns seger i slaget vid Wien 1945, av en slump på hennes 81-årsdag. Som judinna flydde Berta Zuckerkandl från Wien efter Anschluss, överlevde naziststyret i Alger med sin son och dog i oktober 1945 i Paris, där hon ligger begravd på Père Lachaise-kyrkogården.

Enligt John Geddes (Maclean’s, 13/8/2020) hatade Moll sin styvdotter Alma, som efter att hon flytt till Amerika inte haft någon kontakt varken med honom, sin halvsyster eller dennas man Richard Eberstaller:

I USA långt borta fick Alma veta först efter det dystra faktum att de tre hade tagit livet av sig tillsammans i gamla Wien, snarare än att möta vad som skulle komma härnäst när de ryska stridsvagnarna rullade in. I ett sista brev skrev Moll, ”Jag somnar utan omvändelse.”

Av allt att döma verkar det inte som att hans ideologiska övertygelse lämnat spår i hans konst; hans tavlor är ofta koloristiska och moderna i sin stil. Han behåller sin plats som en av de stora företrädarna för Wiener-avantgardet.

Richard Tarschis är civilekonom