I Gunilla Bergströms firade barnböcker om Alfons Åberg finns Alfons låtsaskompis hemlige Mållgan. En bra figur att skylla på, för allt som Alfons själv inte vill ta ansvar för. Det är inte utan att mönstret går igen även i vuxenvärlden. Alla har vi väl någon gång haft behov av en Mållgan att skylla på när vi gjort eller sagt något mindre välövertänkt.

Läs även: Sandström: Antivaxxdomen en käftsmäll mot staten och SVT

I politikens värld verkar Mållgan alltid vara närvarande. Särskilt märkbart idag, när vårt tidigare statsbärande parti Socialdemokraterna åter har fått lämna över regeringsmakten till sina motståndare på den borgerliga sidan av staketet. Att skylla ifrån sig är en konstart, som praktiseras mer eller mindre hämningslöst av våra politiska makthavare, i snart sagt alla sammanhang.

Ett klassiskt exempel är den diskussion som utbröt 1992 när den frispråkige dåvarande LO-ordföranden Stig Malm anklagades för att ha kallat S-kvinnorna för ett ”Fittstim”. Malm hade även utmärkt sig för andra nedsättande uttalanden, till exempel om bankernas valuta- och värdepappershandlare, som han kallade ”Finansvalpar” och ”Fjuniga knapptryckare”. Uttryck som antagligen skulle visa upp Malm med en för ”rörelsen” passande negativ grundinställning till kapitalismen och dess välbetalda profitörer, trots han själv tagit plats i både bank- och försäkringsbolagsstyrelser.

Uttrycket ”Fittstim” väckte både opassande munterhet och stor ilska, beroende på hur allvarlig ”Malms groda” ansågs vara den här gången. Upprördheten lugnade dock ner sig när Malm berättade att uttrycket inte var hans, utan hade myntats av hans chaufför. Jaså, jaha var det hans chaufför, sa kritikerna. Då var det ju inte så allvarligt, varefter kritikstormen bedarrade. Malm hade hittat sin Mållgan.

Jag hörde dock aldrig någon ställa frågan: ”Har socialisten Stig Malm verkligen chaufför?”

I dagens socialdemokratiska ledargarnityr saknas Stig Malms humor och självdistans. Numera verkar det vara fräckheten och övertygelsen om att svenska folket helt saknar minne som dikterar det eländiga bruket att skylla ifrån sig. En av de mest notoriska missbrukarna av detta tecken på mänsklig svaghet har under flera år varit landets numera utbytta justitieminister. Att han själv heter Morgan i förnamn kanske förvillar någon, men saknar betydelse i detta sammanhang.

Läs även: Dahlin: Socialdemokratins destruktiva individualism

En annan och frekvent missbrukare av Mållgan-syndromet är vår tidigare statsminister Magdalena Andersson. Hennes till synes känsloladdade utbrott mot hur långsamt den nytillträdda regeringen levererar på sina vallöften, är nog ändå världsrekord i populism och fräckhet. Hur hon kan med att kritisera sina meningsmotståndare i den nytillträdda regeringen för att de inte fort nog städar upp efter hennes och hennes företrädares alla misstag under åtta år i regeringsställning tillsammans med vågmästarna i MP?

Anderssons senaste Mållgan kom nyss i en längre intervju i DN. Där skyllde hon enligt tidningen Socialdemokraternas oförmåga att göra mer åt samhällsutvecklingen på ”att det funnits en borgerlig majoritet i riksdagen även under de år som S styrde och att det är en av orsakerna till att hennes parti inte har kunnat göra mer åt samhällsutvecklingen”. Det är alltså än en gång väljarna det är fel på, inte på hennes eller företrädaren Löfvens politik.

Oppositionen har till uppgift att kritisera och komma med alternativa förslag till regeringens framlagda sådana, det hör till spelet i vår demokrati. Men det vi nu ser går inte att förstå, ens för normalbegåvade medborgare. Har de tidigare regeringsmedlemmarna totalt tappat greppet, eller tror de att det är riskfritt att på detta sanslöst fräcka sätt förolämpa en stor del av befolkningens intelligens? Tror de verkligen att vi alla har glömt vad de gjorde och sade, under de åtta år de styrde politiken och landet, fram till hösten 2022?

Jag delar givetvis mångas förväntningar på nödvändiga förändringar och uppfyllande av de löften som nuvarande regeringspartier och SD gick till val och vann majoriteten av rösterna på. Vill man skapa tillräckligt med tid för att genomföra alla de nödvändiga förändringar av energipolitiken, beskattnings- och bidragspolitiken, integrations- och invandringspolitiken, kriminalpolitiken och rättssystemets ökande politisering, som majoriteten av svenskarna nu efterfrågar, behöver regeringspartierna och SD vinna även nästa val.

Då måste vi snart få se mera verkstad och mindre snack. Någon oenighet om vägvalet framåt mellan ”Tidöpartierna” finns det heller inget utrymme för.

Att alla står för vad de säger och gör eller inte gör, är en viktig grundsten för att bygga och behålla det förtroende vårt samhälle bygger på. Fräckhet, lögner och brist på ansvarstagande bygger inga bestående samhällen – detta borde vara självklart för alla våra förtroendevalda politiker. Då först kan Alfons Åberg få behålla sin Mållgan, för sig själv.

Läs även: Ahmed: Och Carola sjöng ut: ”Främling, anpassa dig!”