När jag själv har försökt skriva om Bonnesenaffären och Swedbank har jag stött på problemet att hela historien är så ofantligt komplicerad. Så nu tänkte jag dumpa hela förklaringsbördan på dig.

Ja, det kan du göra. Med gott samvete.

Affären börjar när Uppdrag granskning får ett läckt material i sitt knä som de inte begriper, eller låtsas inte begripa. De får en massa transaktionsdata från Estland. De får kontonummer. De begriper inte hur många kunder det handlar om, de tror att de har 50 kunder. I själva verket är det egentligen bara en stor kund som har olika konton. Det är den ryska koljätten Carbo One. Men Swedbank hade redan 2016 inlett processen att göra sig av med Carbo One. 2017 var relationen avslutad.

Uppdrag granskning påstår ändå att det finns 50 så kallade högriskkunder inne på Swedbank. Att dessa tvättade pengar och skickade dem till London. De gör de här reportagen. De talar hela tiden i presens: ”Det här pågår, det här pågår, det här pågår”.

När Uppdrag granskning sedan konfronterar Swedbanks kommunikationschef så får de svaret att Swedbank följer alla regler, och att om de hittar något så kontaktar de berörda myndigheter.

Det var korrekt. Det var sant.

Men antingen förstår inte Uppdrag granskning eller så bryr man sig inte. De dramatiserar vad de har, bland annat genom att koppla Swedbank till mordet på Sergej Magnitskij. Det stämmer inte. Banken har utrett kopplingen inte en gång, inte två gånger utan hela fyra gånger.

Vad som händer då i Sverige är att journalisterna är så jävla lata och så jävla nöjda att få börja dreva. Så de ringer banken och ställer precis samma frågor som Uppdrag granskning utan att veta vad det handlar om. Man vägrar ge banken en chans att försvara sig genom att ens förklara anklagelserna eller berätta vilka bolag de gäller.

Drevet rullar vidare. Trycket blir så starkt på åklagare och Ekobrottsmyndigheten att de känner så här: ”Oj, vi måste kanske utreda och åtala här för att annars framstår ju vi som jättelata och jättemesiga”.

SE ÄVEN: Sjölander: Fallet Bonnesen – fängelse för sanningen?

Din bok heter ”Avrättad”, och har undertiteln ”Swedbank, myndigheterna och mediemobben”. Nu har vi talat om mediemobben. Men vad hände på Swedbank?

Vad som händer på Swedbank är att styrelsen hamnar under en enorm press när drevet går. Journalisterna är inte intresserade av sanningen, de vill bara dreva. Birgitte ska få sparken.

Swedbank har en svag institutionell styrelse där man sitter som representant för försäkringsbolag och liknande. Om man hade bråkat med SEB så hade Wallenberg bara sagt ”Fuck off! Vi är seriösa personer, vi skiter väl i vad ni hittar på i medierna”.

Men Swedbankstyrelsen blir nervös, och känner att för att de ska få arbetsro måste Birgitte Bonnesen offras. Det inser hon själv: ”Ja, jag vet att jag inte har gjort något fel, men nu fungerar medielogiken som den gör och jag har ju haft bra betalt i alla år jag har suttit här och jag har ett bra avtal. Så de får väl sparka mig. Jag tänker inte avgå själv. De får sparka mig så får de förhoppningsvis lite arbetsro”.

Men drevet nöjde sig inte med det, utan även styrelseordförande Lars Idermark, som hade tillsatt Birgitte, ville man åt. Resultat blev att Göran Persson (den före detta statsministern) blev ny styrelseordförande.

Och då är det ju perfekt för Persson att köpa Uppdrag gransknings version av händelserna, för då kan alla problem som någonsin kommer att uppstå skyllas på penningtvättsskandalen. ”Ja, jag har det svårt jag. Jag måste städa efter Birgitte jag. Jag har ett sådant jävla tungt jobb.” Allt kunde man skylla på den gamla ledningen och den gamla styrelsen.

Det var någonting om en sanktionsavgift på fyra miljarder?

Yes. Det hetsades i pressen: ”Vi har ju en finansinspektion. Varför är den så tandlös? Varför? Varför har den inte liksom reagerat på det här?” Och då blir ju finansinspektionen väldigt stressad och inleder en utredning. Detta resulterar i det märkligaste dokument jag har läst i hela mitt liv. Nu ska det räddas ansikten.

Man skulle kunna tänka sig att om finansinspektionen vill utreda vad som har hänt i Swedbank så går man först till sina egna kontaktpersoner som har utövat den här tillsynen på Swedbank. Men de finns överhuvudtaget inte med, inte heller finns några av dem som sköter regelefterlevnaden på Swedbank. För det var ju liksom en regelbunden fortlöpande kontakt.

Vad menar du, de som arbetade med regelefterlevnad tillfrågades inte ens?

Nej. Och då tillverkar finansinspektionen ett dokument som är på 90 sidor ungefär.

Dokumentet handlar till övervägande del om Baltikum. Detta är väldig konstigt i och med att den svenska finansinspektionen inte har någon jurisdiktion över Baltikum överhuvudtaget! Alltså även om Swedbanks direktörer i Baltikum själva tvättat pengar så har inte svenska finansinspektionen med det att göra.

Men de har ändå den här pressen på sig från medierna som kräver att de agerar. Så de hittar på att banken undanhållit information från dem. Vilket bara är rent påhitt. Till och med hovrätten avfärdar det bara. Det är bara dumheter.

Men det räcker för att motivera en sanktionsavgift. Och oj minsann, den måste vara jättehög. Fyra miljarder spänn. Och hot om att dra in banktillståndet.

Man kan anta att Swedbanks nya styrelse med Göran Persson i spetsen tänker överklaga detta. Det är ju världens knasigaste utredning. Men nej, för det passar jättebra. För det är inte deras pengar! Det är ju aktieägarnas pengar. ”Låt dem betala”, säger Göran Persson, ”fyra miljarder skiter väl jag i, så länge jag kan framstå som hjälten som städar efter fyramiljardersfiaskot”.

Alla var nöjda och glada, utom aktieägarna. och att inte de går ihop i en grupptalan och stämmer Göran Persson för att han inte har överklagat det beslutet är också obegripligt. Fyra miljarder! Har aldrig hört talas om något liknande.

Hur reagerade sedan myndigheter och domstolar?

Myndigheten är i det här fallet Ekobrottsmyndigheten. Den gjorde en razzia och kom över en intern rapport som användes för att påstå att Birgitte sett mellan fingrarna när det gäller penningtvätt i Baltikum, och dessutom mörklagt den. Detta trots att någon sådan penningtvätt inte fanns.

Vad var det här för rapport?

För åtalet mot Birgitte är den viktigaste den så kallade ”20-septemberrapporten”. Den rapporten tar ett väldigt brett grepp och argumenterar för att man ska undersöka cirka 950 kunder i Estland. Då tror åklagarna och då tror hovrätten att det innebär att det finns 950 skumma bolag som har tvättat pengar. Det är inte alls vad det betyder.

Det betyder istället att man varit ambitiösa och velat undersöka så många som möjligt. Sedan kokades det ned till att det var tio eller elva kunder man inte ville fortsätta göra affärer med, men på grund av för hög riskprofil snarare än penningtvätt.

Hovrättens dom bygger alltså på denna rapport, och kunskapsläget i banken september och oktober 2018. Då gör Birgitte Bonnesen vissa uttalanden till TT och Svenska dagbladet. Där förnekade hon problem i Baltikum.

Enligt hovrätten var det alltså jättekaos i Estland, man hade 950 skumma kunder. Så var det inte. När man tittade närmare så fanns det kanske ett tiotal kunder, som man också gjorde sig av med. Så det Bonnesen sa i intervjuerna, och som anklagats för att vara svindleri och marknadsmanipulation, var alltså korrekt. Särskilt om vi jämför med facit, som är verkligheten, där noll fall av penningtvätt har lagförts och fällts i Estland. Noll.

Det har ju skrivits flera böcker om Swedbank och Bonnesen. Bland annat av Axel Gordh Humlesjö och Birgitta Forsberg. Då tycker man att de borde kunna materialet. Handlar Bonnesenaffären om medvetna lögner eller inkompetens?

Jättesvårt att avgöra. Det gäller även Uppdrag gransknings ursprungliga reportage. Men om du läser alla de här texterna noggrant så pratar de om hela tiden om ”misstänkt penningtvätt”. Det är ju en hur fluffig definition som helst. Då kan vi prata om alla de här 954 kunderna som Swedbank av en mängd olika skäl ville titta på och kalla det för ”misstänkt penningtvätt” och så kan man ta alla deras transaktioner under tio år och så kan man ackumulera det och säga: ”Wow, här finns en misstänkt penningtvätt på 100 miljarder dollar!”.

Men jag menar, det är inte seriöst. Då är man inte en seriös person.

Är det en återkommande formulering alltså?

Ja, ja, misstänkt penningtvätt. Noll, det är noll konstaterade fall. För jag påstår inte att det omöjligt tvättats pengar, jag bara säger noll fall av konstaterad penningtvätt.

Men ändå så kallar man det för ”världshistoriens största penningtvättskandal” och det är noll konstaterade fall. Så jag tycker att man bör ta de här böckerna och folk som skriver så med en stor traktorskopa salt.

Varför gick Bonnesenaffären ens till domstol? Och varför dömdes hon?

Ja, det är en bra fråga jag. Jag menar ju att det inte finns något brott, så då finns det ju ingen som kan vara skyldig till det brott som inte finns. Det är jättekonstigt att det går till åtal. Mm, de fäller henne för två intervjuer, uttalanden som de sen jämför med den här 20 september-rapporten som de inte begriper själva. Därför blir hon fälld i hovrätten.

Sen går det vidare till…

Sedan begärs det prövningstillstånd i Högsta domstolen. Det resultat man kommer fram till nu kommer att vara vägledande väldigt länge.

Har inte Högsta domstolen accepterat hovrättens version av händelserna? Att Bonnesen faktiskt har gjort det hon anklagats för?

Nej. Vad högsta domstolen har accepterat är att 20 september-rapporten var känd av Birgitte.

Det var allt?

Ja, ja, jag tror inte hon har läst själva rapporten. Jag tror att hon fått den dragen för sig. Hon har aldrig förnekat detta heller. Hon är vd. Hon får rapporter varenda dag.

Så hur kändes det när ni satt i Högsta domstolen?

Så det kändes bra, men det kändes väldigt bra i hovrätten också så att jag drar inga växlar på det.

Du vill inte spekulera hur det kommer gå?

Jag tycker det känns som 60/40 att hon blir friad, men som sagt.

Har du stött på något motstånd?

Ja, alltså väldigt lite. Vad jag tycker är jobbigt är ju att hela den traditionella mediaapparaten är medskyldig för att man har varit med i drevet. Så jag har fått exakt noll recensioner av den här boken i rimliga tidningar. I Svenska Dagbladet låter man Birgitta Forsberg fortsätta och bevaka det här.

Ja, man skriver inte ens i texten att hon är inblandad.

Nej.

Jag lyckades få till en debatt i tidningen Journalisten, vilket jag är tacksam för. Du kan googla den om du inte sett den. Där försvarar sig Uppdrag granskning väldigt klumpigt på så sätt att de inte kan säga att jag har fel i något av det jag säger. Istället kallar de min bok för en massa saker, de kallar den för Birgittes försvar i bokform, bla bla bla. Men de lyckas inte beslå mig med ett enda fel.

SE ÄVEN: Sjölander: SvD duckar sitt eget ansvar i Bonnesenaffären

Och så var det den där podden med Axel Gordh Humlesjö, från Uppdrag granskning? Hos Navid Modiri.

Ja, där påstår han ju att han hittat 127 fel, eller vad det var. Han är väldigt förtegen om vilka fel det är. Han påstår att boken är full av lögner. Men vilka lögner?

I podden tar han upp att jag vid något tillfälle sagt noll penningtvätt, snarare än det mer korrekta noll konstaterade fall av penningtvätt. Och då tar han upp Paul Manafort som motexempel. Men han är ju fälld för skattebrott, inte penningtvätt. De chansar hela tiden på att jag eller någon annan inte ska kunna materialet så att de kan påstå vilka dumheter som helst.

Birgitte Bonnesen, hur är det med henne idag?

Alltså, det går väl ingen nöd på henne. Hon har ju tjänat massor med pengar under en lång framgångsrik karriär och bor på Dalarö med sjötomt och har en lägenhet i Nice.

Men det var ju något du skrev innan vi träffades – ”varför ska vi bry oss om en rik gammal tant?”…

Jag tror jag parafraserade dig.

Grejen är ju inte om hon är rik eller fattig, utan grejen är att hon är helt rättslös. Om vi ska ha en rättsstat så är det här bara pinsamt, och hon har naturligtvis tagit mycket stryk av detta. Men hon är en stark och vettig person. Om hon blir frikänd kan hon stämma Göran Persson och Swedbank för avtalsbrott, hon förlorade ju sitt avgångsvederlag.

Din bok heter ”Avrättad”, och det handlar om en social avrättning. Hur ses hon idag av vänner, familj och bekanta?

Det är jag inte riktigt rätt man att svara på. Jag tror att gå igenom ett sådant här drev är personlighetsförändrande. Hon vet väl nu vilka som är hennes vänner och vilka som bara var medgångsvänner, så att säga.

Skulle hon behöva åka in i fängelse så kommer hon säkert klara det. Hon är stark och hon tänker inte låta sig knäckas av det här, men det är… Jag tycker ju att svensk rättsstat är märklig.

Du har gjort en del jämförelser med Benny Fredriksson, som tog sitt liv under #MeToo.

Ja, jag tycker att det hon drabbades av egentligen var värre än det som drabbade honom. Hon blev ju åtalad och fälld. Det slapp Benny Fredriksson.

De hade ju en sån personlighetstyp som lägger enormt mycket av sin personlighet i sitt arbete. Alltså att de jobbar väldigt mycket, de får sin bekräftelse väldigt mycket som professionella personer. Och när då det rycks undan… Dagens industri hade en stor bild på Birgitte, och så står det ”Hon ljuger” med jättebokstäver. Då blir det ju väldigt jobbigt.

Något jag tror står i boken är att det var väldigt mycket denna bild som trycktes ut genom medierna. Anställda fick svara på kritiska frågor, och deras barn fick frågor som ”Jobbar din mamma på Swedbank?”.

Du nämner i boken att de anställda på Swedbank förbjöds att gå på rättegången?

Ja. Man skulle inte gå dit, man skulle inte ens ta semester och gå dit.

Det jag ser här, det är väldigt mycket opportunism. Kedjor som liksom hakar i varandra. Ja, det är ju ingen konspiration det här egentligen…

Nej.

Det börjar med att Uppdrag granskning hittar något. Sedan hakar andra journalister på, Birgitta Forsberg och Andreas Cervenka…

Ja, Cervenka, en så grov besvikelse för mig att han skriver så jävla dumt. Jättesorgligt.

Han är för smart för att skriva på sättet?

Han borde inte skriva så, han borde inte vara så lat.

Förhoppningsvis kommer Uppdrag granskning att sluta skryta. Journalistpriset, som man gav Uppdrag granskning med de mest floskulöst idiotiska motiveringarna, skrivna av människor som har ännu mindre kunskaper om själva saken. Uppdrag granskning har inte avslöjat ett jävla skit. De har bara avslöjat att det är väldigt mörkt inne i deras egna nattmössor.

Finns det kopplingar till andra drev i Sverige, som da Costa, Quick, #Metoo eller Mannaminne idag?

I andra länder så finns det mekanismer för självsanering inom pressen på ett annat sätt. Vad hette den där stjärnjournalisten i Tyskland, Claas Relotius tror jag, som fabricerade intervjuar och sånt. Han fick sparken av sin egen redaktion. De tänkte så här, ”det är mycket bättre att vi själva gör det här än våra konkurrenter. De kommer att jaga oss ner i helvetet”.

I Sverige finns inte alls den mekanismen. För här har alla hoppat på samma drev, som jag kan visa på 300 sidor är en lögnhärva fabricerad av Uppdrag granskning. Det får ingen genklang alls i Sverige därför att alla andra har stått på samma lastbilsflak och hoppat och skrikit. Vilket gör att incitamenten för att sköta självsanering inte finns. Vilket gör att du som mediekonsument får läsa ljugande latmaskar.

Om 30 år eller 20 år och så kommer man att titta tillbaka på det här. Det är noll, i världshistorien största penningtvätt är det noll fall. Hur kunde tidningarna hålla på såhär? Hur kan det gå så? Just därför att det inte finns någon annan i offentligheten som kan kolla en, eftersom den är så liten.

Det är jobbigt att göra jobbet. Det är skitjobbigt att liksom hålla på att läsa all den här skiten jag har läst om Swedbank, så jävla jobbigt. Det är mycket roligare att skriva en drevartikel, därför att man kan alltid peka, ”ja men dom då och hon då och då och dom då”. Ingen behöver ta ansvar för ett drev, ingen.

Allt förvärras av att den svenska myndighetskulturen är väldigt märklig på det viset att så fort det blir drev så känner sig myndigheterna tvungna att agera lydigt och duktigt. Detta leder till åtgärder, vilket sedan medierna tar till intäkt för att de hade rätt, så det blir ett konstigt cirkelresonemang. Medierna skriker, myndigheterna ger dem rätt, då skriker medierna ännu mer. ”Ja, titta, vi hade ju rätt för nu blir det ju ett åtal!”

Ja, det är vad som har hänt.

Tror du att du kan övertyga allmänheten i den här frågan?

Ja, jag tror att allmänheten, liksom jag var tidigare, är färgade av drevet och det går inte obemärkt förbi. För att ta reda på hur det verkligen ligger till är jobbigt. Jag tror ju att det är många som går och slentriantänker att ”ja, ja, men något skumt har hon väl gjort”, och så.

Däremot så har jag ju omvänt väldigt många läsare som sagt, ”Jaha, är det så här?” Och eftersom Uppdrag granskning inte kan prestera bättre motargument än att jag skulle vara köpt av nån och så där… Men dom kan inte hitta några fel i mina resonemang.

Men jag omvänder liksom folk en och en och en och en och en, och det tar väldigt lång tid. Uppdrag granskning fick ut en enorm kampanj på några månader som fick enormt genomslag.

Jag minns hur det var att läsa boken. ”Kan det gå till så här? Verkligen?” Det är ju just med den frågan du avslutar boken: ”Kan vi verkligen ha det så här?”

Nej, det kan vi inte.

Men det är ju inte bara en moralisk fråga. Är det hållbart? Kommer det att ske en förändring, eller kan det fortsätta så här?

Jag har ju nästan slutat läsa svenska tidningar. Jag läser The Times, Financial Times, The New Yorker, The Economist och Le Monde. Sen får jag ju svenska nyheter genom mina flöden, där blir jag uppmärksammad på debatter och saker och ting, men jag har ju enormt låg tilltro till svenska projekt. Alltså enormt. Jag tycker de är helt hopplösa. Vi behöver något sorts konsumentuppror: ”Ni är för dåliga! Skärp er eller så läser vi inte!” Jag är inte motståndare till public service som princip, men i och med att det nu är så jävla korrupt och dåligt som det är så gräver de ju själva sin egen grav..

För jag tror att nej, jag vet inte. Jag vet inte… Är vi klara? Då ringer jag min dotter.

SE ÄVEN: Sjolander: Blessed is the land ignorant of politics