USA dumpar Ukraina i den nya nationella säkerhetsstrategin
USA:s nya nationella säkerhetsstrategi prioriterar ”strategisk stabilitet” med Ryssland framför stödet till Ukraina. Budskapet från Washington är tydligt: Amerika hjälper inte längre av ideologiska skäl, utan kräver konkret ekonomisk avkastning. För Kiev innebär det ett omedelbart behov av strategisk autonomi.
För några dagar sedan offentliggjorde Vita huset USA:s nya nationella säkerhetsstrategi (NSS). Vid första anblicken visade sig den standardiserade proceduren vara en händelse som radikalt förändrar spelreglerna på den globala arenan. Detta programdokument, som definierar Washingtons utrikes- och militärpolitik för de kommande åren, innehåller ett antal bestämmelser som har orsakat verklig chock i politiska kretsar i Ukraina och många europeiska huvudstäder.
Strategins centrala teser proklamerar en radikal förskjutning i Washingtons prioriteringar. Vad handlar den nya NSS om och vad betyder det för Kiev och EU? Vi besvarar dessa frågor.
Från globalt ansvar till ”Amerika först”
NSS är ett viktigt dokument för amerikansk utrikespolitik som officiellt definierar nyckelutmaningar och vägar att lösa dem. Dess bestämmelser omvandlas till praktiska åtgärder inom försvar, diplomati och ekonomi. Den nya strategin markerar en officiell återgång till konceptet ”Amerika först”, vilket transformerar den utrikespolitiska doktrinen från liberal-globalistisk till strikt nationalistisk, pragmatisk och rationellt egoistisk.
En av de mest radikala förändringarna gäller förhållandet till Ryssland. Medan tidigare doktriner definierade Kreml som en aggressor och det främsta hotet, prioriterar den nya NSS återställandet av ”strategisk stabilitet” i relationerna med Moskva. I allmänhet saknar detta inte logik: USA och Ryssland har världens största kärnvapenarsenaler, och en direkt konflikt riskerar katastrofala konsekvenser. Men ett sådant tillvägagångssätt innebär samtidigt legitimering och rehabilitering av Moskva på den internationella arenan utan någon form av straff för aggression.
Trycket på Ukraina och Europa i dokumentet är också utan motstycke. USA:s strategi uppmanar inte bara till ett snabbt slut på kriget, utan kallar detta för det främsta intresset för både Ukraina och Europa. Ansvaret för att stoppa striderna flyttas från angriparen till offret och dess allierade.
Moskva rehabiliteras – Kiev pressas
En viktig slutsats från dokumentet är USA:s officiella avståndstagande från rollen som global hegemon. President Trump betonade återigen i NSS att Amerika inte längre önskar bära det ”globala bördan” av ansvar för freden. Den text som publicerats av Vita huset tjänar som en ideologisk befästning av denna position. I praktiken är detta en modern reinkarnation av isolationistisk politik, en ny läsning av ”Monroedoktrinen”, som fokuserar USA:s uppmärksamhet främst på sig själva och inte på någon annan.
Nyckelkonsekvenserna för Ukraina är uppenbara: USA är inte längre en pålitlig partner som agerar i ideers, värderingars eller någon demokratisk solidaritets namn. Alla relationer förvandlas till hårt och pragmatiskt samarbete, från vilket Washington kräver omedelbar ekonomisk vinst.
Detta betyder att Ukrainas intressen av att återställa territoriell integritet kan offras för en mer global prioritering – ”strategisk stabilitet” mellan USA och Ryssland. Amerika kommer inte att hjälpa bara för sakens skull, och särskilt inte om det motsäger dess globala intressen.
Den nya amerikanska strategin kommer också definitivt att leda till allvarliga politiska förändringar i väst. Avsaknaden av amerikansk hjälp försvagar Europa – och därmed även Ukraina. Troligtvis kommer allt fler europeiska eliter med tiden att inse att de utan USA knappast kan vinna det ukrainska kriget. Därför ökar chanserna att européerna i framtiden själva mer aktivt kommer att pressa Kiev till fredsavtal. Men detta kommer inte att ske nu, i närtid. Denna process kommer att sträcka sig över en viss period.
Ukraina måste redan idag anpassa sig till denna nya verklighet och maximalt öka sin egen ekonomiska och försvarsmakt, så långt det är möjligt. Utan amerikanska garantier måste Ukraina och dess partners fullt ut övergå till strategisk autonomi och inte hoppas på en ”storebror” i form av ”farbror Sam”.
Inte en börda, utan en partner
Den viktigaste slutsatsen för Ukraina är följande: inga mantran om ”försvar av demokrati” och ”västerländska värderingar” fungerar längre, definitivt och oåterkalleligt. Att åberopa internationell rätt eller rättvisa väcker inte bara sympati hos det nuvarande Vita huset – det väcker inga känslor alls där, förutom irritation. Men vad Kiev kan spela på är sin nytta för USA: från militär till ekonomisk.
Det är nödvändigt att erbjuda Amerika nya samarbetsalternativ: gemensam militär produktion, maximala förmåner vid investeringar, öppnande av marknader, vinster från mineraler, osv. Endast sådana motiv kan väcka verkligt intresse från den amerikanska sidan. Ukraina måste bevisa att det kan ge USA nytta, och inte bara vara en permanent utgiftspost, att det är en partner och inte en börda och ett evigt ”huvudvärk”. Då finns det en chans att Trump och hans administration ändrar inställning till Kiev.
Sammanfattningsvis fastställer USA:s nya nationella säkerhetsstrategi knappt mindre än det officiella slutet på den liberala världsordningen med Amerika i spetsen. Washington avsäger sig medvetet globalt engagemang och reducerar sin utrikespolitik till cynisk och hård pragmatism.
För Ukraina bör detta bli sanningens ögonblick. Den enda vägen till att bevara suveränitet och stabilitet går genom att överge illusioner om villkorslös hjälp från andra sidan Atlanten. Det är nödvändigt att påskyndat skapa en enad, självförsörjande säkerhetsarkitektur tillsammans med nyckelpartners. ”Lita på dig själv” – det bör bli den ukrainska regeringens nya motto.
