– Hoten mot mig är bara en del i en större kinesisk kampanj, säger frilansjournalisten och Kina-kännaren Jojje Olsson från sitt hem i Taiwan. 

– Kampanjen har intensifierats. Allt fler kinesiska ambassader har blivit aktiva. Kampanjen riktar sig mot journalister och forskare och andra delar av civilsamhället som Kina anser angriper landets intressen.

Journalisten Jojje Olsson och akademikern Björn Jerdén, som leder det nya nationella kunskapscentret om Kina vid Utrikespolitiska institutet, är bara två av många svenskar som blivit utsatta för de så kallade vargkrigarna. De är kinesiska ambassadörer och talesmän, som med ett grundmurat självförtroende och alltmer aggressivt och i allt hårdare ordalag slår ner på dem som kritiserar Kina. 

Jojje Olsson har mottagit flera hotfulla mail från Kinas ambassad i Sverige. Så här avslutas det senaste: ”Vi uppmanar dig att omedelbart upphöra med dina felaktiga handlingar, i annat fall kommer du till slut att möta konsekvenserna av dina handlingar”. Mejlet kom efter att han nyligen lanserat sin nyhetssida Kinamedia. Den kommer också efter hans granskning av den kinesiska bojkotten av H&M, som i flera texter på Kinamedia och Expressen beskrev det politiska spelet kring denna bojkott.

Trend att journalister lämnar Kina för Taiwan

Jojje Olsson flyttade från Kina sommaren 2016. Och allt fler Kinakorrespondenter överger nu landet och rapporterar istället från Taiwan. 

– Antalet journalister som lämnar Kina var 2020 fler än på flera årtionden. 

Den brittiska BBC-journalisten John Sudworth, som vunnit flera priser för sina reportage om uigurerna i Xinjiang, bestämde sig nyligen för att lämna Kina. Anledningen var hot om rättsliga åtgärder och påtryckningar från kinesiska staten samt att han ofta trakasserades när han skulle filma. Även han bor nu i Taiwan.

När Bulletin får tag på Jojje Olsson har han nyligen blivit intervjuad av Financial Times om problemet med korrespondenter som lämnar Kina. Enligt Foreign Correspondents' Club i Hongkong har fler än 20 utländska korrespondenter utvisats eller valt att lämna Kina på grund av hot under 2020. 

2018 spreds kinesisk propaganda om att Jojje Olsson saknade ett riktigt visum. Så var inte fallet.

– Jag var frilansare i Kina och de flesta frilansare använder sig av olika visum. Jag hade det vanligaste visumet bland frilansjournalister. Eftersom jag inte var anställd kunde jag inte söka ett permanent visum, säger Jojje Olsson som har skrivit för mer än 100 publikationer – bland annat Fokus, Axess och Expressen. 

Jojje Olsson, uppvuxen i Grytgöl, flyttade till Peking 2007. Han läste kulturvetenskap i Linköping när hans B-uppsats om massakern vid Fridens Torg korades till vinnare i Kinaportalens tävling. Första pris var en biljett till Beijing. Jojje flyttade dit för att läsa kinesiska ett halvår och blev fascinerad. Han skriver, läser och pratar kinesiska flytande. Han tog en magisterexamen i journalistik vid Hongkongs universitet 2010. Sedan flyttade han permanent till Peking 2010. Sommaren 2016 svartlistades han i Kina och flyttade till Taiwan.

– Under min tid i Kina har den politiska utvecklingen tagit en tvärvändning. När jag flyttade dit fanns det ett visst utrymme för civilsamhället. Men efter att Xi Jinping valdes till president år 2013 blev regimen mer och mer repressiv. 

– Det första Xi Jinping gjorde när han kom till makten var att utfärda ett dokument, som läckte ut. Det heter dokument 9 och innebär bland annat att varken ett självständigt rättsväsende tillåts eller fria medier tillåts. 

Jojje Olsson berättar hur det kinesiska kommunistpartiet innan man riktade in sig på utlänningar först gav sig på inhemska oppositionella. Bloggare, rättsadvokater, aktivister och kinesiska journalister blev en tidig måltavla.

Framför allt började en internetkontroll av bloggar och av den allmänna debatten där. Från 2013 krymptes utrymmet för pluralism och det intensifierades 2014. 

– Kinesiska staten blev repressiv mot alla som inte ställde in sig i ledet. Non Governmental Organisations (icke-statliga organisationer, reds anm.) krossades. 

– De som personer eller företag, även utländska, som främst vill tjäna pengar och inte ifrågasätter propagandan kan dock fortfarande klara sig bra, säger han. 

Gui Minhai har suttit 2 000 dagar i fängelse

2016 skrev Jojje Olsson flera artiklar om hur flera förläggare kidnappats från Hongkong till Kina: ”Flera tecken tyder på att de förts bort av kinesiska myndigheter på grund av böcker som ger en negativ bild av Kinas politiska system och ledarskap.” Han var också kritisk mot Sverige. Han jämförde hur Storbritannien hanterade gripandet av Lee Bo jämfört med hur det tigande Sverige hanterade gripandet av Gui Minhai som idag har suttit fängslad i 2 000 dagar – eller drygt 5 år.

”På klassiskt manér ser Kina alltså kidnappningar som en inre angelägenhet”, skrev Jojje Olsson. Han skildrade också kidnappningen av Peter Dahlin, som drev en NGO som gav juridisk hjälp till personer som hamnat i trångmål: En kall januarikväll 2016 stormas Peter Dahlins bostad i Peking av ett dussintal kinesiska säkerhetsagenter som beslagtar datorer och pengar och för iväg honom med ögonbindel till ett svart fängelse, en byggnad särskilt designad för hemliga frihetsberövanden. Där sitter han i 23 dagar.

Jojje Olsson var den som rapporterade flitigast om detta på svenska. Dessutom skrev han en bok om kidnappningen av Gui Minhai och Peter Dahlin, och dessförinnan även en bok som kritiserade den nya politiken under Xi Jinping.

Sommaren 2016 åkte Jojje Olsson hem till sina föräldrar i Grytgöl, som han alltid gör varje år. Men när det var dags att förnya visumet på sensommaren blev han nekad ett nytt visum och det gamla makulerades. Han fick höra att beslutet kom från Peking. När det inte gick att få någon typ av visum, inte ens från Hongkong, förstod Jojje Olsson att han var globalt svartlistad eller svartlistad för gott. 

– Jag kom inte in i Kina mer, jag förlorade allt jag ägde. Jag kunde inte åka till den lägenhet där jag bott i sju år. Mina vänner fick turas om att hämta och skicka mina saker. 

Lever ensam

Hur lever du ditt liv i Taiwan?

– Jag lever som förut, jag bor här ensam och jag rapporterar härifrån, jag läser olika nyhetskällor och pratar med olika organisationer och med andra journalister. 

– Kinas provokationer ökar. Men samtidigt märks det inte av på gatorna, då det är förvånansvärt lugnt i samhället här.  

– Jag har fått en handfull hotfulla mejl från ambassaden. Tankesmedjan Frivärld sammanställde förra året en rapport om att dussintals svenska journalister och forskare pekats ut i uttalanden på den kinesiska ambassadens hemsida. Själv blev jag redan 2017 för första gången nämnd på ambassadens hemsida, och smutskastad för att sprida anti-kinesisk lögner. Men det senaste hotet mot mig var det allra grövsta.

Varför denna kontroll?

– Den kinesiska regimen anser att Kina endast kan vara starkt om kommunistpartiet har 100 procent kontroll.

Det känsligaste för Kina är det muslimska minoritetsfolket, uigurerna, i regionen Xinjiang. Knappt hälften av regionens 25 miljoner invånare är etniska kineser. 

– Den kinesiska staten anser att uigurerna är ett hot mot Kinas säkerhet och nationella enighet. Den vill kinesifiera alla minoriteter för att få en enad nation. Uigurerna har den mest särpräglade kulturen. De har en lång historia av etnisk konflikt ända sedan kommunistpartiet tog över Xinjang 1949. Regionen har alltid varit omtvistad. Den är viktig geopolitiskt. Dessutom har kinesiska staten exploaterat regionens naturresurser. 

Bomullsindustrin är en av de viktigaste näringarna i regionen som utgör en sjättedel av Kinas yta. Över fem miljoner ton bomull produceras årligen i Xinjiang, cirka 90 procent av Kinas totala tillverkning. 

– Kinesiska myndigheter omsätter allt oftare ord till handling. Jag är orolig även i Taiwan. Det behöver inte vara fysiska attacker, det kan vara karaktärsmord och cyberattacker. Kina lägger ner enorma summor för att kontrollera internet. Min hemsida har blivit hackad, jag tar för givet att jag är avlyssnad just nu.

Läs även: Säkerhetsföretagen: Sverige står inför en svår situation

Ann Linde är naiv

För ett år sedan attackerades en bokhandlare som är Gui Minhais tidigare kollega när han öppnade sin nya bokhandel i Taipei. Röda ballonger fyllda med röd färg, som skulle symbolisera blod, slängdes på honom. De som kastade ballongerna greps och visade sig vara betalda med kinesiska pengar. 

– Även i Taiwan kan aktivister, journalister, bokhandlare och bokförläggare råka illa ut, säger Jojje Olsson.

Men generellt sett är Taiwan mycket säkert. 

– Jämför med Sverige där varken politiker eller polisväsendet har förstått de utmaningar som Kina utgör. Taiwan förstår att Kina är farligt. Vår säkerhetspolis skriver i sin årsbok att Kina utgör ett hot mot Sveriges säkerhet men det fattas inga politiska beslut för åtgärda hoten. Vår utrikesminister Ann Linde och hela Utrikesdepartementet är naiva när det gäller Kina.

– Om man vill att Kina ska sluta hota journalister och måste den svenska regeringen vilja, var beredd att riskera de följder som det skulle innebära att faktiskt agera mot Kina. Och vad vill företagen? Är de bara intresserade av Kinas pengar eller vill de göra moraliskt rätt? 

– Om vi inte agerar i handling istället för bara i ord, så är det uppenbart att hoten kommer fortsätta och bli allvarligare. Kina kommer att flytta fram sina positioner och sin retorik. Från ord kommer de att övergå till handling – om konsekvenserna uteblir. 

Han anser att Kina nu försöker flytta fram sina positioner, bland annat med vargkrigarna, och testar vilka reaktionerna blir. Och att Kina vill återta vad landet ser som sin rättmätiga plats i världshistorien och stärka sin makt utanför Kina. 

– Som för alla diktaturer är makt ett självändamål, säger han.

Jojje Olsson konstaterar att EU som helhet har varit mycket naivt mot Kina och fokuserat på handel istället för mänskliga rättigheter. Men förra månaden utfärdade EU för första gången sedan massakern vid Himmelska fridens torg 1989 sanktioner mot Kina. Detta tillsammans med USA, som Jojje tycker har stått upp mot Kinas framfart mycket tydligare under de senaste åren.

Du verkar vara en av de cirka tio procent i en grupp som har tillräckligt med ryggrad och som är tillräckligt modig för att stå upp mot grupptrycket. Varför?

– De flesta i min familj är nog envisa, säger Jojje Olsson.

TEXT: Margaret von Platen/Pelle Zackrisson