Nyligen var Greklands migrationsminister Notis Mitarachi på besök hos sin danske kollega Mattias Tesfaye i Köpenhamn. De skulle tala om murens nödvändighet i ett Europa som efter migrantströmmen 2015 har fått upp ögonen för yttre gränsers betydelse. Så ville den danska utlännings- och integrationsministern gärna säga tack till grekerna för att de byggt en fyrtio kilometer lång mur längs gränsen till Turkiet.

Läs även: Trettio års flathet bakom att IS-kvinnorna går fria

Murar är nödvändiga och moraliskt rättfärdiga, heter det nu från den socialdemokratiska regeringen i Danmark. Det är ny musik. När Ungern hösten 2015 uppförde ett stängsel mot gränsen till Kroatien mötte det stor internationell kritik, också från dansk sida. Men nu menar Tesfaye att det var fel att kritisera Ungern den gången och att samma sak gäller när Polen, Litauen och Spanien bygger murar i dag. Som han formulerade det i en intervju med Jyllands-Posten före mötet med den grekiske ministern:

– Det måste finnas en gräns mellan Europa och de länder som gränsar till Europa. Vi kan inte ha fri rörlighet, som är tanken bak Schengen-avtalet, om vi inte samtidigt har en ganska handfast yttre gräns.

Och senare i intervjun:

– Det är nödvändigt, men jag menar verkligen också att man moraliskt kan legitimera det.

Är murar och stängsel socialdemokratiska, frågar intervjuaren. Ministern svarar ja och fortsätter:

– Människor med små inkomster i utsatta områden skall vara trygga när de tar lokaltåget hem om kvällen. Det förutsätter att vi har kontroll över vem som har tillgång till territoriet.

Jag kan inte minnas när en socialdemokratisk minister senast talade om territoriet. Det måste ha varit före min tid. Men nu sker det igen och ordet skvalpar runt i den danska ankdammen, särskilt på vänsterkanten, som slår knut på sig själv med tanke på alla flyktingar som inte kan ta sig hit.

Ingenstans ser man detta tydligare än i dagbladet Politiken, Danmarks svar på Aftonbladet. Där är medarbetarna i chocktillstånd sedan deras tidigare chefredaktör Bo Lidegaard offentligt hävdat att han i många år tog miste på gränsens betydelse och nu går in för Fort Europa. Som han uttryckte det i en intervju med Weekendavisen:

– Om vi inte är mycket konsekvent hårda vid EU:s yttre gräns växer trafiken över Medelhavet, med stora humanitära konsekvenser [- - -]. Vi minskar inte problemen om vi är mjuka, utan vi ökar dem.

Men då var Fan lös. ”Det är en eftergift för folkopinionen och en intellektuell kollaps”, skrev Marcus Rubin, politisk chefredaktör, i ett SMS som kom till allmänhetens kännedom och tillade att det var ”korkat på alla jävla plan”. Oenigheten spred sig till spalterna. ”Kritiker glömmer alltid att svara på hur de har tänkt sig att kontrollera invandringen utan att sätta hårt mot hårt”, skrev en av dem, Hans Davidsen-Nielsen och lade till att Sverige gått från att vara föregångsland till att bli skräckexempel.

Läs även: Den danske integrationsministern: ”Min dröm är noll asylsökande i Danmark”

Vi kanske bara är på väg att bli normala igen. Det menar den konservative observatören Kasper Støvring, som i en intervju för Kristeligt Dagblad gör sig till tolk för tanken att gränserna är naturliga och att de senaste årtiondena var ett historiskt undantag, då man trodde på historiens slut och att västliga demokratiska värderingar var universella.

– Men nu har den moderna människan blivit vuxen. Gränsbevakningen är ett utslag av politisk mogenhet. Världen har blivit normal igen.

Den norska antropologen Erika Fatland, som rest genom fem tidigare sovjetrepubliker där gränserna först på allvar föll på plats efter Sovjetunionens sammanbrott, instämmer: ”Gränser är en djupt mänsklig företeelse, för det är mänskligt att skilja på vi och dem”.

Så har vi hört det också. Det kanske fortfarande finns lite hopp.