Kommuner i norra Norrland har skuldsatt sig för att förbereda sig för en förväntad inflyttning till ”gröna jobb”. Nu varnar forskaren Christian Sandström för att det kan sluta med förskräckelse, en ”grön bubbla”. – Ingen vågar ställa de jobbiga frågorna när så mycket politisk prestige i Sverige och EU står på spel, säger han.
De senaste åren har de statliga satsningarna på klimatprofilerade jätteprojekt stått som spön i backen i norra Sverige. Högprofilerade svenska och internationella politiker har varit på besök såväl som kungafamiljen.
Satsningarna inleddes under den förra rödgröna regeringen och har fortsatt under den nuvarande regeringen (KD-L-M med stöd från SD).
Bulletin har tidigare rapporterat hur LKAB beviljats 3,1 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar för att bygga en demonstrationsanläggning i Gällivare för tillverkning av så kallat ”klimatstål” i projektet Hybrit.
Nyligen beslutades att batteritillverkaren Northvolt får tillgång till 15 miljarder kronor i statliga kreditgarantier för att bygga ut sin fabrik i Skellefteå. Även den andra klimatstålsjätten i norr – H2 Green Steel i Boden – får kreditgarantier på 12 miljarder kronor, något Affärsvärlden rapporterat om.
Under 2022 gjorde H2 Green Steel – där riskkapitalisten Harald Mix är tongivande – ett rörelseresultat på -305 miljoner kronor.
Kommuner skuldsatta
Flera kommuner – bland annat Boden och Skellefteå – har skuldsatt sig för att bygga ut och förbereda kommunerna för en massiv inflyttning till nya ”gröna” jobb.
På Skellefteå kommuns hemsida slår man självsäkert fast att ”jobben finns i Skellefteå”:
”Det är i norra Sverige framtidens jobb finns och särskilt i Skellefteå. Tack vare byggandet av Northvolts batterifabrik planeras det för 3 000 nya arbetstillfällen. Utöver detta kan vi förvänta oss en tillväxt på 7 000 jobb som en följd av andra nyetableringar och ökat servicebehov.”
Christian Sandström, biträdande professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, varnar för att de skattesubventionerade satsningarna i norra Sverige riskerar att bli ett historiskt dyrt fiasko.
Han har tillsammans med nationalekonomen Magnus Henrekson och kärnfysikern Jan Blomgren i flera debattartiklar kritiserat den statliga inblandningen och framförallt ifrågasatt hur elförsörjningen ska lösas till klimatprojekten – som genomgående beräknas sluka stor mängd el.
Gröna bubblor
Sandström tar i sin bok ”Gröna bubblor” upp exempel på där kommuner och stat slösar skattepengar på dysfunktionella industri- och företagsprojekt med klimatprofil.
Han säger att han inte är förvånad över de senaste beskeden om att projekten i norr beviljas kreditgarantier
– Det låg nästan i luften. När medel redan finns öronmärkta för ett ändamål finns det ett tryck på att de ska användas, säger Christian Sandström.
Du har i din bok Gröna bubblor uppmärksammat tidigare offentligfinaniserade klimatprojekt som slutat i förskräckelse. Vilka risker ser du att de olika satsningarna i norr kan sluta på samma sätt?
– Likheterna är tyvärr alltför många. Det saknas teknisk och ekonomisk realism och stora mängder offentliga pengar från EU och svenska staten sätter allt risktänkande ur spel. När detta kombineras med politisk konsensus runt projektets förträfflighet och att högdjur solar sig i glansen av satsningarna - då lär oss historien att det finns risk för haveri. Ta regalskeppet Vasa som ett exempel.
Skuldsättningen för kommunerna i norra Norrland har ökat kraftigt på bara några år i arbetet med att förbereda sig för en förväntad jobb-boom.
Boden: Skuld 2017: 88 miljoner Skuld 2021: 580 miljoner (+492 miljoner)
Luleå: Skuld 2017: 100 miljoner Skuld 2021: 900 miljoner (+800)
Skellefteå: Skuld 2016: 170 miljoner Skuld 2021: 1 888 miljoner (+1,7 miljarder)
En rad kommuner går in ekonomiskt i det här och räknar kallt med att det kommer att generera en stor mängd jobb. Vad händer om jobben uteblir?
– De redan ekonomiskt fallfärdiga kommunerna med högt skattetryck, vikande befolkningsunderlag och bristande service kommer blir ännu sämre, säger Christian Sandström.
Du har tidigare gjort jämförelser med fiaskoprojektet Stålverk 80 (en statlig industrissatsning på 1970-talet på utbyggnad av ett järnverk i Luleå, reds anm). Kan det här komma att bli lika stort?
– Detta är större. Om vi justerar för inflation blir enbart LKAB:s satsningar på järnsvamp 6-20 gånger dyrare än Stålverk 80, detta enligt bolagets egna uppskattningar av den totala kostnaden.
De senaste åren har mantrat varit att jobben finns i norr. Hur stor är risken att det bara är en enda stor grön bubbla?
– Ingen vågar ställa de jobbiga frågorna när så mycket politisk prestige i Sverige och EU står på spel. Och när någon annan står för notan försvinner alla incitament att göra hemläxan. Elförsörjningen till projekten är elefanten i rummet som ingen adresserat ordentligt ännu.
