Den socialdemokratiska oppositionsledaren har gjort sig känd för flertalet incidenter där hon i osvensk anda valt att onödigt piska upp tonläget – bland annat mot talmanspresidiet i riksdagen och KD-ledaren på damtoaletten. Hennes antisociala beteende är dock långt ifrån den mest skadliga aspekten i dagens politiska klimat. De senaste veckorna har Magdalena Andersson visat prov på att hennes orubbliga tendens att glida på sanningen, särskilt i frågor rörande regeringens politik, är allvarligt likt trumpisternas anammande av “alternativa fakta”.

Läs även: Törnvall: Ingen vågar kalla en spade för en spade i Sverige

Den fjärde maj intervjuades justitieminister Gunnar Strömmer (M) i SVT:s 30 minuter. Han konfronterades huvudsakligen om regeringens förslag på anmälningsplikt vid tillfällen då en statlig myndighet kommer i kontakt med en person som inte har rätt att befinna sig i Sverige. Förslaget är i linje med bestämmelserna i Tidöavtalet, som kortfattat slår fast att justitiedepartementet ska verka för att frigöra informationsutbytet myndigheter emellan, samt införa krav på alla offentligt anställda att säkerställa individen i frågas lagliga rätt att vistas i landet. Men man öppnar för en potentiell nödventil för de tillfällen då “ömmande värden” riskerar att undermineras.

Givetvis ska inte en patient på akutmottagningen först behöva visa legitimation innan denne får vård. Det är detta som nödventilen syftar till att förhindra, och det är fullt rimligt. Något som är orimligare är dock att statens maskineri i dagsläget inte står upp för svenska domstolsbeslut i och med att personer som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd ändå tillåts skörda frukterna av svenska skattepengar, till exempel i vård och skola.

Vi lever trots allt i ett rättssamhälle, och där ska beslut gällande svenska invånares juridiska status som vunnit laga kraft följas till punkt och pricka. Det kan låta “tufft” i vissas öron men det är uppenbarligen nödvändigt; ordning och reda i migrationspolitiken kräver att de som får utvisningsbeslut lämnar landet omedelbart. Skuggsamhället, där tiotusentals illegala tillåtits ackumuleras över åren, kan inte ytterligare fortsätta att fyllas på.

Socialdemokraterna, som med mycket annat i Tidöavtalet, dömer ut förslaget som “auktoritärt”. Från S-håll kallas denna nödvändiga reform för ett steg i rikrning mot att skapa ett “angiverisamhälle” där folk skulle leva i skräck, och där det samhälleliga förtroendet eroderas. Med vetskapen om att bara de som befinner sig i Sverige illegalt bör känna ”skräck” ställer sig vän av ordning frågan: om många skulle leva i skräck när förslaget blir verklighet, bevisar det inte bara dess nödvändighet? Man kan också fråga sig vad som händer i detta nu med förtroendet för våra domstolar och polisen när deras beslut systematiskt undermineras.

Läs även: Brinkemo: Maffians blodsband och klanernas

Men det är långt ifrån enbart detta som Magdalena Anderssons parti hätskt dömer ut. I hennes numera ökända debattartikel i DN (6/5) tar hon felaktigt upp en rad förslag och utspel som hon sedan medvetet väljer att förvränga.

• Magdalena Andersson påstår att den fria akademin stoppas. Hon refererar till regeringens planer på att korta ner svenska universitets styrelsers mandatperioder från 3 år till 17 månader. Reformen presenteras efter att Säpo upprepat varnat för kinesiskt spioneri vid svenska lärosäten, varvid utbildningsdepartementet vill införa säkerhetsprövning som ett kriterium för nytillsatta externa ledamöter. Anderssons flagranta säkerhetspolitiska naivitet åsido, kan man lugnt konstatera att Socialdemokraterna historiskt inte velat verka för utökad autonomi för Sveriges lärosäten: under regeringen Reinfeldt 2010–2014 motsatte sig S en stor frihetsreform som skulle ha gjort om exempelvis universitet till stiftelser, vilket skulle ha tagit bort regeringars utnämningsmakt. Oppositionsledarens parti har alltså försvarat ordningen som gäller idag, och dessutom utövat indirekt kontroll över forskningsinnehåll genom bland annat genuspolitiska krav. Således ljuger Magdalena Andersson.
  
  
• Magdalena Andersson påstår att civilsamhället hotas. Detta efter att sverigedemokratiska företrädare begärt att organisationen Civil Rights Defenders skulle få sina statliga bidrag indragna efter att de under parollen “Tidögranskningen” officiellt kallat Tidöavtalet för “demokratisk nedmontering” och andra djupt laddade termer som ifrågasätter regeringens legitimitet. Logiken i att skattebetalarna ska sponsra en organisation som offentligt sprider skadliga överdrifter om dokumentet som ligger till grund för den regering man själv röstat fram, brister. Naturligtvis är det fritt fram för CVR att ägna sig åt sin verksamhet i fred. Men oaktat är det demokratiskt tvivelaktigt att civilsamhället gör sig beroende av bidrag från staten – en ordning som oppositionsledarens parti historiskt har bidragit till under dess långa regeringsinnehav. Således ljuger Magdalena Andersson.
  
  
• Magdalena Andersson påstår att opolitiska tjänstemän hängs ut. I denna fråga är det viktigt att konstatera att regeringen fullt ut besitter makten att förlänga respektive korta ner generaldirektörers förordnanden. Det borde alltså inte vara konstigt att myndigheter som omfattas av Tidöpartiernas nya politik får en annorlunda politisk riktning i styrningsbreven. Detta bör också reflekteras i myndighetsledningen. Att ondgöra sig över påstådd politisering av myndighetssverige är särskilt anmärkningsvärt från ett parti som S, som i 25 procent av fallen valt partipolitiskt aktiva GD:er – av dessa 90 procent socialdemokrater. Således ljuger Magdalena Andersson.
  
  
• Magdalena Andersson påstår att regeringen sätter krokben för oppositionen. Kilometerspalter har skrivits om hur hon varnar för demokratins förfall om A-lotterierna, som ägs av S, tvingas avsluta sin lotteriverksamhet. Anledningen till att föreningar har rätt att bedriva lotterier är att moderpartiet undantagit dem från spelskatten, kundkännedomskrav och kreditförbud. Delar av intäkterna A-lotterierna driver in skickas vidare till S, som kan ta emot pengarna tack vare att de undantagit sig själva från det generella lotteriförbudet i Sverige. Ovanpå detta rapporteras det om andra oegentligheter kring försäljningen av dessa lotter, bland annat manipulativa försäljningsmetoder. Att som oppositionsledaren vägra medge de uppenbara demokratiska bristerna i denna verksamhet är att föra väljarna bakom ljuset. Således ljuger Magdalena Andersson.

Den tidigare amerikanske presidenten Donald Trump kännetecknas av upprepade felaktiga påståenden, och ägnade sig åt att spä på polariseringen och att hetsa om hur den amerikanska demokratin har fallit sönder i vad som kallats trumpismens Big lie – en desinformationskampanj om att det senaste presidentvalets utgång var ett resultat av massivt valfusk.

Debatten kring huruvida S-ledaren amerikaniserar svensk politisk kultur med sin inspirationstripp till de amerikanska demokraterna har fått händelseförloppet runt valen i USA helt om bakfoten – det var nämligen Trump som var först med att på allvar hävda att krafter inifrån landet hotade demokratin. Magdalena Andersson, som nu kommer ut och påstår samma sak, är således inte att jämföra med Demokraterna – utan med Donald Trump.

Hennes tendens att systematiskt presentera osanningar och att polarisera med hjälp av ord som “högerregim” och påståenden om att Tidöpartierna har som politiskt projekt att “sprida hat och tysta framtida makthavare”, är sammantaget ett underbetyg till henne som folkvald – och bevis på att hon är Sveriges motsvarighet till Trump.

Läs även: Ahmed: Magdalena Andersson ljuger hejdlöst