”Må jag brinna i helvetet om jag förråder mina vänner.” Så sägs i maffiaserien ”Sopranos” när en initiationsrit genomförs för nya medlemmar. Eld och nålstick som framkallar blod ingår i ritualen. Det talas om heder och att familjen är allt. Det är ett ömsesidigt kontrakt. Om en medlem blir sjuk eller får andra problem tar familjen hand om en. Att lämna familjen är omöjligt. Man svär trohet intill döden.

Läs även: Åberg: Hederskulturen är genuint främlingsfientlig och liknar maffiaverksamhet

Sådana initiationsriter genomförs även i verkliga maffior, som i den sicilianska Cosa Nostra. Maffiaforskare hävdar intressant nog att ett skäl till att just denna maffia, Cosa Nostra, tappat i styrka är att man tagit in för många som inte delar blodslinjer. Flera medlemmar har lämnat maffian, eller förrått den, vilket lett till att polisen kunnat spärra in maffialedare och att brottsaktiviteten och inflytandet minskat.

Forskare menar också att skälet till att maffiagrupperingen ’Ndrangheta från Kalabrien, allra längst söderut på tåspetsen i Italien, numera räknas som världens största kriminella organisation, har sin förklaring i den extrema tystnadskultur som råder och som bara äkta blodslinjer åstadkommer. Den består av ett kluster av familjer och klaner som samarbetar med varandra.

Italienska forskare har allt mer börjat utforska äktenskapsmönstren inom maffian, och så särskilt hos ’Ndrangheta. De flesta känner till att de europeiska eliterna under århundraden använde äktenskap som ett organisatoriskt instrument för att stärka och bevara makten, för att skapa nya strategiska allianser och förhindra oönskade människor från att blanda sig i deras intressen.

Läs även: Skogkär: Så blir Sverige ett maffiasamhälle där tystnad och rädsla råder

För en maffia som ’Ndrangheta är äktenskapet ett särskilt värdefullt och effektivt organisatoriskt instrument eftersom det främjar förtroende, en resurs som är helt avgörande för att deras intressen ska kunna tillgodoses. I motsats till juridiska organisationer kan kriminella inte förlita sig på konventionella regler, mekanismer och institutioner för att reglera transaktioner och tvister eftersom de verkar i en miljö som är fientlig och gör allt för att motarbeta dem.

Ett italienskt forskarteam har kartlagt 4 600 ’Ndrangheta-medlemmar från fler än 1 500 familjer. De har analyserat äktenskapsmönster för att förstå de övergripande relationerna hos och mellan familjer. Resultatet visade att man använder sig av strategiska äktenskap på två olika sätt. Man använder sig av både endogama och exogama äktenskap. Endogama äktenskap är giftermål med släktingar, till exempel kusingifte. Sådana ingås när man vill undvika att riskera konflikter inom familjen genom att få in ”främmande fåglar”, med osäker lojalitet som riskerar att fragmentisera tillgångar och affärsverksamheter.

När man vill stärka allianser med andra klaner, sluta fred med en familj som man har en konflikt med, eller helt enkelt vill utvidga sin affärsverksamhet till andra områden, använder man sig av exogama äktenskap. Man sluter på så sätt förbund mellan olika delar av ’Ndrangheta genom strategiska exogama äktenskap. Känslor och samtycke spelar här liten roll. De två unga gifter sig för la familias skull.

Med tanke på att vi ser fler och allt tydligare tecken på den här typen av organiserad och maffialiknande kriminalitet även i Sverige, med infiltration av myndigheter och affärsverksamheter, borde analyser av äktenskapsmönster visas uppmärksamhet av forskarsamhället även här. Inte minst sedan polisen i sin så kallade klanrapport ”Släktbaserade kriminella nätverk i Sverige” identifierat att flera av de nämnda ”grupperingarna” använder äktenskapet som ett strategiskt organisatoriskt instrument: ”Familjerna gifter sig nästan uteslutande med varandra, vilket är ett sätt att skapa allianser samt att bevara och stärka existerande band.”

Jag inbillar mig att om kriminologer tittat närmare på sådana äktenskapsmönster skulle det kunna vara en möjlig väg framåt för att bättre förstå den växande brottsmiljön i Sverige.

Dessutom finns det en missuppfattning som ofta hänvisas till, vilket visar att man inte rätt förstått hur sådana här strukturer fungerar. Kritiker säger att det är problematiskt att tala om släkt- eller klankriminalitet eftersom alla i en sådan konstellation inte är kriminella. Det är helt korrekt när man tittar på vilka som är dömda inom en sådan storfamilj.

Samtidigt skulle de aktiva kriminella personerna sannolikt inte kunna agera utan ett tyst medgivande från åtminstone flera icke brottsaktiva i släkten, som ofta är väldigt tight. Sannolikheten är dessutom stor att många som själva inte är aktivt kriminella skördar de ekonomiska frukterna som de kriminellas aktiviteter inbringar.

En annan lite för snabb invändning brukar vara att många aktörer inom ett sådant här nätverk inte tillhör den innersta kärnan, att det finns personer med exempelvis annan etnisk bakgrund som samarbetar och att det därför inte kan röra sig om klanbaserad kriminalitet. Men så fungerar det också hos ’Ndrangheta. De låter oftast utomstående göra det smutsiga jobbet för att minimera de egna riskerna.

Jag vågar inte påstå hur det ligger till. Men nog tror jag att det finns mer att titta på och som ligger utanför gängse tankefåror.

Läs även: Brinkemo: Är Sverige på väg att bli ett maffiasamhälle?