Påsken är den viktigaste kristna högtiden. Kyrkor brukar fyllas av människor, även de som i vanliga fall inte är besökare. Så föreställ er en helt tom kyrka under årets viktigaste helg. Ta nu några steg ut ur exempelvis den stora katolska kyrkan Brompton Oratory i London, som rymmer tusentals personer och ligger tvärs emot varuhuset Harrods, och vandra ner mot Piccadilly Circus. Knappt en människa syns. Gatorna är så tomma att det välkända brittiska rockbandet The Rolling Stones släppte en låt med titeln ’Living in a Ghost Town’ med en medföljande musikvideo som visar Londons tomma gator. Likt många andra turister kanske du känner för en öl vid Piccadilly?

Sorry – pubs are closed, mate.

Läs även: En skål för Trettondagsafton

Så var stämningen i London under 2020 när de striktaste restriktionerna infördes. En till en början euforisk känsla av frihet och uppfylld individualitet i en tom stad som står till mitt förfogande blev snart en känsla av ensamhet och verklighetsfrånvänd existens. Människan är en social varelse, och helt plötsligt fanns det ingenstans att mötas, för att träffas på offentlig plats blev klassat som olagligt. Orealistiskt, men också oroväckande. Så beskrevs det av många. Grannar skvallrade på varandra om de andra hade gäster, tittade över staketen för att se om några restriktioner bröts. Nya butiker och take away-kaféer öppnade under pandemins början, och efter ett år av besök hos dessa butiker hade många av oss aldrig sett försäljarnas ansikten.

Läs även: Låt oss bli mindre tråkiga! Låt oss längta efter en förlorad värld!

Två veckor för att kontrollera pandemin har blivit över tjugo månader utan att lyckas hindra smittspridningen. Premiärminister Boris Johnson drabbades själv av covid i slutet av mars 2020 och efter detta rådde en atmosfär av rädsla i landet. Det värsta var ovissheten: ibland kunde krogen ha öppet, men bara om man erbjöd ”en substantiell måltid”. Brittisk humor och kvicktänkthet ledde en journalist att fråga en av regeringens representanter om ett skotskt friterat ägg räknades som en sådan måltid. Svaret var jakande och plötsligt kunde man köpa det på puben.

Det var helt annorlunda i Sverige när jag kom hem på besök på somrarna. På krogen frågade jag en vän om vilka restriktioner som gällde. Man skulle helst sitta utomhus, men inomhus gick också bra. För att sprida ut folk placerade man ut fler bord vid uteserveringarna, men, undrade jag, leder inte det bara till att fler människor går ut? Självklart. Stora evenemang ställdes in, förstod jag. Ingen Håkan på Ullevi eller Lundell vid Trädgårdsföreningen när jag besökte Göteborg. Men vad livet var sig likt! Jag gick ut på promenader utan att riskera böter, åkte bussen gratis för man skulle inte stiga på längst fram, slapp masktvång och om kvällarna till krogen. Visst var den tvungen att stänga tidigare, men när man blir äldre är det skönt att vara hemma före midnatt.

Storbritannien hade en total nedstängning medan Sverige i princip fortsatte som vanligt. Statistiskt har Sverige inte drabbats sämre än Storbritannien i stort per capita. Kulturella skillnader kan till viss del förklara detta. Sverige är mer konsensusbenäget och en uppmaning från Folkhälsomyndigheten följs ofta. Vi tror att myndigheter vill oss väl och att de vet vad de talar om. I Storbritannien saknar man denna konsensuskultur och därmed krävdes ny lagstiftning, som kunde göra det olagligt att sitta på en parkbänk för länge. Pandemin har drabbat många hårt, inte minst i Sverige. Men känslan av apokalypsens stundande ankomst var kanske mer påtaglig i Londons tomma gator än i Stockholms krogvärld klockan 21.59 en fredagskväll i november 2020.