När John Ronald Reuel Tolkien skrev sina böcker om “Ringen” skapade han en hel mytologisk verklighet. Den Tolkienska världen är en litterär prestation av sällan skådad storhet: den innehåller ett nytt språk, blandar nordisk och tysk mytologi med kristen teologi, och har förundrat läsare av varierande åldrar i åratal.

Filmerna blev en enorm succé när de lanserades vid millenieskiftet. Trots att filmer oftast inte lever upp till böckernas höga och originella standard fick filmerna en egen kultställning och kan ses på TV flera gånger om året. Nu har Amazon gjort en serie av Tolkiens fantasivärld. Hur den går hem hos Tolkienfantasterna återstår att se.

Platon skrev att verkligheten som vi ser kring oss är en imitation av den ideala verkligheten. Detta betyder i och för sig inte att det finns en alternativ värld någon annanstans, utan snarare att det som gör något till det specifika ting som det är beror på en viss “essens.” En stol är en stol därför att den har alla de egenskaper vi tillmäter en stol. Denna “essens” innebär att en stol är en stol i alla möjliga världar. Konst, däremot, är en imitation av en imitation. Konsten avbildar något som i sin tur är en avbildning av den perfekta essensen.

Läs även: Sjunnesson: Vore kanon med kanon

Tolkien var själv platonist, och mycket i hans nya värld är inspirerad av Platons läror. Men när Amazon vill återskapa Tolkiens värld ser vi en imitation av en nästan fulländad representation av Tolkiens sagor i Peter Jacksons filmer. Amazon tänker nog inte i första hand på Platons filosofi, men den generella sanning tankarna belyser måste de ha insett. Istället för att göra en nytolkning av Sagan om Ringen utspelar sig serien (The Lord of the Rings: Rings of Power) tusentals år innan Jackson’s filmer av Tolkientrilogin. Avsikten är att göra något nytt och utvidga den visuella återspeglingen av den legendariska världen.

Läs även: Åberg: Skördetid för sekterna när identitetspolitiken styr

Alla entusiaster är inte förtjusta i vad de har sett hittills. En reklam släpptes under den amerikanska fotbollens årliga apoteos: superbowl. De som lagt ner tid på att läsa in sig i Tolkienvärlden har kommenterat flitigt, och alla har använt samma formulering som kommer från böckerna: “ondskan kan inte skapa något nytt, den kan bara förvränga och förstöra det som har uppfunnits eller gjorts av de goda krafterna.” Alltså kan förväntan på den nya seriens kvalité sägas vara låg.

En av anledningarna som anförs för en hårda kritiken är att rollistan anses vara “woke.” Producenterna menar att serien borde visa hur världen faktiskt ser ut. Men Tolkiens fantasivärld ser inte alltid ut som vår värld, eftersom den inte är vår värld. Den går egentligen inte att återspegla i mänskliga termer, eftersom den innehåller varelser som inte är människor trots människoliknande drag. Att göra serien till ett inlägg om vår samtid riskerar att förvirra. Visst borde bra filmer och litteratur även tala till oss, men det kan den göra utan att vi inför våra egna ideal. Tolkien skapade en värld i kontrast till vår egen, och på så sätt kunde han tala till oss över generationsgränserna.