Denna tredelning beskrivs med en analogi: en droska med två bevingade hästar. Den ena hästen representerar de irrationella begären, den andre passionerade drivkrafter så som rättfärdig indignation. Ett exempel på detta är vår reaktion när vi ser något ont drabba någon vi tycker om. Den som styr droskan representerar förnuftet som måste tygla dessa två stretiga hingstar. Hos Platon möter vi en djup förståelse för människans natur, dess komplexa drivkrafter och beståndsdelar. Många föreställer sig att Platon är världsfrånvänd med tanke på hans ”idévärld” – men få vet nog att han i själva verket var djupt medveten om kroppens betydelse. Han hade nämligen själv brottats i de Isthmiska spelen, som var ett tävlingsspel arrangerat i det antika Grekland. Av källorna att döma gjorde Platon väldigt bra ifrån sig.

Läs även: Olympiska spelen, kulturen och politiken

Det är inte helt ovanligt att vid lärda sällskap höra saker som att ”träning är överskattat” eller att det är slöseri med tid. I själva verket är förhållandet det motsatta: Det är överskattat att frånse den intima relationen mellan kropp och själ. Bakom denna misstro mot träning bland intellektuella kan urskönjas ett missförstånd om människans beskaffenhet. Vi är tänkande varelser, men vi är också förkroppsligade. Det är genom vår förkroppsligade tillvaro vi kommer i kontakt med omvärlden. Dessutom är det viktigt för hjärnan, som ju är en muskel, att vi håller i gång kroppen. Förstelnade kroppar leder till stela tankar, eller som romarna skrev att vi skulle eftersträva: ”mens sana in corpore sano” – en sund själ i en sund kropp.

Träning har ett värde utöver både det rent terapeutiska och generella hälsofördelar. Platon använde träning som exempel på hur vi kommer till kunskap om ”det goda” eller den ”osynliga måttstocken” som bör vägleda oss genom livet. Det finns rätt och fel, gott och ont. Dessa begrepp är inte subjektiva och känslobaserade. De relaterar till världens faktiska natur. När man tränar inser man att det finns bra och dåliga tillvägagångsätt. Vissa hjälper utövaren närma sig sina mål, medan andra förhindrar utveckling. Det är genom att peka mot den mest grundläggande egenskapen av att vara människa – vår kropp – som Platon kan få oss att förstå mer abstrakta idéer.

Läs även: Den europeiska melankolin

Hollywood har länge presenterat en numera klassisk dikotomi: De intellektuella nördarna mot de dumdristiga sportgrabbarna. Kvinnor faller typiskt sett till en början för den vältränade fotbollskaptenen, men inser senare att det är den till synes oattraktive nörden som är den sanne gentlemannen. Detta ideal är modernt. Kanske härstammar det från Descartes, som ofta anses vara den moderna filosofins fader. Med Descartes introduceras på 1600-talet en dikotomi mellan kropp och själ. Det kallas ofta ”kropp-själ-problemet” och har att göra med frågan hur kropp och själ kan interagera. Det introducerar en dualism som inte finns på samma sätt i tidigare filosofi. Även hos Platon är kropp och själ nära förbundna. Platons lära om den fullbordade människan som vårdar både kropp och själ gör bättre anspråk på att vara naturtrogen.

Karl Gustel Wärnberg är historiker och filosof. Han delar sin tid mellan Stockholm och London.