Det kan tyckas tjatigt. Eftersom det redan har nötts och blötts om detta från konservativa håll under flera dagar. Men eftersom det aldrig verkar skönjas någon ljusning på vänsterns obefintliga förmåga till problembeskrivning så måste detta ämne även fortsättningsvis ligga kvar på dagordningen. Det är verkligen obegripligt, och farligt, hur vänstern ständigt blundar för problemets egentliga kärna. Och hur allvarligt detta hot är mot oss.

I eftermälet av helgens terrordåd i Berlin har det återigen blivit helt uppenbart att vänstern saknar förmåga att förstå problemet och rikta sin vrede åt rätt håll. De är helt enkelt inte kapabla att se var det verkliga hatet kommer ifrån. Och växer. Det är samma skåpmat som vänstern rapar ur sig vid alla liknande dåd. Med en viss nyansskillnad. Nämligen att dådet denna gång var specifikt riktat mot en pridefestival.

”Hatet får inte vinna”
”Kampen fortsätter för att alla ska få älska den man vill”
”Detta visar varför Pride fortfarande behövs”
”Nu är det viktigare än någonsin att stå enade mot hater”

Vän av ordning frågar sig varför det skulle vara viktigare just nu än tidigare?

Det har varit viktigt under en ofantligt lång tid. För er som inte vet det så har detta hat funnits i ungefär 1400 år. Islam grundades på 600-talet och ända sedan dess har de hatat, terroriserat och mördat oliktänkande. De har hatat homosexuella ända sedan dess, och kastar fortfarande ner bögar från balkonger och hänger upp dem i lyktstolpar. Det är liksom ingenting som de kom på nyligen. Det har dessutom genomförts islamistiska attacker mot Pridefestivaler tidigare. I exempelvis Orlando och Oslo.

Men homosexuella är långtifrån den enda gruppen de hatar. De hatar alla som inte dyrkar deras gud (Allah) och profeten Muhammed. De hatar judar. De hatar västerlänningar och vårt sätt att leva. Och allra minst värda är kvinnorna som ska täckas så mycket det går. Eller stenas till döds.

Detta är var det egentliga hatet kommer ifrån och som är gemensamt för varje islamistiskt terrordåd. Redan dagen efter dådet i Berlin så blev tre kvinnor knivskurna i Paris. Gärningsmannen sa efteråt att han hade blivit ”befallen av Allah”. Gärningsmannen i Berlin hade svurit trohet till IS. Även i New York skedde attacker där gärningsmännen ropade ”Allahu Akbar”. (Ett uttryck som många med mig anser borde vara förbjudet att ropa på allmän plats. Detta eftersom det numera är laddat med så mycket hat, blod, terrorism och död. Lite som nazisternas ”Sieg Heil”. Som ju alla vet är brottsligt sedan länge.)

Under 2000-talet har dessa dåd blivit vardag i Europa, och Sverige inget undantag. Rakhmat Akilov, som 2017 dundrade med en stulen lastbil längs Drottninggatan, dödade fem personer och skadade femton oskyldiga hade också svurit trohet till IS. Det som hände efteråt var snudd på surrealistiskt. Hela Sergels Torg fylldes av människor med diverse kärleksbudskap. Bra så. Men det tydligaste temat var att ”stå upp mot rasismen”. De ”mörka krafterna får inte använda detta till att spä på hatet”.

Och i TV intervjuades (med uppenbart ledande frågor) flertalet människor, både svenskar och invandrare, som kände oro över ”rasismen”. Fokuset var att i förväg anklaga svenskarna för vad detta dåd skulle kunna locka fram för tankegångar. Och de som yppade minsta lilla om att dådet var kopplat till islamism eller nämnde att det inte hade behövt ske om vi haft bättre koll på vilka vi släpper in blev abrupt placerade i frysboxen. De var rasister, hade en unken människosyn och riskerade att bli av med vänner, familj eller jobb.

Debatten har gått åt rätt håll sedan dess. Det går numera att kritisera förd migrationspolitik utan att bli uthängd. Men det blir mycket tydligt vid denna typ av händelser att en betydande del av vänstern ännu inte förstått allvaret, och framförallt inte vart det egentliga hatet kommer ifrån. Vilket leder till en farlig polarisering. För fienden har vi gemensamt, från höger till vänster. Problemet är bara att vänstern inte begriper detta.

De väljer istället att kroka arm med islamisterna. De som hatar oss. Och det måste ju vara rena drömmen för dem. Ungefär som att spela en fotbollsmatch där hälften av spelarna i motståndarlaget tror att de tillhör ditt eget lag, och serverar dig kanonpassningar så du bara kan stöta bollen i öppet mål. Eller helt enkelt att de skickar bollen i eget mål direkt. Som fallet ofta är med vänstermänniskor.

För trots att det tidigt stod klart att detta var ett islamistiskt dåd igen (SVT väntade dock som vanligt in i det längsta med att klargöra. Först flera timmar efter att det offentligt slagits fast i Berlin kände de sig manade att berätta för tittarna att det rörde sig om ett islamistiskt terrordåd) var det som vanligt på vänstersidan.

Det skulle tonas ned, gärningsmannens identitet var oväsentlig och ”låt inte de mörka krafterna utnyttja detta för att sprida sina smutsiga idéer”. ”Den gemensamma nämnaren för alla dessa dåd är män, ingenting annat”. Osv. Vissa vänstermänniskor gick öppet ut och sa att de tyckte det var synd att gärningsmannen var en islamist och att de hade hoppats på att det var en vit man.

Jonas Gardell skrev en krönika i Expressen där han på något obegripligt sätt lyckades skylla dådet på högerextremism och gav i texten även SD en släng av sleven. (Apropå att inte utnyttja dådet för sina egna smutsiga idéer!)

Aftonbladets Lina Stenberg beskyllde läkaren Agnes Wold för att legitimera dessa dåd. Detta eftersom Wold bland annat talat kritiskt om transpersoner, och framförallt dess påverkan på barn. En åsikt man får ha. Man får faktiskt även vara kritisk mot hela Priderörelsen, tycka att den utvecklats åt fel håll och tappat sin kompass, utan att för den sakens skull motsätta sig alla människors rätt att få älska vem man vill.

Några som däremot inte anser att alla har rätt att älska vem man vill är islamister. De är beredda att dö för att visa att de tycker så. De är även beredda att dö för att visa hur mycket de hatar kvinnor. Eller västerlänningar. Eller judar. Eller hundar. Eller allt annat de fått lära sig att hata sedan barnsben via deras kära koran. Detta eftersom de älskar döden mer än vi älskar livet.

Och det är detta hat som vänstern väljer att göda när de krokar arm med islamisterna. När de, efter varje liknande dåd vägrar rikta sin avsky åt rätt håll. När de anser att de som identifierar problemet är mycket värre än dådet eller gärningsmannen i sig. Det är anmärkningsvärt att exakt samma procedur upprepas vid varje liknande dåd.

Vad är det vänstern inte förstår?

För så länge endast halva laget förstår vår gemensamma fiende kommer detta att fortsätta. Terrordåden kommer bli fler. Mer blod kommer spillas. Fler kommer dö. Alla har ett ansvar att stoppa detta, men det största ansvaret ligger på vänstern. Det är hög tid att de inser att vi står vid ett vägval. Vill de bidra till att försöka vända denna destruktiva utveckling, för sina barn och sina efterkommandes skull, eller vill de offra deras framtid för att fortsätta krama de som hatar oss?

För de ska inte för en sekund tro att de, den dagen de står öga mot öga med fienden, blir skonade bara för att de genom åren varit ”toleranta”, eller för att de rasistanklagat alla som sett detta komma.

Något annat vanligt förekommande när man poängterar faran med islam, och alla dåd de genomfört är att någon vänsterkontaminerad godhetsapostel vrålar ”MEN BREIVIK DÅ!!!!”

Ja. Jo.

Ingen förnekar att det finns korkskallar, och mycket farliga personer överallt, i alla läger. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. I Sverige har vi haft vår beskärda del idioter genom åren. Lasermannen, polismördarna i Malexander, Peter Mangs, Anton Lundin Pettersson, Richard Andersson som förra året sköt ihjäl 10 personer på en skola i Örebro, för att nämna några. Riktiga galningar för att uttrycka det milt. Ingen förnekar detta.

MEN. Det går inte att komma ifrån att den islamistiska terrorismen är på en helt egen nivå. Attackerna är betydligt fler och hotet från islam är på riktigt. Och siktet är direkt inställt på oss västerlänningar. Eftersom de hatar oss. Oavsett om vi är svenskar, norrmän, danskar, engelsmän, spanjorer, italienare, bögar, flator, män, kvinnor, vänster, höger etc så är vi måltavlor för dem. Och skulle jag lista varenda islamistiskt terrordåd bara de senaste tio åren här skulle jag gissningsvis bli klar någon gång strax före jul. En annan sak de hatar slog det mig nu. Julen.

Och när vänstern reflexmässigt vrålar om alla dessa ”vita” brottslingar, tror att de satt dig på pottkanten och menar att du är en smutsig rasist som vill ha en hårdare gränskontroll så förstår de inte att deras argument är ihåligt. Och slår knut på sig självt. I dessa lägen brukar jag svara något i stil med;

”Ja, jag håller med dig. Det är förfärligt med alla helsvenska grova brottslingar som vi har här i landet. Karlsson, Svensson, Nilsson och allt vad de heter. Men hur kan det vara ett argument för att ha öppna gränser? Det är ju precis tvärtom. Det är ett argument emot detta. För sålänge vi redan har alla dessa farliga individer här så är det ju hål i huvudet att fylla på med ännu fler”.

Det funkar ibland. Men oftast kommer ännu en hagelstorm med rasismanklagelser. Det är så vänstern fungerar. Och sålänge de vägrar inse faran och allvaret, sålänge de inte förstår att vi sitter i samma båt, höger som vänster, och har samma fiende, en fiende vars hat mot oss är större än kärleken till deras egna barn så är det upp till oss övriga att upplysa vänstern om detta.

Kapitulation är inget alternativ.