Det är alltid samma visa när Jimmie Åkesson säger något som väcker debatt.

För varje gång Åkesson säger något så måste vänstern och kultursverige visa ”solidaritet” och gå till frontalattack mot Åkessons ondskefulla uttalanden. Så har det alltid varit.

Läs även: Göranson: Vem i hela världen kan man lita på?

När Åkesson för 20 år sedan sade att det mångkulturella Sverige var dömt att misslyckas på grund av vitt skilda normer och värderingar som inte går att sammansmälta, raljerade samhället och kultursverige över påståendet och hävdade att det var nazisten Åkesson som var dömd att förpassas till historiens soptipp.

När Åkesson för 14 år sedan sade att islamismen är det största utländska hotet mot Sverige, raljerade samhället och kultursverige över påståendet och hävdade att det var islamofoben Åkesson som var det största hotet mot Sverige.

När Åkesson för två dagar sedan påpekade att grisar inte kan flyga, raljerade samhället och kultursverige över påståendet och utropade unisont att det minsann var grisofoben Åkesson som saknade flygförmåga.

Okej, det där sista var var förvisso ett skämt, men man önskar att de första två hade varit det också. Då hade vi kanske besparats den mardröm som är svensk verklighet och politik av idag.

Så när Åkesson för en vecka sedan sade att Sverige måste stänga moskéer som sprider antisemitiska, homofoba och kvinnofientliga budskap, raljerade åter kultursverige, ja till och med Svenska Dagbladets ledarsida, loss mot påståendet och hävdade med emfas att det var islamofoben, antisemiten, homofoben och kvinnohataren Åkesson hade totalfel, och att det var han som borde stängas.

Det är nästan som om kultursverige vill att att moskéer ska kunna sprida antisemitism, homofobi och kvinnohat i yttrandefrihetens namn. När yttrandefriheten berör islamismens rätt att sprida hat då blir yttrandefriheten helt plötsligt ett heligt koncept. Till skillnad från när det bränns koraner, exempelvis.

I Rak höger skev Susanna Birgersson en briljant text om det här fenomenet med en uppenbart sann rubrik som löd: Åkesson pekar på problem, ni pekar på Åkesson.

I den empiriska verkligheten ligger det nämligen så till att Åkessons åsikt i frågan stämmer överens med vad majoriteten av den svenska befolkningen anser.

Den tidigare SD-ägda opinionsbildande kanalalen Riks gjorde nyligen en opinionsmätning med hjälp av Sentio, som visade att majoriteten av svenskarna vill stänga moskéer som sprider extremism.

60 procent av svenskarna visade sig vilja stänga sådana moskéer, 22 procent var osäkra och 17 procent var emot förslaget.

En annan studie som kom ut i veckan visade att bara 81 procent av svenskarna anser att pogromen i Israel inte kunde försvaras. Av de resterande 19 procenten ansåg hela fem procent att massakern var berättigad, och 15 procent var ”osäkra”.

Detta är oroväckande siffror. Jag uppfattar att det finns ett klart samband mellan dessa opinionsundersökningar, när 17 procent inte vill fördöma 7-oktobermassakern samtidigt som 19 procent inte anser att extrema moskéer bör stängas.

Man kan undra hur dessa siffror hade sett ut 1980, innan den stora muslimska invandringen. Vi har hört Åkesson säga att ”invandringen har slagit sönder det svenska samhället och folkhemmet” ett antal gånger, och man undrar varför han väljer så hårda ord.

Faktum är att majoriteten av svenskarna som öppnade sina hjärtan för flyktingar och invandrare inte ville ha dessa normer predikade inom landets gränser. De tänkte sig att folk från muslimska länder skulle komma till Sverige, bli svenskar och anamma svenska värderingar – inte tvärtom.

Läs även: Ahmed: Ser vi Europas framtid i Israel av idag?

Efter Åkessons utspel gjorde SVT Nyheter, i god socialdemokratiska anda, ett snyftreportage, där muslimer fick uttrycka oro över de potentiella nedstängningarna av extrema moskéer. Inte helt otippat utelämnades dock ordet ”extrema” i reportaget.

”Jag blev väldigt besviken, jag blev ledsen faktiskt,” säger gymnasieeleven Aisha som bär slöja i reportaget.

Jag tycker att det är viktigt att påpeka slöjan eftersom den är en del av kulturuttrycken och värderingarna som Åkesson och andra svenskar menar har ”slagit söder” det svenska samhället.

Aisha fortsätter; ”Som en svensk medborgare i det här landet, och som svensk, så förväntar jag mig att man har religionsfrihet.”

Det paradoxala här är att många muslimer inte förstår att ”religionsfrihet” också innebär friheten att slippa religion. I de flesta samhällen där islam dominerar kan man inte slippa religionen.

Dessutom, i svensk kontext, är ”religionsfrihet” något som ska praktiseras inom ramen för svensk lagstiftning. De extrema muslimska moskéerna och skolorna bryter dock mot svensk lag.

Under reportaget får vi inte höra några kritiska frågor. Det hade därtill varit intressant att veta ifall om reportern Hashi Ahmed påpekade för de han pratade med att de moskéer som Åkesson vill stänga var sådana som spred extrema budskap. Reportaget ger enbart svar på frågor som handlar om annat, och det får det att låta som om det enda som dessa intervjuade muslimska elever känner till är att ”Åkesson vill stänga moskéer” – punkt slut.

Den här typen av vinklad rapportering är farlig, men att SVT:s väljer att vinkla om verkligheten är sedan gammalt. Rubriken över reportaget hade underrubriken och citatet från en av de intervjuade: ”Jag känner mig inte trygg längre”.

Men i Riks/Sentios undersökning så visade det sig alltså att 47 procent av svenskarna känner oro över islam. Kommer SVT att göra ett snyftreportage om svenskarnas känsla av oro och otrygghet någon gång framöver? Jag håller inte andan.

Ännu farligare än SVT:s exotifiering av islamism är dock självklart att dessa moskéer får fortsätta finnas och verka i Sverige, och har fått göra det i decennier.

För en vecka sedan skrev Dokus Sofie Löwenmark en ögonöppnande text om Försvarshögskolans rapport Mellan salafism och salafistisk jihadism – påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället. Ur hennes text:

Resultatet var nedslående. Den visade sammanfattningsvis att materialet instruerar muslimska barn att inte integreras i det svenska samhället, eller att respektera lagar och regler, och presenterar en världsbild där islam ses som allomfattande i livets alla delar. Ett av flera budskap är att Sverige och svenskarna ses som otrogna och att det sociala systemet här kontrasterar mot det som Gud bestämt.

Det är solklart att dessa moskéer sprider antisvenska värderingar som motverkar den sedan länge hett önskade integrationen som alla hoppas, eller hoppats, på. Varenda partiledardebatt ägnar en stor del av tiden åt just denna undflyende ”integration”.

Men hur ska man kunna åstadkomma någon form av ”integration” när ett stort antal moskéer och muslimska skolor i landet predikar, i religionens namn, att det är haram att integreras i Sverige?

Vänstern och kultursverige förstår fortfarande inte att Allahs ord och regler väger betydligt tyngre än statens dito.

Läs även: Brinkemo: Rusdrycker, barnaga och normernas geografi