Krigets första offer är sanningen konstaterade dramatikern Aischylos redan för 2500 år sedan. Många har upprepat frasen sedan dess. Nu pågår krig i Östeuropa och Levanten. Medierna fylls av uppgifter om det andra offret – människor. Hur det står till med det första offret är svårare att få grepp om.

Läs även: Sandström: Mediasamhällets självupptagna navelskåderi

I båda fallen är den ena parten mer generös med information om kriget än den andra. Dagligen får vi del av uttalanden av Putin eller uppgifter från TASS. Nyhetskanalerna RT och Sputnik är andra statskontrollerade källor. När Putin uttalar sig är han kategorisk och kompromisslös, men det han säger rimmar illa med uppgifter från andra håll. Jag frågar mig om mannen verkligen kan stå rätt upp och ned och blåljuga?

Jo, det både kan han och gör han. För en auktoritär regim är det inget självändamål att påståenden sammanfaller med verkliga förhållanden. Det avgörande är att informationen främjar de egna intressena. Ändå återges Putins uttalanden i svenska medier som om de hade relevans för vår förståelse av vad som verkligen händer.

Från Ukraina är informationen mer återhållsam. Kanske av taktiska skäl. Men kanske också för att rena lögner skulle vara lättare att avslöja genom närvaron av västerländsk press.

När det kommer till Israel och Palestina är situationen likartad. Den helt övervägande delen av informationen i svenska medier kommer från Gaza, i synnerhet ”terrorklassade Hamas hälsoministerium”. Det är helt uppenbart att den generösa informationen enbart är en del av Hamas krigföring och att de uppgifter som sprids många gånger är rena falsarier.

Ändå återges de i medierna – med den obligatoriska brasklappen – som om de speglade vad som faktiskt händer. När man väl sett bilderna, hört vittnesmålen och läst sifferuppgifterna biter de sig fast i medvetandet som vore de sanningar.

Det är inte bara i vårt land som propaganda förädlas till nyheter. FN:s generalsekreterare António Guterres har upprepade gånger uttryckt mer upprördhet över det som händer i Gaza än det som hände i Israel den 7 oktober. ”Vi bevittnar dödande av civila som saknar motstycke i någon konflikt sedan jag blev generalsekreterare” säger han i ett uttalande som handlar om Israels bombningar, inte om Hamas inledande anfall. Att 1400 personer dödades av Hamas är kontrollerbart och får betraktas som ett faktum.

Uppgifterna om antalet civila som dödats i Gaza överstiger enligt Hamas 10 000, en siffra som inte går att kontrollera men som ändå av många uppfattas som sanningen. Siffran skulle i så fall ligga nära antalet civila som dödats av Ryssland i det pågående kriget mot Ukraina. Guterres påstående att de civila förlusterna i Gaza ”saknar motstycke” känns inte övertygande. Mitt förtroende för FN stärks inte av att bara en tredjedel av medlemsländerna klassas som någotsånär demokratiska.

Läs även: Hjort: Media tiger om antisemitismen vid demonstrationerna

Proggruppen Hoola Bandoola Band släppte 1972 en låt där varje strof slutar ”vem i hela världen kan man lita på?” Den var på sin tid ett uttryck för 68-rörelsens uppgörelse med auktoriteter, en ungdomlig besvikelse över att ”dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt”. Att undra vem man kan lita på är lika relevant 50 år senare. Och den som är gammal idag kan med samma rätt vara skeptisk som den som var ung då. Men det finns tumregler för att skilja agnarna från vetet.

På varu- och tjänstemarknader leder monopol ofta till dåliga produkter eftersom vi inte kan välja bort det som inte håller måttet. Vid effektiv konkurrens får vi i stället ”survival of the fittest” som Darwin uttryckte saken. Så är det också på nyhetsmarknaden. Uppgifter som kommer från auktoritära regimer med total kontroll förtjänar ingen tilltro. De borde behandlas som propaganda, även av dem som vidarebefordrar uppgifterna som om de vore fakta.

I Sverige råder yttrande- och tryckfrihet. Det finns konkurrens mellan olika nyhetsmedier – i pappersform, som TV- och radiosändningar och i snabbt ökande omfattning också på nätet. Ändå finns skäl till viss skepticism när det gäller de dominerande nyhetskanalerna som kan sätta en agenda i kraft av sin etablerade ställning. Men så länge jag har alternativ att välja mellan finns hopp att finna de förklaringar jag mest vill lita på.

Läs även: Hjort: Media vandrar vilse i kriget