Godwins lag formulerades av författaren och juristen Michael Godwin 1990, och hävdar att ju längre en nätdiskussion pågår, desto mer närmar sig sannolikheten för att analogier till nazisterna och Hitler kommer att introduceras till 100 procent.

Läs även: Lidström: Sverige borde införa fri åsiktsbildning

I Sverige behöver diskussionerna inte dröja särskilt länge för att Hitler och nazisterna ska göra entré. Tvärtom, i Sverige börjar och slutar diskussionerna ofta med Hitler och nazisterna.

Svenskars Hitler-tourettes är så pass vanligt förekommande och utbredda att runt en femtedel av svenskarna jämförs med Hitler närmast dagligdags. Ministrar, tjänstemän, journalister och historiker drar dessa paralleller konstant. På Twitter, på Facebook, på Instagram och IRL.

Den urvattning detta resulterat i gör att orden ”Hitler” och ”nazister” börjat användas ironiskt, för komisk effekt, i stället för att vara ord som konnoterar en ofantligt mörk och dyster tid i mänsklighetens moderna historia. En period under vilken miljoner människor mördades för att de tillhörde en annan etnisk grupp. En fruktansvärd period som vi som lever idag har svårt att föreställa oss.

Jag har skrivit en hel del om antisemitism i Mellanöstern och varnat för faran av att ta emot hundratusentals människor från Mellanöstern, och detta utan att ställa hårda krav kring vilka regler vi har i Sverige, och vad det inneburit för judarna i Väst. Jag har skrivit och twittrat i åratal om det hat mot judar jag växte upp med, och hur jag kunde bli av med det, hur min första judiska vän i Halmstad öppnade mina ögon och fick mig att avsky antisemitismen i min kultur.

Ändå så har jag, en invandrad homosexuell man, blivit kallad för ”nazist”. När jag ifrågasätter hur jag skulle kunna vara nazist, så får jag absurda förklaringar:

”Men du sympatiserar ju med SD och SD grundades av nazister.”
”Du avskyr mångkultur precis som Hitler gjorde.”
”Du har skrivit ordet ’globalister’ i en tweet, och nazister använder ordet globalist för att egentligen mena judar.”

Jag önskar inte en fluga förnär. Men enligt mina antagonister sympatiserar jag alltså med folkmord på judar, homosexuella och romer? Detta är oändligt fascinerande. Det får mig att förstå varför SD aldrig kommer att kunna bli av med de nazianklagelser som riktas mot dem. Det är ju så mycket värre för dem än för mig: de flesta SD:are är ju vita heterosexuella män. Jag kan minsann peka på mina tre identitetspolitiska trumfkort: bög, brun och flykting, varvid nazi-anklagelserna framstår som absurda. Men Åkesson och hans kompisar har inga sådana kort att spela.

Läs även: Brinkemo: Idyllen idag kan vara klanland imorgon

Dessa förminskningar av Hitler, nazister och Förintelsen gör att vi även börjar bli vana vid att dessa ord används i tid och otid, vi som inte har en aning hur det är att leva i ett koncentrationsläger. Vi som aldrig tvingades att svälta eller gasades till döds för att vi var av en annan etnicitet.

Ord som ”Hitler” och ”nazister” är inga skämt. I Sverige används de dock hejvilt i ett försök att karaktärsmörda runt en femtedel av det svenska folket. Eller lika absurt, som paralleller till corona-restriktioner.

För några helger sedan var jag i Wien och hälsade på en kompis. När jag var där träffade jag en journalist som frågade hur saker och ting ligger till i Svea rike. Jag svarade ”hur mycket tid har du?”

Efter några öl började vi prata om politik, och som Godwins lag stadgar, så slutade vår diskussion i 30-talet. Han berättade att Hitler och nazism är tabuämnen i Österrike. Österrikare förstår, till en viss grad, det oerhörda i dessa kolossala katastrofer och undviker ord som Hitler och nazism helt och hållet.

Jag berättade för honom att i det nordiska landet Sverige är vi lite mer ”dramatiska”. Jag sa till honom att jag ser orden ”nazist” och ”Hitler” nästan varje vecka, att våra ministrar härjar med dessa ord för att vinna politiska poäng, att även jag anklagas för att vara nazist på grund av mina åsikter, jag och över en miljon svenskar.

Han blev chockad och uttryckte sympatier för judarna som bor i Sverige. Jag berättade för honom att jag känner judar som tänker rösta på SD, och att de finner det hela vidrigt. Han kommenterade det hela med att:

It makes sense why Sweden is known for being self-destructive. Using such vile and horrific incidents casually in politics shows a severe lack of knowledge and self-awareness.

Läs även: Ahmed: Ställ krav för medborgarskap

Fritt översatt: Det förklarar varför Sverige är känt för att vara självdestruktivt. Att använda sådana vidriga och fruktansvärda incidenter slentrianmässigt i politiken visar på allvarlig brist på kunskap och självmedvetenhet.

Det är hög tid att lägga ner de svenska nazi-tourettsen, hög tid att ta nazismen och Hitler på allvar. Och hög tid för det svenska politiska samtalet att ta sig självt på allvar.