I de roséklirrande finrummen tros det på mångfald eller åtminstone melaninrikedom. Givet att den melaninrike inte heter Omar Makram alltså, för då är vederbörande en islamofob som skapar dålig stämning, skriver Luai Ahmed.
I onsdags gick debattprogrammet Sverige Möts av stapeln i SVT, närmare bestämt klockan 20.00 i Filipstad.
Det är lite fascinerande att SVT valde just Filipstad, en stad som exemplifierar den havererade invandrings- och integrationpolitiken. SVT gjorde 2019 ett reportage om staden. Vid det tillfället fällde Jim Frölander, före detta integrationsansvarig i Filipstad, det kontroversiella uttalandet: ”Vi håller på och byter befolkning”.
Läs även: Brinkemo: Att föreläsa inför mångkulturen
Enligt Expo är myten om ett pågående folkutbyte en av de farligaste, och ”har varit avgörande för terrorister och mördare som Brenton Tarrant, Peter Mangs, Robert Bowers och Anders Behring Breivik med flera”.
Jim Frölander, som i dag är projektspecialist på World Value Survey, fiskade alltså inte bara i grumliga vatten när han nämnde ”folkutbytet” så nonchalant, han är givetvis en advokat för SD, Brenton Tarrant, Breivik med flera. Alla vet ju att invandringskritik och Breivik är samma sak. Detta har en snäll ledarskribent på Aftonbladet upplyst oss fåkunniga om, ifall det nu fallit er ur minnet. Som Lisa Stenberg upplyste oss via twitter:
Fast nu får väl Liberalerna bestämma sig! Antingen är man för SD/Breivik eller så är man det inte.
Det är ju spännande, för övrigt, den här tanken att om man håller med en terrorist i del av en sakfråga, så skulle det innebära att man delar samma ideologiska föreställningar i övrigt, komplett även med ett gott öga till metoden terrorism som sådan. Med samma logik skulle det onekligen vara oacceptabelt att kritisera USA:s utrikespolitik, eftersom IS och Al Qaida otvivelaktigt är amerikansk utrikespolitiks bittraste kritiker. För det skulle väl i sådana fall legitimera även deras övriga idéer, och inte minst just metodik?
Apropå folk som likt Breivik är kritiska mot islam, låt vara på en helt annan nivå och förespråkande helt andra metoder, så deltog Bulletins krönikör och poddare Omar Makram i debatten i Filipstad. Han elaborerade om ett antal ämnen, såsom integration, islam, segregation, språk och så vidare.
I debatten kritiserade Makram islam, varvid centerpartisten Martin Ådal gick till islams försvar och sade: ”men du kan inte generalisera en hel religion”.
Jag höll på att spilla kaffet över tangentbordet.
Generalisera en hel religion? Som om en religion, ett antal trosuppfattningar och politiska och kulturella försanthållanden, vore samma sak som en grupp människor. Makrams poddkollega Hanif Azizi sammanfattade det fint på Twitter: ”Tänk att leva i en värld där en riksdagsledamot inte kan skilja mellan idéer och människor.”
Jag skulle kunna skriva mer om debatten mellan Makram och Ådahl men jag låter denna meme sammanfatta det hela:
Elefanten i integrationsrummet är att svenskar och invandrare inte möts, men ett än större problem är att landets tyckonomer, politiker och journalister är bland de allra mest segregerade, och fortsätter att vilja vara segregerade. De vill inte bo nära mångkulturen, och de vill inte heller att människor som pratar om segregationens orsaker ska få synas eller höras i svensk tv.
Läs även: Brinkemo: Kunskapen om klaner är ett paradigmskifte
Som när tidigare generalsekreteraren i Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg tittade på Chang Fricks medverkan i SVT:s program Mötet, och hennes spontana reaktion på twitter blev:
Vad är det för patetiskt samtal som SVT 1 sänder i Programmet Mötet? Att upplåta tid i TV för en aggressiv man från en värdelös nyhetssajt är svårbegripligt. Public service borde förvalta uppgiften med större integritet. Alla troll behöver inte få komma till tals.
Chang Frick var alltså ett äckligt och aggressivt ”troll” som inte borde ha synts eller hörts på public service. Trots att ”trollet” Frick har dubbelt så många följare som Ramberg och att en större del av det svenska folket hellre hade velat se och höra Frick än henne. Men det kvittar. I de svenska finrummen där damerna från överklassiga Aftonbladet och public service sippar sina roséglas ska varken Chang Frick eller Omar Makram få komma till tals.
På tal om rosévinsvänstern, så är Aftonbladet Kultur-skribenten Somar Al Naher inne på samma twitterlinje som en gång Ramberg:
Vad betyder det att SVT bjuder in Bert Karlsson, Bulletin-islamofoben och Lars Trägårdh för att prata ”integration”? Vems SVT är detta?
Well. Surt, sa räven. Det svider när det inte är bara vänstertyckonomer som kommer till tals i svensk tv.
Till skillnad från de två nämnda majoritetssvenskarna nämns han inte ens med namn, utan med ett nedvärderande epitet. Stay classy, Al Naher.
”Bulletin-islamofoben” Makram ska inte synas eller höras på Al Nahers dyra flatscreen, förstås.
Hur kunde SVT låta detta ske? Hur kunde ett sådant ”islamofobiskt” troll, som faktiskt hyser åsikter som går emot Somar Al Nahers och Aftonbladets få komma till tals?
Oacceptabelt.
Alla vet att mörkhyade som ska synas i SVT:s debattprogram ska vara vänster och islamofiler. De ska helst prata om bristande resurser, rasism, islamofobi, utanförskap, xenofobi, diskrimineringen på arbetsmarknaden, dålig skola och så vidare.
Så vad avses med att våga bjuda in Omar Makram? Förlåt, jag menar, att bjuda in Bulletin-islamofoben? Det är ju exakt den typen av oacceptabel mångfald som vi inte ska ha!
Läs även: Makram: Ebba Busch är inte problemet vi borde diskutera
När ordet ”mångfald” nämns i finrummen, då åsyftas nämligen melaninhalter. Ingen bryr sig som om vad som pågår i en människas hjärna egentligen. Och har man sedan rätt melaninhalt så räcker det inte med det – man måste även ha de åsikter som naturligt förväntas medfölja sagda melaninhalt. Annars skapar det en dålig stämning runt rosévinet i de finare salongerna.