Sofie Löwenmark är en journalist på Expressen som jag hyser stor beundran för. Förra veckan delade hon en bild på en man som demonstrerade i Göteborg – för Palestina och emot Israel. Det som är anmärkningsvärt är dock inte att en man med Mellanösternsbakgrund deltar i en sådan demonstration.

Läs även: Göranson: Mellanöstern har anlänt och vad gör vi nu?

Det som verkligen väcker uppseende är att mannen, år 2024 i Sverige, är utstyrd i full Hamas-mundering, komplett med Balaklava och terrororganisationens pannband. Detta signalerar inte bara stöd för våldsamt motstånd utan också för Hamas barbariska terrorhandlingar under de senaste decennierna, inklusive 7 oktober, som har blivit en vändpunkt för världens judar, för Sverige och Väst generellt, samt för pro-palestinska entusiaster och islamister.

Oktober 7 har blivit en vändpunkt på olika sätt för olika människor.

För judar innebär det att en överväldigande rädsla har kommit upp till ytan. De har gått från att vara rädda för att visa judiska symboler, som halsband med Davidsstjärnan, till att vara rädd för att bokstavligen bli mördade för att man visar sin judiska identitet. Aron Flam beskrev detta i Världen Idags Hot Spot och uttryckte sin oro, exempelvis när man är hos frisören och han plockar fram rakkniven.

Det förstår jag: att sitta hemma och se på skärmen när hundratusentals och miljontals människor går ut för att ”protestera mot Israel” genom att upprepa terroristernas krav om utrotning av det judiska folket genom att ropa ”från floden till havet”.

Det sätter antisemitismen i ett helt annat ljus.

Det är, på ett snedvridet och skrämmande sätt, 1930-talets återkomst på 2020-talet, låt vara i ny utstyrsel. Känslan av att ha en snara runt halsen, medan hundratusentals marscherar i flock och kallar en folkmördare. Det måste vara mycket skrämmande.

Utöver att tvingas agera jurister som ska förklara varför den israeliska staten gör si eller så, så måste de även vara rädda för sina liv.

För Sverige ligger vändpunkten i en ny tids ankomst, där antisemitism läggs i öppen dager och börjar betraktas som vardagsmat.

Länge har vi matats med budskapet att Sverigedemokraterna skulle leda Sverige till en nazistisk och antisemitisk tid. Tja, det blev inte så direkt. Gatorna fylls av antisemitism, medierna sväljer terroristers propaganda och siffror, ibland även deras narrativ.

Det är en uppenbarelse som blottar den stora kulturella förskjutningens verkliga ansikte. Den vändpunkt som 7 oktober utgör har blottat extremismen i landet på ett sätt som inte ens Sverigedemokraterna hade kunnat förutse, när människor härjar runt med symboler för dödskulter vars mål är att utplåna judar.

Det är tvärtom en utveckling som Sverigedemokraterna har försökt stå emot och varnat föe – ironiskt nog samtidigt som flertalet av våra medier och stora delar av vänstern varnat om att det är en utveckling som Sverigedemokraterna hade velat se.

En kvinna taggade mig i ett Facebook-inlägg häromveckan som löd:

Sitter och lyssnar på ett inlägg från Luai Ahmed om judar som flytt från världens alla hörn, blir verbalt påhoppad av en man från Mellanöstern, han vill inte höra på den ’propagandan’. Vad är det för fel på folk idag? Och nej, det var så tyst att jag själv knappt hörde.

Läs även: Brinkemo: En rödluvemyndighet som målar fan på väggen

För islamister och pro-palestinska extremister är 7 oktober-kriget också en vändpunkt. Här har de chansen att göra det legitimt, modigt och även aktivistiskt att säga att ”Israel bör utplånas” eller ”judar styr media” eller ”Israel begår folkmord”.

Dessa är inte längre nazistiska uttalanden. Det är uttalanden som trendar på sociala medier och även uttalas av politiker och journalister i Väst.

För extremisterna är det legitimt att förfölja ”sionisterna” på flygplanen, trakassera dem på gatorna, spränga synagogor, förolämpa, demonisera och karaktärsmörda dem som anser att Israel har rätt att existera.

Vändpunkten är öppenheten med den fascistiska antisemitismen.

Det kan verka som om 7 oktober öppnade upp för denna nya ”spännande” tid, men sanningen är att detta egentligen inte är en ”ny tid”. För de flesta av dem som drömmer om att utplåna Israel har alltid gjort det, denna önskan har varit det dominerande tankegodset i Mellanöstern sedan 1948.

Det som öppnade upp för denna nya ”spännande” tid i Sverige kan sammanfattas i ett enda ord:

Migrationspolitik.

Och hade det inte varit för 7 oktober hade det blivit något annat som gjorde jobbet. Koranbränningarna? Muhammedkarikatyrer? Förbud mot slöja? Avfinansiering av islamiska samfund? Partiet Nyans? Vem vet.

Läs även: Koraszewski: Barbariets progressivism och ”dagen efter”