Det är något lurt med antisemiter i svensk politik. Enligt mina egna ödmjuka iakttagelser brukar dessa vilsna själar, som absolut inget lärt av historien, dras till Socialdemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen.

Läs även: Hjort: Varför tvekar Magdalena Andersson om Hamas?

Ibland trillar de också in i andra partier, som Sverigedemokraterna och ibland Moderaterna. När de upptäcks där brukar de sparkas nästan omedelbart. Bulletin avslöjade för två dagar sedan att en moderatpolitiker i Malmö, Mohammed Yousef Mohammed, hade deltagit i den härvidlag ökända Hamas-kopplade konferensen. Det tog några timmar innan Moderaterna ringde upp honom och uppmanade honom att säga upp sig från sina politiska uppdrag, detta enligt hans eget Facebook-inlägg i ämnet.

Han borde nog gå över till Socialdemokraterna. För där verkar antisemitism vara no biggie. En av dem som deltog på konferensen var nämligen den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Och han satt därtill på hedersplats bredvid konferensens Hamas-kopplade ordförande Amin Abu Rashed, och till och med talade på eventet.

Moderaten fick nöja sig med att sitta i publiken, den publik som El-Haj höll sitt tal till. Ändå avgår moderaten, medan socialdemokraten arbetar vidare. I riksdagen. Det blev inget stort tjafs om saken, Al-Haj tar bara timeout från sitt uppdrag i utrikesutskottet, men jobbar på som vanligt i riksdagens plenisal.

När deltagandet i konferensen blev känt reagerade partierna med andra ord väldigt olika. Moderaterna ville inte riskera något samröre med Hamas och prioriterade partiets och Sveriges intressen först. Socialdemokraterna anser sig däremot ha råd att ta risken att banalisera det inträffade av olika skäl.

Socialdemokraterna har en historia av att satsa på inbördes tävlande hästar. De är för och emot invandring samtidigt. De är för och emot skattehöjningar samtidigt. Och de är för och emot antisemitism samtidigt. Å ena sidan ville justitieministern Morgan Johansson förbjuda Förintelseförnekelse för inte så länge sedan. Å andra sidan kan riksdagsledamöter som deltar i Hamas-anstrukna konferenser ostört jobba vidare.

Icke socialdemokrater kan bara drömma om den immunitet som socialdemokratisk partibok förlänar.

Som socialdemokrat kan man kräva stramare invandring utan att anklagas för rasism. Och man kan heila loss på fyllefester och ett par decennier senare bli minister – och då klara sig undan med motsägelsefulla och i skägget mumlade ursäkter. Och man kan som sagt hålla tal på konferenser med Hamas-koppling – och bara behöva bara ta en timeout för att partiet ska anse att det har pudlats nog och att det är dags att vända blad.

Kritiken mot Al-Haj har säkert på en del håll i sossarnas värld mest uppfattats som en del av den ondskefulla konspiration som siktar in sig på att utplåna demokratin – ergo det socialdemokratiska maktinnehavet.

Läs även: REPLIK: Hamas är en terrororganisation, Mikail Yüksel!

Tack vare public service-maskineriet ser det rätt ljust ut för Socialdemokratin, som börjar titta uppåt en 39 procent i opinionsmätningarna, och ju längre den gulblå regeringen sitter, desto fler media ops för S och desto bättre siffror. Höga siffror är onekligen sossarnas grej: invandringssiffror, brottssiffror, opinionssiffror.

Jag kom att tänka på en god vän som flyttade från Sverige för ett tag sedan. Den lilla invandringskritikern i mig anade att det kunde ha med den upplevda otryggheten att göra. Men enligt hans egna hårda ord så hade det snarare med huvudstadens inbyggare att göra.

– Stockholmare är såna ytliga översittare och bryr sig mer om sitt anseende och hur de framstår snarare än hur de beter sig och hur det påverkar andra.

Stockholmare, socialdemokrater. Potato, potata.

Läs även: Skogkär: För Socialdemokraterna är tjuvfiske värre än samröre med Hamas