Den muslimska världens viktigaste teologiska auktoritet, Al-Azharuniversitetet i Kairo, uppmanar muslimer att bojkotta svenska och danska produkter på grund av Paludan. Ska Sverige då bojkotta Afghanistan, Irak, Somalia, med flera, med hänvisning till brott som enskilda afghaner, irakier och somalier begår i Sverige? frågar sig Luai Ahmed.
Den muslimska världens viktigaste utbildningsinstitution, Al-Azharuniversitetet, har uppmanat världens muslimer att bojkotta svenska och danska produkter efter att den provokativa och besvärliga politikern Rasmus Paludan bränt en koran utanför den turkiska ambassaden i Stockholm 6 januari.
Läs även: Gustavsson: Glöm inte att Rasmus Paludan är en idiot
Al-Azhar ligger i Egyptens huvudstad Kairo och har länge påstått sig sträva efter att vara en centristisk, moderat och upplyst institution, och majoriteten av egyptierna är positivt inställda till universitetet. Men, som med allt annat i regionen, dras gränsen vid sharia och den älskade och helige profeten. Måhända med svärd.
Stora delar av den muslimska världen rasar när någon annan leker med deras leksaker. Det är deras leksaker och vi borde låta bli!
Men konstigast i den här historien är att hela Sverige och Danmark och alla dess invånare alltså ska straffas, och att ländernas alla innovationer och frukterna av dess invånares hårda arbete ska bojkottas för vad en enskild dansk-svensk har gjort. En person som i varenda tidning och av snart sagt varenda kommentator redan beskrivs som Nordens största pajas.
Om vi vänder på steken och Sverige och Danmark skulle bojkotta muslimska länders produkter för vad enskilda afghaner, syrier, irakier och så vidare gör i Sverige och Danmark, så skulle vi exempelvis kunna bojkotta Afghanistan, Syrien och Somalia – vore det rimligt?
Al-Azhar menade att Sverige och Danmark tillät ”barbariska brott under den omänskliga och omoraliska fana de kallar yttrandefrihet”. Det vore uppfriskande om Al-Azhar hade samma vigör i att fördöma sina egna barbariska brott under den omänskliga och omoraliska fana de kallar religion, för så här låter det annars:
”Straffet för en öppen avfälling som lämnar gemenskapen är väl fastställd i sharia”, sade exempelvis Al-Azhar-universitets chefimam Ahmed el-Tayyib i egyptisk tv den 22 juni 2016.
Han tillade att ”en avfälling måste tvingas att omvända sig eller dödas”.
Detta är vad som passerar för religionsfrihet i delar av den muslimska världen.
Läs även: Ahmed: Statsministerns märkliga ursäkt till landets muslimer
I Norden innebär religionsfrihet även frihet från religion, alltså rätten att slippa religion. Så är det alltså inte i den muslimska världen.
Men det sägs att man måste acceptera och respektera deras sätt att se. Även om deras lagar innebär att det är påbjudet att döda ateister och människor som kritiserar religionen eller staten.
Alltför många borgerliga röster skämtar bort de kulturella konsekvenserna av massinvandringen, och lägger i alltför hög grad fokus på skattefrågor och skatteslöseri, vilka är viktiga frågor, men mildare och lättare att lösa än de katastrofala och komplexa samhällsproblem som kommer ur krocken mellan Mellanösterns medeltida föreställningar i kritiska kärnfrågor och en postmodern europeisk västvärlds.
Därför är det spännande att bevittna det kaos som såtts av en osammanhängande dansk politiker – hur lätt det i ett kritiskt läge är att lägga om kursen för ett helt land.
Ingen vet om Rasmus Paludan ens förstod att hans koranbrännande just den här gången, det är typ tjugonde gången, skulle leda till världsomspännande konsekvenser. Att det skulle trigga så många muslimer att det skulle bli omöjligt för gemene man att missa att friktionen mellan islam och Väst är större och påtagligare än vad som vanligen medges i den offentliga debatten.
Jag har nog aldrig hört någon från högern berömma Rasmus Paludan eller ens påstå att det han gör är det mästerliga genidrag Paludan själv verkar tro att det är.
Men man kan definitivt säga att Paludan är Nordens mest inflytelserika politiska figur efter Greta Thunberg.
Och lite då och då lyckas de utlösa protester och demonstrationer runt i både Väst och Öst. Bägge har högst disparata syften och uppsåt, men med samma vitalitet, blindhet och starka tro på rättfärdigheten i sin sak.
Den enas fans limmar fast sig i vägar och anfaller konstverk och uppmanar till bojkott av flyg, kött och mejerier.
Den andres fiender bränner svenska flaggor och uppmuntrar till bojkott av Spotify, Ikea, Volvo och hundratals andra svenska och danska företag.
Gott med yttrandefrihet, trots allt.
Läs även: Altstadt: Så hit ledde oss krusandet för sultanen … dags att lägga ner nu?
