Facebook noscript imageAhmed: Judarna styrde allt i min barndomsvärld
Luai Ahmed
Krönikörer
Ahmed: Judarna styrde allt i min barndomsvärld
Konspirationer om judisk allmakt har runt 1000 år på nacken. Foto: Timmy Augustsson / Antisemitisk affisch i Serbien 1941 (public domain)
Konspirationer om judisk allmakt har runt 1000 år på nacken. Foto: Timmy Augustsson / Antisemitisk affisch i Serbien 1941 (public domain)

På sistone har jag ofta anklagats för att vara betald sionistagent av såväl pro-palestinier som nazister, lustigt nog i enlighet med en konspirationsteori jag som tonåring i Jemen en gång själv omfattade. Mitt 14-åriga jag imponerades nämligen mäkta av en ”dokumentär” enligt vilken juden låg bakom allt ont här i världen, skriver Luai Ahmed.

Om du läst mina senaste krönikor i Bulletin eller följer mig på sociala medier så lär du inte ha missat att jag har försvarat Israel en hel del på sistone. Eller som pro-palestinaktivister tänker sig det, att jag har blivit ”en betald sionistagent”.

Jag väntar fortfarande på att den israeliska staten ska hosta upp pengarna, men det lär aldrig hända. Så jag får nöja mig med bara de häftiga anklagelserna. För det är ändå rätt coolt att bli anklagad för att samarbeta med det mytomspunna Mossad. Mäktigt. Nåväl, det är hur som helst alltid intressant att iaktta dessa konspirationer.

Läs även: Ahmed: Ser vi Europas framtid i Israel av idag?

Idén om att världen styrs av ondskefulla judar som bland mycket annat påstås olika intressenter för att slakta araber och få dem att fly till Europa är inget nytt under solen. I det konspiratoriska arabiska sinnet och även i den europeiska högerextrema miljön är exakt allting planerat och styrt av judarna. Jäklar vilket slitgöra för judarna, måste man ändå säga. Om det verkligen är så att ”juden styr världen”, så får det mig mest att tycka synd om juden, om något.

Min resa med konspirationsteorin ”juden styr exakt allting” började för länge sedan.

Konspirationsteorier är i och för sig rätt roliga. Men just det här, som jag kommer att avslöja för er kära läsare, är något som jag skäms över ganska mycket. Jag har inte berättat om detta för någon tidigare. Så låt oss behålla det bara mellan oss och kanske lära oss något nytt.

När jag var tonåring var jag nämligen en hardcore konspirationsteoretiker. Jag talar inte om islam här, utan om ”illuminati-spektaklet”. En av de mest virala ”dokumentärerna” i arabvärlden som jag verkligen trodde på – usch, att jag ens kallar det för ”dokumentär” idag är skämmigt – var The Arrivals.

Det är en åtta timmar (!) lång video som går att avnjuta på Youtube och som många araber har sett och tror på. Jag såg den minst tre gånger. Dokumentären citerar rikligt från koranen och haditherna för att legitimera sina förbluffande utsagor.

Och allt handlar om att judar – eller ”sionister” – styr världen genom denna illuminatisekt.

Musik och film är centrala i dokumentären som till huvuddelen ägnar sig åt att gå igenom popmusikvideor och filmer som refererar till ”sekten” som styr världen.

Har du till exempel någonsin undrat varför Rihanna täcker ett öga på så många bilder, inklusive hennes skivomslag? Har du undrat varför den amerikanska hundradollarsedeln pryds av ett öga i toppen av en pyramid? Och varför pyramider och ”ett öga” är så vanligt förekommande i musikindustrin?

Enkelt: Judarna. Eller judarna–sionisterna–illuminati.

Läs även: Brinkemo: Palestina och Israel mellan klan och stat

Vi får lära oss att Illuminati använder film- och musikindustrin till att hjärntvätta folk men också för att skryta om sin dominans. Världsledare och kändisar måste underkasta sig denna illuminatiordning, i annat fall blir de kastade under bussen.

Tupac Shakur, Dr. Martin Luther King Jr och John F. Kennedy mördades alla på grund av att de modigt stod upp mot illuminatisekten.

Madonna, Rihanna, Britney Spears, Beyoncé och Lady Gaga var tvungna att offra, alltså bokstavligen döda, någon för att få medlemskap i sekten och bli rika och berömda. Och när de senare började streta emot mot hjärntvätten och vägrade lyda sektens diktat så blev de galna, cancellerade, eller dödade – som Michael Jackson, Kurt Cobain, Amy Winehouse och Whitney Houston.

Ja, många mord blev det.

Michael Jacksons låt ”They Don’t Care About Us” är en central pusselbit i dokumentären. Låten handlar om judarna/sionisterna/illuminatisekten, såklart. När Jacksons släppte den låten, då jävlar. Sionisterna blev inte glada direkt. De började cancellera honom.

Dokumentären går ut på att filmer och musik används för att hjärntvätta människor och agendan bakom allt är att förstöra för islam och etablera sionismen och Israel. Detta påstående backas upp med diverse koranverser och hadither samt uttalanden från några ”experter”.

Och jag köpte hela skiten som 14-åring.

Nåväl, på den tiden trodde jag också på flygande hästar, att man får 72 oskulder om man dör som martyr, att alkohol leder till helvetet och att jag skulle dödas och brinna i helvetet på grund av en läggning jag aldrig valt. Med mera... Man kan lugnt säga att mitt sinne för ifrågasättande inte riktigt var färdigutvecklat. Jag var ju ett barn, men alla runt omkring mig som köpte dokumentärens budskap var vuxna.

Long story short: 16 år senare har jag vad det verkar sällat mig till Illuminatisekten. Jag förstör förmodligen islam genom att framför kritik mot religionen, jag försöker ”förstöra arabvärlden” genom att försvara Israels rätt att existera, och jag lyssnar fortfarande på popmusik och tittar på Hollywoodfilmer.

Många gånger när jag läser kommentarer om att ”Luai är betald av Israel/sionister”, något som meddelas mig ganska av ofta av pro-palestinier, men även av svenska nazister, så minns jag The Arrivals.

Nåja, nu väntar jag bara på ett samtal från judarna/sionisterna/illuminatisekten/den israeliska staten för att officiellt bli en del av sekten. I den processen lär det krävas att jag dödar någon, gör ett offer. Det kommer bli tufft för mig att välja ut någon att ta av daga.

Men eftersom jag enligt mina ”kritiker” redan idag är en sionist som berättigar folkmord och vill förstöra för islam och alla araber i världen – så svårt ska det kanske trots allt inte bli.

Läs även: Koraszewski: Krig i Ukraina och Mellanöstern och den fria världens öde

Luai Ahmed

Luai Ahmed är krönikör på Bulletin. Innan flytten till Sverige var han kolumnist för tidningarna Yemen Today, Yemen Times,  och YoO Youth Magazine. Han är också författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden. Ahmed har studerat International Business Studies på International Lebanese University i Jemen och flera kurser i International Migration and Ethnic Relations på Malmö universitet.

E-post: luai@bulletin.nu