En av de bästa sakerna med det moderna Sveriges individualism och brist på klan- och hederskultur är att man inte behöver ta ansvar för andras åsikter, handlingar och misstag.

Att invandra från Mellanöstern till Sverige har fått mig att inse att min mammas ”heder” inte är ”min heder” – hon får göra vad hon vill så länge hon inte skadar andra. Hon tar ansvar för sitt eget liv, och jag tar ansvar för mitt.

Läs även: Brinkemo: Gotland är som ett Sverige fruset i tiden

Om jag som invandrad jemenit får för mig att Sverige är ett pissland och bestämmer mig för att ”göra kaos” – för att låna Miljöpartiets ortenslang – då ska jag straffas eller utvisas. Inte min mamma eller pappa. De ska inte räknas som skyldiga till vad jag gör oavsett om jag är 17 eller 19 år gammal.

Att vara en förälder som har misslyckats med att uppfostra ett barn kan inte ligga till grund för ett utvisningsbeslut.

Att Sveriges invandringspolitik har resulterat i ökande våld är uppenbart, men en helt annan diskussion. Det här med att tävla om att lägga de förslag som låter ”tuffast” är hur som helst ingen bra idé. Det är möjligt att det hjälper SD i opinionen lite, men de som röstar på SD vill att det ska gå väl för landet Sverige, inte bara partiet SD.

Kollektiv bestraffning negerar såväl människans handlingsfrihet som hennes personliga ansvar. Det flyttar ansvaret från individen och förlägger det någon annanstans: i socioekonomiska strukturer, rasism, diskriminering eller en trasslig uppväxt.

Om en trasslig uppväxt för en kriminell innebär att den kriminelles föräldrar ska betraktas som medskyldiga med straffansvar, varför inte även göra våra politiker medskyldiga? Det är ju de som så vältaligt försvarat och genomdrivit en ogenomtänkt politik som sått fröna till den ökande kriminaliteten, liksom till de svårt segregerade bostadsområden som resulterar i just bland annat trassliga uppväxter.

Ett parti som har gjort sig känt för bedrövlig kollektivbestraffningspolitik är Socialdemokraterna. Det finns hur mycket hårresande hyckleri som helst att hämta där, fall där man, med berått mod, utvisat skötsamma och hårt arbetande invandrare, samtidigt som man låtit kriminella invandrare stanna.

Ta till exempel fyrbarnsfamiljen som bodde i Säffle i 13 år men utvisades, detta eftersom den ena föräldern hade glömt att ta ut semesterlön. Man utvisar hela arbetande familjer, men behåller utan att blinka hela arbetslösa klaner. Varför denna diskriminering?

Ogenomtänkta utvisningar, som mycket liknar kollektiva bestraffningar, borde få förbli usel socialdemokratisk politik, inte göras till sverigedemokratisk.

Mycket av SD:s politik är i det närmaste omöjlig att invända emot. Men att kollektivt bestraffa hela och oskyldiga familjer för vad ett av barnen ställt till går definitivt att argumentera emot, det är till och med ganska enkelt.

Jag önskar mig ett SD som tänker igenom sina förslag, till exempel ett SD som ställer tuffa språkkrav för att bli medborgare, men som även tar hänsyn till att äldre invandrare som har svårare att lära sig språket, kan behöva lättare prov.

Ett argument som har förts fram för kollektiv bestraffning av SD:s riksdagsledamot Tobias Andersson i Sverige Möts, är att exempelvis mammor, pappor och släkt som langade sten till sina söner för att kastas mot poliser under korankravallarna – de ska straffas.

Läs även: Ahmed: Ställ krav för medborgarskap

Men dessa släktingar är redan kriminella i egen rätt och bör därför utvisas allihop. Det är inte detsamma som att vilja utvisa en mamma på grund av ett enstaka barn som begår kriminella handlingar.

Vad sägs om de mammor, pappor, släkt och vänner som tar kraftfullt avstånd från korankaoset och önskar att de kunde göra något åt segregationens barn, få dem att kamma till sig, men de har inte lyckats hittills?

Varför skulle de straffas? Varför skulle de utvisas?

Vad sägs om 50-åriga Fatima i Hjällbo som gärna vore den första att skriva på sin kriminella sons utvisning?

– Jag är den förste som skriver på pappret i domstolen, sade Fatima till Aftonbladet när hon pratade om sin sons härjningar i Hjällbo.

Varför ska hon göras skyldig för något hennes son har gjort?

Liksom Fatima har Sverige misslyckats med att ”uppfostra” väsentliga delar av landet till konstruktiva bostadsområden, familjer – och individer. Det betyder inte att Sverige ska straffas heller.

Det betyder däremot att Sverige måste hitta lösningar, lära sig diskutera allvarliga samhällsproblem, vitalisera sin demokrati och låta det vara högt i tak. Det går inte att finna lösningar på landets mest brännande problem om man hela tiden flyr från plågsamma, såriga och känsliga frågor.

Hade Sverige sedan tidigare haft förmågan att hålla en öppen diskussion, så hade alla svenska riksdagspartier vid det här laget haft flera egna förslag på hur man kunde ta itu med mellanösterniseringen av delar av landet.

Men idag är det bara SD, och i riksdagen finns ingen annan, det saknas helt konkurrens eller alternativa lösningar i dessa frågor. Så det finns inte direkt några andra partier att hålla i handen, även om de övriga då och då kanske lite motvilligt lägger fram någon otillräcklig motion.

Läs även: Brinkemo: Idyllen idag kan vara klanland imorgon

Jag tror att den största rädslan som gemene svensk känner inför SD:s väg mot makten – och jag räknar mig till den skaran eftersom jag åker tunnelbana – är att SD egentligen är sossar i förklädnad. Med sossarnas faiblesse för kollektiva lösningar och kollektiva bestraffningar.

Och vi har haft nog med sosseri i landet. Stoppa sosseriet! På riktigt!