Bredäng har sitt kriminella nätverk, Vårby likaså, liksom Östberga, Märsta och Södertälje.

Kriminella gäng ges ofta namn efter sin geografiska placering, när de inte får beteckningar som Shottaz, eller Dödspatrullen, båda från Järvafältet.

Men här på Gotland finns inte något Gutanätverket. Därför läser vi inte heller om gängkriminella uppgörelser, sprängningar, skjutningar och mord eller parallella domstolar i Slite, Hemsö, Havdhem eller Visby.

Läs även: Brinkemo: Almedalen som en bild av det svenska kynnet

Gotland är som ett Sverige fruset i tiden. Inte bara för kyrkoruinerna, de gamla husen längs med kullerstensgator och den 800-åriga stadsmuren med sina portar och torn kring Visby – ett svartbygge som restes under Magnus Ladulås tid vid makten på 1200-talet. Den sociala strukturen, liksom kriminaliteten, andas Gammelsverige. Medan få på fastlandet har någon aning om vilken socken man tillhör är det sedan medeltiden en levande identitet på ön. Den är navet här på Gotland. Varje socken var och är ett samhälle för sig, med sin historia och sina traditioner, sevärdheter, minnen och gemenskap.

Då, en gång i svunnen tid, byggde varje socken sin egen kyrka, inte bara av religiösa skäl, det var på kyrkbacken affärer och mellanhavanden gjordes upp och fungerade som ett administrativt verktyg. Det finns lika många socknar som kyrkor – 92 stycken.

Begreppet utsocknes betecknar den som kommer någon annanstans ifrån än den egna socknen. Det är sådana som jag, Ulf Kristersson, Magdalena Andersson och alla andra tillresta under en Almedalsvecka.

Andra utsocknes, geografiskt och kulturellt betydligt längre ifrån än svenskarna på fastlandet, asylsökande, har fram till nyligen varit ytterst fåtaliga. Därför är antalet utlandsfödda relativt sett få. Gotland är det län som har lägst mottagande i landet, 5,4 personer per 1 000 invånare.

Läs även: Kommentar: Nooshi Dadgostar i Almedalen – om det förflutnas segrar

Medan Sverige i stort har cirka 20 procent utlandsfödda är motsvarande siffra drygt 9 procent. De vanligast förekommande födelseländerna för boende på Gotland med utrikesbakgrund (2019) är Syrien (559 personer), Finland (450 personer), Thailand (255 personer), Afghanistan (265 personer), Tyskland (206 personer) och Irak (153 personer). En helt annan demografisk sammansättning, alltså, än övriga Sverige. På senare tid har det kommit ett hundratal ukrainare för tillfälligt skydd från kriget i sitt hemland.

Det var först den 1 mars 2016, när bosättningslagen trädde i kraft, som Gotland började ta emot asylsökande i någon större mängd. Lagen stadgade att alla kommuner är skyldiga att ta emot personer som är nyanlända, för bosättning.

När jag frågar runt här på Almedalsveckan bland gotlänningar om integrationen av asylsökande svarar många att det hittills tycks fungera väl. Och frågan är, förutom att de små volymerna spelar roll, om inte ett samhälle med gotländsk social struktur är bättre skickat än övriga Sverige att ta emot utsocknes.

Här känner alla inom socknen varandra och man träffas i hembygdsföreningen där man avhandlar gemensamma intressefrågor. Förutom sociala evenemang som sockenbastu, pingisturneringar, quizzkvällar, teater, bio och konserter, samarbetar man för att säkra vattentillförsel, utveckla kollektivtrafik, vindkraft och bildar fiberföreningar.

Läs även: Brinkemo: Det är svårt att sia – i synnerhet om framtiden

Det ligger på så sätt i allas intresse att innesluta den nyanlända i en fungerande gemenskap. Det är engagemang från civilsamhället på riktigt och försvårar isolation från det omkringliggande samhället.

Kanske är det därför den kriminalitet som finns här på Gotland mer visar spår av den gamla sorten: våld i hemmet, fyllebråk och rattfylla.

Varken klan- eller gängkriminalitet har nått ön.
Det lär dröja innan vi får läsa om Gutanätverket.

Förhoppningsvis aldrig.