Facebook noscript imageAhmed: Kulturella avgrunder och det meningslösa ordet ”integration”
Luai Ahmed
Krönikörer
Ahmed: Kulturella avgrunder och det meningslösa ordet ”integration”
Foto: Timmy Augustsson, Brian Inganga
Foto: Timmy Augustsson, Brian Inganga

Det tycks saknas ett ord för hur djupt den svenska naiviteten når, och den integration som många talar om vet ingen hur den ska gå till eller ens vad den skulle bestå i. Hur integrerar man hundratusentals människor i en kultur de inte förstår alls? frågar sig Luai Ahmed.

Det här med ”integration” bör alltid hanteras med en viss skepsis. Detta eftersom de flesta självutnämnda experter i frågan brukar ordet ”integrationen” för att framhäva sin kunnighet och sitt djup utan att faktiskt veta vad de pratar om.

Läs även: Sjölander: Hur lång tid kommer integrationen att ta?

Enligt dem är konceptet ”integrationen” banbrytande. Men vad i hela friden anser de egentligen att ordet betyder? Vem vet vad ordet betyder? Kan man på fullaste allvar använda ordet ”integration” när man pratar om hundratusentals eller miljontals människor?

Det finns många problem med ordet integration.

Det första är att det inte går att ”integrera” miljoner människor i ett nytt samhälle. (chockerande nyhet, jag vet).

Det andra är att ”integration” i stället för ”assimilation” alltid kommer att leda till samhällsproblem, kulturkrockar och ”sverigedemokrater” som vägrar hela kalaset.

Det tredje är att svenskar säger integration men menar assimilation.

Det fjärde är att Sverige aldrig har krävt varken integration eller assimilation – tja, förrän för 13 sekunder sedan.

Det femte är, och det är det sorgligaste, att det är alldeles för sent för vare sig integration eller assimilation, på grund av det första problemet: det går inte att integrera miljoner människor i ett nytt samhälle.

Varje gång jag snackar med mina vänner från Mellanöstern, som fortfarande bor i Mellanöstern, slås jag av just hur naiva svenskar är. Inte ens de svenskar som kallar andra svenskar ”naiva” förstår riktigt hur naiva svenskar är.

Det är nog dags för det svenska språket att finna ett nytt ord för svensk naivitet, men låt oss lämna det till lingvisterna.

En god vän till mig är bosatt i Jordanien och frågade förra veckan vad jag pysslade med numera. Jag berättade att jag jobbade på en krönika som handlade om bostadssegregationen i Sverige, där jag delvis förklarar den genom vit flykt. Jag förklarade fenomenen vit flykt och bostadssegregation så gott jag kunde. Jag berättade även för honom att jag förberedde en annan krönika som skulle handla om ”integration”.

Efter min monolog blev han tyst. Sedan började han prata.

Han berättade om en etiopisk ”tjänare” som hans familj importerat från Etiopien för att sköta hushållets ärenden: allt från städning och matlagning till tvätt, blomvattning och inköp. De flesta medelklassfamiljer i Mellanöstern brukar betala en ”tjänare” från Somalia, Etiopien eller Eritrea för dessa hushållsgöromål.

Hon kom från en by i Etiopien, en utfattig analfabet vars familj skickat henne till Jordanien för att tjäna pengar och skicka tillbaka till byn. Det finns företag som organiserar denna hantering. Lönerna för “tjänarna” ligger på mellan 50 och 250 dollar i månaden. Familjerna tar tjänarnas pass så att de inte kan fly hushållet. Det hela ekar människohandel och slaveri, men det är en diskussion för en annan krönika.

Läs även: Brinkemo: Balladen om integration eller assimilation

I Jordanien firar befolkningen kungens födelsedag årligen. Det blir fyrverkerier och arabiskt kaos på gatorna: biltutor, zaghrouta (en sorts tungvrickande tjut vanliga i levanten), musik och dans.

För den etiopiska tjejen som upplevde detta för första gången var det en chock. Hon hade nämligen under sina 20 år aldrig upplevt ett ”firande”. Aldrig sett människor fira något alltså, någonsin.

Min väns familj försökte förklara konceptet för henne, men hon förstod ingenting.

Hon förstod inte vad ”firande” var för någonting, och de kunde inte förklara det för henne heller. Att hon inte kunde arabiska och att de inte kan amhariska hjälpte förstås inte saken heller.

Hon bara tittade på i total chock.

– Det finns folk som kommer från så väsentligt olika kulturer, som inte ens begriper vad firande är, vad rättsväsendet är för något, vad en domstol betyder, vad rättvisa innebär. Än mindre demokrati, mänskliga rättigheter eller jämställdhet. Det är inte alls konstigt att svenskar flyr från sina bostäder så fort svarta och araber flyttar in. Det är verkligen inte alls konstigt. Det är snarare konstigt att det finns svenskar som stannar kvar i bostadsområden när många främlingar från väsentligt annorlunda kulturer trillar in.

När han var klar med sin utläggning blev jag tyst.

Där satt jag, svenskt naiv med min kalla kopp kaffe, och trodde att jag visste vad min ”integration”-krönika skulle handla om.

Men jag vet inte vad integrationen ska handla om, inte när det handlar om miljoner människor, den integrationen vet jag verkligen inte hur den ska gå till. Allt jag vet är att de flesta som brukar ordet inte heller vet vad det betyder, eller hur det ska gå till.

Men gärna låtsas som om de gör det.

Läs även: DEBATT: Missriktad humanism försvårar integrationen

Luai Ahmed

Luai Ahmed är krönikör på Bulletin. Innan flytten till Sverige var han kolumnist för tidningarna Yemen Today, Yemen Times,  och YoO Youth Magazine. Han är också författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden. Ahmed har studerat International Business Studies på International Lebanese University i Jemen och flera kurser i International Migration and Ethnic Relations på Malmö universitet.

E-post: luai@bulletin.nu