Mitt korta och enkla svar är ja. Till skillnad från den botaniska världen som definierar invasiv som “icke ursprunglig art vilken påverkar det ekosystem som arten koloniserar” (NE) har ideologier dock olika hög grad av invasivitet. Man kan parafrasera definitionen med “icke ursprunglig ideologi vilken påverkar det samhällssystem som ideologien koloniserar.”
Läs även: Altstadt: Teflonkungen Bildt på uppdrag i Turkiet
PÅ en skala från 1–5 är den demokratiska ideologien minst invasiv då den i sin grundstruktur genom fria och hemliga val för alla oavsett kön möjliggör regimskifte, värnar medborgares fri- och rättigheter och är sekulär, det vill säga skiljer på politik och religion. Invasiv är den dock i den mån att den tar över tidigare förhärskande statsskick.
För bara lite mer än hundra år sedan hölls det första svenska demokratiska valet i september 1921. Tiden fram tills dess hade kantats av statskupp och påföljande ny regeringsform 1809. Det gamla ståndssamhället och kunglig makt försvann mycket tack vare upplysningens frihetsideal och åtskillnad från religionens makt som dittills hade levt i symbios med den politiska makten.
Parollen om att Guds ord står över alla majoriteter och att det i bibeln inte står något om människors rösträtt förpassades till historien om civilisationens utveckling.
Invandringen påbörjades runt 1860 och skedde fram till 1970-talet i huvudsak från europeiska länder med samma eller liknande kulturella värderingar och religiösa bakgrund.
Sveriges befolkning mognade till ansvarsfulla medborgare och kunde tack vare politiska visionärer, stor arbetskraftsinvandring från framför allt Finland (585 000 finländare mellan 1945-2014) och tillgång till närmast oändliga naturtillgångar växa sig ekonomiskt och politiskt stark.
Men från 1970-talet började Sverige ta emot utomeuropeiska invandrare från helt andra kulturer som aldrig genomgått upplysningens omstörtande samhällsbygge och frigörande från förtryckarregimer. De kom framför allt från Mellanösterns islamistiska styrelseskick vars ideologi är demokratins motsats. Dess samhällssystem bygger på politisk och religiös symbios, alltså det statsskick som Sverige definitivt lämnade 1809.
I och med att Sverige öppnade sina gränser för massivt politiskt asylsökande från icke-demokratiska länder påbörjades en ny och avgörande trend i det svenska samhället. En betydande del asylsökande motsätter sig nämligen integrering i det svenska samhället och hävdar Allahs gudsord över Sveriges majoritetsstyre. Inte av illvilja eller dunkelt försåt utan helt enkelt för att Allahs dekret är en bärande och icke ifrågasatt del för en majoritet muslimers världsbild.
Läs även: Skogkär: I skuggan av terrorhotet flyttar islam fram sina positioner
Denna inställning möttes av missriktad svensk humanism om att göra “Sverige till en humanitär stormakt” (Reinfeldt) och politiskt korrekt opinion mäktade inte förstå att demokrati inte är en självklarhet utan måste försvaras mot invasiva ideologier.
Hur ska då detta ske?
Svaret är utbildning och stängning eller i alla fall slut på bidrag till muslimska privatskolor som propagerar islamism, det vill säga Allahs dekret över svensk lag. Alla barn från förskoleåldern ska undervisas i demokrati, humanism och svensk värdegrund av tolerans mot oliktänkande. Sverige ska inte ha parallellsamhällen där bara en sanning tillåts.
Invandrare ska svära en ed att följa Sveriges lagar och den lagstiftande församlingen ska se till att lagar implementeras och ingen hänsyn tas till för tillfället politiskt korrekta föreställningar som i längden undergräver svensk demokrati. Media kommer även att ha ytterst viktig roll i att avslöja rörelser och organisationer som hotar vårt samhällssystem och beskär vanliga invandrares fri- och rättigheter.
Läs även: DEBATT: Är det irrationellt att vara rädd för islam?
Richard Conricus
Författare och samhällsdebattör
