”Jag vill se mer blandade områden. Vi vill att svenska ska vara det naturliga språket i hela Sverige”, säger Magdalena Andersson tilll DN. Egentligen ett helt normalt uttalande. Men enligt elitsvenskarna på Södermalm är det ett ovärdigt och rasistiskt uttalande som bara hörs i kretsarna av” obildade raggare” och ”rassiga politiker” som Åkesson.

Men det blir värre: ”Vi vill inte ha Chinatown i Sverige, vi vill inte ha Somalitown eller Little Italy”.

Läs även: DEBATT: En hijab är lika opolitisk som en Trump-keps, Stadsmissionen!

Sådana här uttalanden brukar mötas av upprördhet och avsky när de kommer från sverigedemokratiska politiker. För, låt oss vara ärliga, sverigedemokrater är inte lika mycket värda som andra människor, så ser den journalistiska ordningen ut.

Tur att Andersson spädde ut uttalandet med Italien och Kina, för att ta udden av det. Som om Sverige riskerade att få Chinatowns eller Little Italys. Tyvärr är det så för Jimmie Åkesson, att trots att han är skicklig på att formulera sig och hade kunnat säga till punkt och pricka samma sak som Andersson, så hade landets medier, politiker och journalister fortfarande fokuserat på ”Somalitown”, om det var han som stått för utsagan. I vänsteraktivisternas version hade det återgivits som att ”Jimmie Åkesson önskar koncentrationsläger för etniska somalier”, måhända något inlindat.

Annie Lööf, Annika Strandhäll och Morgan Johanssons, vars dagliga värv tycks bestå i att twittra skärmdumpar på Sverigedemokraternas tweets och aggressivt tilläga att ”Detta är rasism och fascism. Detta är vad M och KD vill samarbeta med!”, var förstås knäpptysta inför Magdalena Anderssons uttalande om Somalitown.

Hade det handlat Åkesson hade det avfattats hundratals arga tweets som sedan retweetats flitigt. Men så här ser det nu ut. Som sagt, SD:are är inte lika mycket värda. Trots att ”alla” är lika mycket värda.

Läs även: Analys: Socialdemokraterna främjar islamism

Somalitowns uppstår ur mångkultur. Ingen vill ha en mångkultur som frontalkrockar med den svenska, inte ens Magdalena Andersson. Skillnaden är att Åkesson har vågat ställa sig upp i båten, och skaka om i diskussionen, långt innan Overton-fönstret tillät det. I själva verket gick Åkesson i bräschen för att öppna sagda fönster.

Utan Jimmie Åkesson hade Magdalena Andersson aldrig vare sig kunnat eller vågat uttala sig som hon gör idag. Hon borde tacka honom, men innan hon tackar honom borde hon be honom om ursäkt.

Om Jesus dog för våra synder, så förefaller Åkesson ha blivit naziststämplad för socialdemokratins synder.

Men låt oss inte gå vilse i religiösa analogier. Detta är verkligheten. Detta är ett tidigare välfungerande samhälle som krackelerar. Sverigedemokraterna, liksom alla andra på vänster- och högerkanten som blivit anklagade för rasism, högerextremism och nazism, har all anledning att vara fly förbannade över de tankepolisiära insatser som pågått i decennier.

Vi får inte låta S och deras vänner köra vidare helt ostört, utan att varken förklara sina totala positionsomsvängningar eller be om ursäkt för den brunsmetning de gjort sig skyldiga till, eller för det hyckleri de nu ägnar sig åt.

De får inte införa ”språkkrav” för medborgarskap innan de erkänner att ”SD hade rätt i denna fråga”. Socialdemokraterna behöver lasta av en ocean av ursäkter till Sverigedemokraterna, men framför allt det svenska folket. De får inte låtsas som att ”de har alltid tyckt så.”

Beklagligtvis är det alldeles för sent att inte vilja ha ”Somalitown”. Jag blev både glad och rejält irriterad när jag läste Magdalena Anderssons intervju i DN. Och twittrade ut att ”I princip har jag sagt att jag inte vill ha ’Somalitown’ i Sverige i fyra år nu och blivit kallad för nazist och högerextrem, men underbart att en socialdemokratisk kvinna säger det så att det bli rumsrent och rimligt i stället för nazistiskt och högerextremt.”

En av kommentatorerna svarade att ”Hellre Somalitown än somalier bland svenskar. Allra bäst för somalier är dock Somalia.”

Där är vi nu.

Många svenskar vill vända ryggen åt mångkultur och invandrare på grund av en migrationspolitik som havererade för mycket länge sedan.

”Hårda ord” inför valet lär inte göra något åt svenskarnas besvikelse och ilska – och de har all rätt att känna besvikelse och ilska. Och mycket hade varit vunnet om man faktiskt hade lyssnat på invandringskritikerna genom åren istället för att kladda med olika bruna etiketter.

Läs även: Brinkemo: De första stegen mot libanonisering har tagits

Den största stenen Andersson bör vända på är en moralisk sådan. Klarar hon av det? Det tror jag inte. Det är så sällan politiker intresserar sig för moralfrågor. Politik är trots allt ett smutsigt spel.