Sveriges Radios Kaliber sände den 24 april ett gåshudsframkallande avsnitt om ett så kallat släktbaserat kriminellt nätverk som sätter skräck i Hammarkullen och andra delar av Angered.

Reportaget noterar att ”alla” i området känner till släktnätverket och dess kriminella verksamhet. Något annat som alla känner till, som reportaget däremot inte berättar om, är att det handlar om, för att låna Richard Jomshofs favoritbegrepp, ”ett importerat problem”.

Läs även: Sandström: Ständigt prat om människors lika värde och rätt

Nätverkets våldskapacitet ligger på en sådan nivå att gymmet Nordic Wellness tvingades stängas därför att personalen inte vågade gå till jobbet.

Dagens Nyheter gjorde en ytterligare granskning av läget i Hammarkullen och kom fram till att kriminaliteten inte enbart handlar om dominansbeteende och ett förakt mot lag och ordning, utan även om ett regressivt ultrakonservativt hot mot de liberala ideal som anammas av det svenska samhället.

– Vi vill med hbtq-flaggan visa att vi är en inkluderande, demokratisk plats, sa Elizabeth Chandy, enhetschef för biblioteken i Hammarkullen, om en liten prideflagga som stod i biblioteket i Angered.

Den eftersträvade inkluderingen genererade dock inte önskade reaktioner. Ett gäng högljudda ungdomar förklarade att man borde skära halsen av homosexuella. Biblioteket gjorde dock ingen polisanmälan. Någon säger mig att hade detta handlat om blonda ungsvenskar, så hade händelsen polisanmälts.

Vi hade säkerligen kunnat se fram mot hela dokumentärer om “högerns hat mot hbtq-personer.” Aftonbladets ledarsida hade hajpat storyn som om det hade handlat om självaste Ebba Busch.

Något som svenska opinionsbildare och kulturkrigare inte vill ta till sig är att den här sortens hat och förakt inte stannar vid homosexuella. Människor som hatar homosexuella brukar också förakta judar och kvinnor. Det är ett dödligt förakt som jag känner väl igen, ett förakt som jag växt upp med och matades med som barn.

Som liberal och homosexuell borde jag väl själv vara rädd för den svenska verklighet där invandrarbarn hotar med att skära halsen av homosexuella. Men jag är faktiskt inte rädd, jag slutade vara rädd för länge sedan. Rädslan har liksom förvandlats till en cynisk nonchalans mot majoritetssamhällets förbluffande självdestruktivitet

Läs även: Lidström: Hög tid för folkriksdag 2.0

Den svenska konflikträdslan och den bedrägliga självbilden som världens främsta förkämpar för jämställdhet och fred rasar och smulas sönder för varje dag som går, för varje anställd som inte vågar ta sig till jobbet, för varje mord som inträffar, för varje våldtäkt som begås, för varje barn som förnedringrånas, för varje jude som täcker sin davidsstjärna, och för varje bög som inte vågar synas.

Tystnadskulturen är makalös hos samma människor som brukar skrika högst om de ”hot mot demokratin”, ”hot mot homosexuella” och “hot mot judar” som de framhärdar i att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna företräder.

Vilket hot? Björn Söders ”elaka” twittrande om Drag Race, ett tv-program om män som klär ut sig till kvinnor och som vi finansierar med skattemedel?

Det påtagligt synliga och våldsamma hotet mot demokrati, judar, kvinnor och bögar som borde engagera de på den rödgröna planhalvan är samma hot som vi såg förra året när hundratals islamister var modiga nog för att åka i fängelse – för att visa att demokratin inte betyder någonting för dem.

Jag skummade igenom alla stora vänsterskribenters och aktivisters Twitterkonton, och försökte hitta en enda tweet, bild, retweet eller kommentar som delats om de skrämmande uttalandena i reportaget från Hammarkullen.

Jag närde en förhoppning om att någon skulle visa solidaritet med homosexuella, vilja bidra till kampen mot Mellanösterns totalitära förakt mot hbtq-personer.

En solidaritet som delar av vänstern i Frankrike och Tyskland faktiskt visar.

Jag letade och letade efter ett enda inlägg.
Något alls.
Men fann ingenting.
Inte ett enda ord.
Jag letade förgäves.

Det enda jag fann var tystnad, feghet och absolut hyckleri.

Och tystnaden förklaras med att vänsterns värsta mardröm har besannats. Högerextremismen har tagit över samhället enligt deras något märkliga världsuppfattning.

Den genomsyrar det svenska samhället i Rinkeby, Angered, och Rosengård - de rödgrönas skapelse och kryptonit.

Läs även: Brinkemo: När ”den svage” går bärsärkagång