På en gymnasieskola i belgiska Genk jagades ett tiotal elever av muslimska ungdomar. De skrek ”Allahu Akbar” för full hals, spottade på och hotade eleverna. Skolungdomarnas brott? De bar på en hbtq-flagga. Den islamiska stenåldern har fått fäste i hela Europa samtidigt som etablerade medier fortsätter att vara knäpptysta, skriver Luai Ahmed.
Nyligen skrev jag om vänsterns pinsamma tystnad kring hur ett gäng ungdomar i Hammarkullen hojtat om att halshugga homosexuella vid åsynen av en liten prideflagga på ett bibliotek.
Tyvärr är denna sorts dödliga hot mot htbq-personer, judar och tänkta hädare i hela Europa, inte bara i vårt kära Sverige.
Den 11 maj, i torsdags, kördes en kampanj på en gymnasieskola i Genk i Belgien, i ett välvilligt försök att stå upp för hbtq-personer samt motarbeta homofobin på skolan. Gensvaret från närvarande muslimska elever blev inte det man hade hoppats på.
Tiotals muslimska ungdomar, varav många födda och uppväxta i Belgien, skanderade hotfullt och skrek ”Allah akbar” för full hals. De regnbågsfärgade eleverna jagades bort, de spottades på och hotades. Flaskor kastades och eleverna var tvungna att gå tillbaka till sina klassrum.
Läs även: Ahmed: När invandrarbarn vill halshugga bögar tiger vänstern
Utopin som vänstern drömmer om slogs snabbt i spillror när de muslimska eleverna satte ner foten och tydligt deklarerade att någon hbtq-acceptans inte kunde komma på tal. För dem råder inga tvivel – det är glasklart att enligt profeten Mohammeds lära är ”hbtq” något som ska straffas, inte tolereras. Vilket är exakt vad de muslimska eleverna gav sig åstad att göra – straffa de elever som fått för sig att vifta med regnbågsflaggan.
Skoladministratörerna syns inte i de videor av händelserna som cirkulerar på sociala medier. Men skolledningens plikt i sammanhanget är uppenbart – de måste stampa ut de vidriga homofoba och hatiska attityder som bevisligen sprids och florerar bland ”skolbarnen”.
Hade skolledningen var lika försiktigt curlande om eleverna stått och skrikit ”Sieg heil”?
Det ”försvara-invandrare-till-varje-pris-komplex” som vuxit fram inom den europeiska vänstern har gjort att islamisterna inte ens försöker dölja sitt hat och sin motvilja mot det liberala europeiska.
Och i bakgrunden gastas allt oftare ett ”Allahu akbar”, med total tystnad som svar.
Kanske ska tystnaden förstås med att man förstått vad som avses med ”Sieg heil”, men att man inte har en aning vad det arabiska ”Allahu akbar” egentligen syftar på när det används som stridsrop.
Och nej – det är inte exakt samma sak. Men bägge talar om kompromisslös kamp och övertygelse om absolut överhöghet.
Tystnaden är förvirrande.
Kanske för att det är myndigheterna själva som slog upp sina portar, i jämlikhetens och acceptansen namn, och att just den öppenheten och toleranssträvan har lett till att jämlikheten och toleransen nu är svårt hotade.
Skoladministratörerna satt nog tysta och tittade från sina fönster: rädda, ångerfulla och skamfyllda. De har alla skäl att känna oro och skam.
Det är dock inte särskilt synd om dem, däremot är det rätt trist för de homosexuella, judar och kvinnor som inte har haft något finger med i den invandringspolitik som lett oss hit.
Dessa tidigare utsatta grupper kunde ganska nyligen för första gången på hundratals år luta sig tillbaka och ta det lugnt, i förtröstan på att lagarna och rättsstaterna i Västeuropa till slut faktiskt stod på deras sida och backade dem.
Det som vi däremot idag ser hända framför våra ögon ger skäl till verklig oro. Vi börjar långsamt inse att den muslimska generationen Z (födda efter 1995) visar sig vara mycket mer islamistisk och väsentligt intolerantare än någon annan religiös demografi i Europa, och det är mycket skrämmande.
Så skrämmande att vänsteraktivisterna och politikerna i medierna tiger av rädsla.
Och de här problemen är inte begränsade till Belgien.
I Sverige har vi gott om våldsamma, hotfulla islamister som sprider sina idéer i varje hörn av landet, och skriker samma hotfulla mantra om “Allahu akbar”.
Samma mantra som hördes när européer halshöggs på gatorna.
Samma mantra som kommer att få européer, förr eller senare, att förstå att det kulturella kriget inte handlar om konservativa med konservativa idéer från 60-talet.
Utan att det kulturella kriget handlar om att stenåldern har fått fäste i Europa.
Läs även: DEBATT: Muslimer i Sverige måste börja ta ansvar