Såväl kristna som sverigedemokrater och liberaler avkrävs ansvar för olika medlemmars mindre lyckade insatser, men det verkar inte gälla muslimer. När korankravallerna chockade landet ägnade sig vanliga muslimer inte åt självrannsakan, utan snarare åt att kräva hädelseförbud och att uttrycka sin avsky för en dansk provokatör. Det är hög tid för Sveriges muslimer att ta sig en titt i spegeln, skriver Mosa Mazroui-Sebdani.
Många muslimer oroas över den ökade intoleransen i samhället, men den utvecklingen är i stort sett deras eget ansvar, och de enda som kan vända utvecklingen är de själva. I åratal har Sverige och Europa sett utbredningen av salafister och muslimska brödraskapet, sett korankravaller, IS-jihadister och liknande.
Läs även: Brinkemo: Blodsbandstolkad islam och korankravallerna
Nu ett bra tag efter valet 2022 börjar SD:s etablerade position bli allt mer normalläge, och få orkar skrika så högt över det som de gjort tidigare. Dock är det lätt att glömma hur extrem beröringsskräcken en gång var. Det har kostat Johan Pehrson och Liberalerna mycket, trots att de aldrig ens har sagt att de vill regera tillsammans med SD. Att bara förhandla med dem har varit såpass tabubelagt att det splittrat partiet.
Liknande nolltolerans kan man bevittna gentemot kyrkorna och kristna politiker. Att ens nämna möjligheten till begränsningar av aborträtten, eller uttrycka kritik mot hbtq-rörelsen, kan bli slutet för en offentlig person.
Jag är varken kristen eller Sverigedemokrat och skriver inte till deras försvar, men liknande krav ställs inte på muslimer och definitivt inte bland muslimer.
Tvärtom verkar långt mer extrema idéer vara såpass normaliserat att även många i övrigt sekulära muslimer har ett passivt förhållningssätt till idéer som i resten samhället är fullständigt oacceptabla.
Man kan tycka att korankravallerna 2022 borde orsakat en kris bland svenska muslimer. Medan hela övriga samhället chockades över brända bilar och mordförsök så verkade många av dem istället fokusera på Rasmus Paludans provokationer och på att argumentera för ett förbud mot koranbränningar.
Även om koranbränningarna utfördes i syfte att provocera så borde givetvis fokuset ha legat på den orimligt oproportionerliga och i allra högsta grad olagliga och omoraliska respons det väckte.
Att extrema hållningar accepteras som något normalt kan vi även bevittna i populärkulturen, exempelvis kan den kände UFC-fightern Khamzat Chimaev stå och posera på sin instagram med Tjetjeniens diktator utan att någon höjer ögonbrynen (sökte inte han asyl från Tjetjenien?). Andrew Tate som för inte så längesen konverterade till islam blev gripen för trafficking och försvaras ändå av andra, och självaste Mahmoud Khalfi, imam på Stockholms moské, kan öppet säga till Dagens Nyheter att han är inspirerad av Muslimska brödraskapet.
Expressen har flera gånger skrivit om den (ö)kände salafisten Moosa Assal, den så kallade Medinastudenten, och även där kan man se helt vanliga mainstream muslimer försvara honom.
Läs även: Ahmed: Islam tillåts trumfa Sveriges yttrandefrihet
Nyligen gav Sameh Egyptson ut sin doktorsavhandling Global politisk Islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, och även om jag ännu inte läst den så vet jag att det inte är första gången han informerar resten av oss om hur illa det står till med den islamistiska extremism som tillåts florera fritt i Sverige.
Förutom alla hans egna publikationer så var han även gäst på Aron Flams podcast redan 2019 och pratade om just detta.
Min poäng är att Sveriges muslimer, som många gånger är snabba på att försvara sig, och som också är snabba att fördöma andras kritiska inställning, verkar sakna all form av kritiskt tänkande, moral eller ryggrad när det gäller den egna gruppen.
Att å ena sidan agera alarmistiskt, som när Johan Pehrson drack kaffe med Jimmie Åkesson, för att nästa dag se mellan fingrarna när deras imamer inspireras av Muslimska brödraskapet (som bokstavligen är direkt inspirerade av fascismen) gränsar till humor. Kanske ska de rensa upp bland sina egna innan de börjar ställa krav på andra?
De har alltså själva ett stort ansvar för den ökade så kallade islamofobin i samhället. Har man flyttat till västvärlden för att få leva ett liv i frihet och tolerans i en liberal demokrati, och blivit tilldelad ett enormt förtroende i att praktisera sin tro på det sätt man önskar, så följer ett ansvar. Det ansvaret har ej tagits, i stället har det minst sagt missbrukats.
Nu befinner vi oss i ett läge där förtroendet är skadat och de enda som kan reparera det är muslimerna själva.
De kan börja med att ge imamerna sparken.
Läs även: DEBATT: Är det irrationellt att vara rädd för islam?
Mosa Mazroui-Sebdani
Systemutvecklare baserad i Bryssel
